Det smäller lite då och då. Det är smällare som låter. Några timmar kvar till midnatt. 2010 blir helt och hållet historia och 2011 tar sin början.

 

Jag vet inte hur det kommer sig men årsskiften väckte någon form av magisk känsla inom mig när jag var yngre. Det var nästan som att jag själv var helt övertygad om att när det gamla året tar slut då börjar det sannerligen något helt nytt.

 

Idag har nyårets inträde inte samma magiska betydelse. En siffra ersätts av en annan siffra. En dag följs av en dag med ett annat datum, ett annat årtal. Konsekvenserna av mitt sätt att leva livet på följer med mig oavsett dag och årtal.

 

Inför ett nytt år avlägger en del av oss löften. Vi vässar våra föresatser. Vi skissar upp önskade förändringar. Vi tänker oss att nu skall det sannerligen bli något nytt. När det sen har gått några veckor, några månader av det nya året och förändringen har uteblivit, förväntningarna har inte uppfyllts då kommer också besvikelsen.

 

I stället för att se just årsskiften som något magiskt, som något som är starskottet för något nytt, ser jag varje dag som en ny gåva med nya möjligheter!

 

Varje dag kan jag fortsätta på den väg jag går, liksom jag kan göra en omstart eller helt radikalt förändra det som behöver förändras. För i allt det som händer, har jag alltid mig själv med mig! Det finns alltid saker som jag kan påverka och förändra liksom det finns saker som jag själv inte kan förändra!

 

Ibland är det så lätt att tappa modet för att saker och ting inte har blivit som vi har önskat. Men genom att fånga dagen som den är, hittar vi modet att ständigt våga komma igen!

 

Åren kommer, åren går

dagarna avlöser varandra

varje dag är en gåva

som du får

för att leva ditt liv.

Dagen som har varit

 har format dig.

Dagen som är inne

kan förverkliga din dröm

Dagen som kommer ger

hopp om nya möjligheter

att utforska, ta vara på

och förändra!

 

Men det är alltid dagen som

är inne som är just det ögonblick

du andas och lever.

Ta vara på dagen, ditt andetag

ditt liv.

För det är här och nu

som du formar det du inte har

sett, men trots allt ändå

hoppas på händer!

 

GOTT NYTT ÅR –

 magiskt eller bara vanligt –

men alldeles öppet med helt oskrivna blad.

ÖNSKAR JAG DIG

DET ALLRA BÄSTA

MED KÄRLEK OCH VÄRME!

Det är en nyhet som har gjort mig mycket förvånad idag. Mälardalens högskola får inte examinera grundlärare. Nu drabbar Högskoleverkets banbulla inte bara Mälardalens högskola utan ytterligare 27 högskolor/universitet.

 

Även Stockholms universitet tillhör den som förlorar examensrätten för grundlärarutbildningen.

 

Enligt Dagens Eko förlorar exempelvis Stockholms universitet sin examensrätt på grund av att deras ansökan inte har varit tillräckligt tydlig.

 

Jag undrar stilla vad det beror på att inte ansökan till Högskoleverket var rätt utförd. Beror det på otillräckliga ekonomiska resurser, oklart skrivna direktiv. Vad nu orsaken är så kan jag som amatör på området tycka att det snabbast möjligt borde kunna rättas till.

 

Men se så kan det inte gå. Någon antagning till hösten kan inte bli aktuell. Detta kommer med all säkerhet innebära brist på lärare.

 

Vilka drabbas? Självklart de studenter som har viljan och lusten att utbilda sig till lärare men på sikt även elever om inte lärarförsörjningen kan trygga.

 

I slutändan kan detta få konsekvensen att kommunerna trots allt blir tvungna att ta in obehöriga lärare.

 

Visst är det bra att Högskoleverket ställer krav. Men samtidigt med kraven borde verket ha avsatt resurser som kan stärka högskolorna och universiteten till att kunna göra tydliga ansökningar.

Media är varje dag fylld med annonser av alla de olika slag. Jag tillhör dem som ytterst sällan reagerar eller berörs av annonser. Jag tillhör även dem som tycker att annonser sällan ger önskat resultat. Under årens lopp har jag fått många mothugg gällande dessa åsikter.

 

Men ärligt talat hur ofta berörs vi av en annons? Om en annons trots allt berör mig så handlar det uteslutande om sådant som jag har gått och funderat över att köpa.

 

Idag hände något i Västerås som ingen annons kan ersätta. Västerås Stadsmission placerade ut 30 sängar på stan. Bredvid sängen fanns ett sängbord, en lampa och en bok. Målet var att fästa uppmärksamheten på de 300 västeråsare som är hemlösa. Många har inte en säng att lägga sig i när natten kommer.

 

Med denna aktion ville Västerås Stadsmission uppmärksamma beslutsfattarna på problemet och att de skall tänka på ett nytt sätt så att de hemlösas situation kan lösas!

 

Genom att SMS:a ”Värme” på nummer 72930 kan man skänka 30 kronor till Västerås Stadsmission. Hoppsan nu har jag själv gjort en annons i en blogg. Detta är för något som jag tycker är behjärtansvärt och som helt och hållet går till Västerås Stadsmissions verksamhet.

 

Sen är det klart att 30 kronor per SMS inte löser de hemlösas situation men det kan bidra till att göra den bättre.

 

De hemlösas situation löses genom samverkan av alla positiva krafter samt av politiker som vågar tänka utanför ramen!

 

Jag kan bara hoppas att de 30 sängarna fungerar som en nödvändig väckarklocka att nu är det verkligen dags att inte bara utreda utan också handla!

 

Vi lever i ett land som gett fristad åt hundratusentals och åter hundratusentals människor. Detta oavsett etniskt, religiös eller kulturell tillhörighet.

 

Oavsett vad vi anser om detta, vilka värderingar och åsikter vi än har, så kan vi ändå vara överens om att friheten i Sverige, toleransen för olikheter, olika religiösa och politiska åsikter är något unikt och fantastiskt! Jag värdesätter det oerhört högt!

 

Plötsligt smällde det. Mitt i hjärtat av Stockholm. En bil sprängdes och en bit därifrån utlöste en man i 30-årsåldern en sprängladdning som dödade honom själv och skadade två personer. Av någon anledning utlöstes inte alla rör i den troligen hemmagjorda spikfyllda dödsapparaten.

 

TT och Säpo fick kort tid innan händelsen ett mejl med ett uttalat hot.

 

Det som hände igår rubriceras idag som terroristbrott.

 

Jag känner mig djupt förtvivlad över detta var helst en sådan här handling utspelar sig. Att det sker i Sverige är för mig ännu mer obegripligt. Vad är meningen med denna totala meningslösa handling? Vad är meningen med att hata så mycket att man är beredd att döda inte bara sig själv utan också andra vars ansikte man aldrig har sett och vars röst man aldrig har hört!

Sanningen är att det finns ingen mening med meningslösheten! Det finns bara förlorare och absolut inga vinnare!
 

Det är nu det gäller för oss att inte drabbas av hat, generaliseringar där en viss folkgrupp, en viss religionsutövare blir föremål för.

 

Det är nu det gäller att inte bli rädd att våga fortsätta värna om det fria ordet och den generositet som ger fristad åt den som är förföljd.

Ibland känns som om allting bara stå still. Tankarna känns gamla och något trötta. Tankekedjan lyser med sin frånvaro. Det är svårt att hitta något viktig att säga. Men det är oftast då det händer. Tankarna rullar plötsligt igång. Först lite sakta men sen snabbare och snabbare.

 

Och så plötslig finns han där Mario Vargas Llosa Nobelpristagaren i Litteratur 2010. Han talar rakt in i mitt vardagsrum från Nobelfesten. Han börjar med att säga. ”Det var en gång en pojke som var fem år gammal när han lärde sig läsa.” När han säger de orden då förstår jag hur viktigt det skrivna ordet är. Hur viktigt det är att lära sig läsa. Att kunna läsa ger tillgång till en värld av kunskap, fantasi som annars är omöjligt att nå!

 

Det lättar på det inre tycket i tankarnas värld som på något sätt vill komma ut och bli till en berättelse som väcker nyfikenhet!

 

Att läsa är en enorm gåva. Att ha tillgång till böcker av olika slag är en rikedom utan gränser. Rent spontant känner jag att det är viktigt att vi får bevara och utveckla våra bibliotek så att det skrivna ordet inte försvinner rakt ut i cybervärlden!

Jag har under detta år haft förmånen att studera KBT på universitetsnivå. Jag är idag väldigt tacksam för att jag inte bor i Storbritannien och att jag inte är universitetsstuderande där. Enligt dagens eko beslutade parlamentet i London idag att höja studieavgiften från 30 000 svenska kronor till 90 000 svenska kronor. Det är minst sagt fruktansvärt! I sådana här sammanhang undrar jag vad politikerna egentligen tänker eller om de överhuvudtaget har något att tänka med!

 

Vi får vara tacksamma för att vi inte har den typen av regler i Sverige och jag hoppas innerligt att vi aldrig någonsin kommer dit.

 

Att studera är en rättighet som varje människa som vill skall kunna få tillgång till. Utbildning är i längden inte bara en väg till ett arbete utan också till jämlikhet och är självklart hälsobefrämjande!

Wikileaks avslöjande skakar världens makthavare. Hemliga dokument ser dagens ljus på löpande band. Meningarna om Wikileaks avslöjanden går isär. Vissa tycker att det är bra att allt blir offentligt medan andra tycker att det till och med kan skada helt oskyldiga människors liv. Hur det nu än förhåller sig med det så tror jag att det är viktigt både med öppenhet och i vissa sammanhang slutenhet gällande olika diplomatiska förhandlingar.

 

Om allt skulle avslöjas i förväg i en förhandling då skulle det överhuvudtaget inte vara någon förhandling. Det viktiga med ett avslöjande är inte själva avslöjandet utan syftet, motivet, konsekvensen för avslöjandet.

 

Självklart har Wikileaks tydliga avsikter och mål med sina avslöjanden. Som en konsekvens av avslöjandena har det från vissa håll kommit krav att USA:s utrikesminister Hillary Clinton skall avgå.

 

Wikileaks grundare Julian Assange sägs vara en sanningssökande sanningssägare. För närvarande verkar det inte vara någon som med 100% säkerhet i offentlighetens ljus kan säga var han befinner sig.

 

I Sverige är Julian Assange sedan den 1 december internationellt efterlyst misstänkt för sexbrott. Huruvida han är skyldig eller oskyldig det brott han misstänks för kan bli föremål för domstolsförhandling.


Om man nu är den sanningssökande sanningssägare som Julian Assange sägs vara skall han enligt min mening frivilligt infinna sig i Sverige och låta sig förhöras om de händelser som han är misstänkt för. Då kommer han att få tillbaka sin trovärdighet som enligt mening är minst sagt skamfilad så länge han håller sig borta!

I och med att jag åker mycket i bil, lyssnar jag regelbundet på radio. Oftast blir det P1 eller P4 Västmanland. Vissa dagar kan det även bli P3. De gånger jag lyssnar på P3 är det ofta program där programledarna ställer en rak fråga till lyssnarna som får ringa in och ge sina åsikter. Idag handlade frågan om radio och tv-licensen. Skall man betala eller skall man inte betala?

 

Flera av dem som ringde eller mejlade till redaktionen tyckte inte att radio och tv-licensen var befogad och de brukade heller inte betala den. Flera som hade den åsikten hänvisade till tidigare kända händelser med politiker som inte heller betalade sin radio och tv-licens.

 

Så lång jag känner till är antalet politiker som är kända för att inte betala sin radio och tv-licens högst begränsad. Men det spelar ingen större roll. Det räcker med en enda politiker som inte betalar sin tv-licens för att förtroendet för politiker skall sjunka.

 

Jag tycker att det ofta är problematiskt när vi människor har en åsikt, har vi så svårt att stå för det själva. Vi väljer inte så sällan någon annan att hänvisa till och helst skall denna någon annan vara en känd person. Om en känd person begår något som inte är tillåtet tas det inte så sällan som något legitimt för den som utför samma sak.

 

För egen del tycker jag att var och en skall ta ansvar för sina egna handlingar. Så även om en ledande politiker skulle vägra att betala sin radio och tv-licens så är det inte ett skäl för mig eller någon annan att låta bli att betala.

 

Jag kan själv till viss del ifrågasätta radio och tv-licensen men jag låter inte bli att betala den.  Jag tycker att radio och tv-licensen tillhör en förgången tid och behöver helt klart moderniseras. Tiden då Sveriges Radio och TV var ensamma på marknaden är för längesedan förbi.

 

En liten ”modernisering” har redan ägt rum för från och med den 1 januri 2010 heter det inte längre radio och tv licens och utan det heter radio och tv-avgift.

 

Nu är det dags att pedagogisk visa att det är nödvändigt att betala annars är det dags att avskaffa den och låta den ingå i den skatt till staten vi redan är med och betalar.

De senaste dagarna talar vi alla mer eller mindre om kylan. Visst är det riktigt kallt när termometern visar kring -23 grader. När jag åkte till jobbet igår morse då blev min högra fot så kall så att jag knappt kunde stå på den när jag efter en drygt halvtimme kom fram till jobbet.

 

Känslan i foten kom tillbaka ganska snart. Idag gick det bättre. Hade varmare strumpor och rörde på tårna mera. Det är ingen fara med kylan så länge vi kan klä oss varmt och hålla oss varmt.

 

Det är då mycket värre för alla de personer som idag är hemlösa i Sverige. 2009 var 18000 personer registrerade som hemlösa. Det är nog ingen som direkt exakt vet det verkliga antalet. Jag utgår ifrån att under vintern 2010 är inte de hemlösas antal mindre.

 

I ett välfärdsland som Sverige är det en skam att ha en enda person hemlös. Nu är jag självklart medveten om att alla människor har ett eget ansvar för sitt liv. Samtidigt är jag också medveten om att alla människor inte är vuxna nog, på grund av olika orsaker, att kunna ta ansvar för sitt liv i alla situationer.

 

Enligt min mening kan inte ett demokratiskt välfärdssamhälle avsäga sig sitt ansvar över att varje människa har rätt att få tak över huvudet. Även i situationer då en människa har brustit i eget ansvarsanstagande skall hon/han ha rätt att få värme och omvårdnad utan att vara hänvisad till kylan.

 

Radio Västmanland berättade idag att Västerås stad räknar de hemlösas antal denna vecka. Fick även höra att 2009 var 295 personer hemlösa och av dem var minst 20 personer hänvisade till att sova utomhus. Enigt den räkning som gjordes 2009 ökade hemlösheten bland ungdomar i åldrarna 21 till 30 år.

 

Enligt Radio Västmanlands reportage hänvisar politikerna till individens eget ansvar och att alla hemlösa inte vill ta emot hjälp. Så kan det vara men även om det är så, så borde det i tider av sträng kyla snabbt kunna ställas i ordning sovsalar i en idrottshall eller någon annan lämplig plats där hemlösa med enkelhet skulle kunna övernatta i stället för att helt vara hänvisade till kylan. Finns viljan så borde det trots allt gå att hitta tillfälliga lösningar.

 

Men målet måste trots allt vara att alla människor skall ha rätt att ha ett tak över sitt huvud och detta omedelbart!

Tyckandets vindar blåser vart den vill. Den har blåst bort Mona Sahlin och den har blåst kraftigt mot Göran Hägglund (kd). Huruvida tyckandets vindar skall blåsa bort Lars Ohly (v) det vet vi inte. Men det är knappast uteslutet. Gällande Maud Olofsson (c) har det varit tyst. Möjligen kan tystnaden tolkas som vindstiltje innan stormen tar över. Idag på eftermiddag ser det ut som om Göran Hägglund har klarat av den kraftiga blåsten.

 

Kristdemokraterna har ett tag varit i uppror mot sin ledare Göran Hägglund sen han har lyft sina tankar om kristdemokraterna heliga ko, vårdnadsbidraget. Att kritisera vårdnadsbidraget uppfattas av många ledande kristdemokrater som en direkt kritik av kristdemokraternas själ. Under valrörelsen fördes Göran Hägglund fram som den mest humoristiska av alla partiledare och han syntes och hördes praktiskt taget överallt. Men när kristdemokraterna fick dåligt resultat i valrörelsen då var det förstås Göran Hägglunds fel! Så enkelt är det aldrig.

 

Ett fotbollslag eller ishockeylag kan få sin tränare sparkad så fort laget presterar under det förväntade. Men det är sällan tränarbytet i sig själv innebär att laget direkt börjar prestera bättre. När det väl gäller i sportens värd så är det inte tränaren som spelar matchen. Även om tränaren drar upp taktiken så är det spelarna på plan som uträttar eller inte uträttar det som är deras uppgift.

 

Självklart är jag medveten om att jämförelsen mellan idrott och politik haltar. Men vad jag menar är att man inte kan skylla ett partis dåliga valresultat enbart på dess ledare. Där finns så många andra, partisekreterare, rådgivare, politiskt sakkunniga och enskilda partiföreträdare i kommun och landsting som självklart är delaktiga i allt det som händer!

 

Interna stridigheter sliter hårt, sprider sig snabbt och är inte så sällan en orsak till att ett parti börjar haverera. En annan orsak till motgång hos vissa politiska partier kan helt enkelt vara den nakna verkligheten att det är alldeles för trångt på mittfältet.

 

Även om Miljöpartiet har haft ambitionen att tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet ta makten, så verkar de idag vara ett parti som har ångrat det och istället vill vara ett parti som inte tillhör något block alls. Det är intressant men troligen knappast framgångsrikt i längden för risken finns att de kommer att betraktas som ett parti som vänder kappan efter vinden.

 

Men om de inte uppfattas som ett parti som vänder kappan efter vinden då har Miljöpartiet en stor möjlighet att ytterligare växa och bli ett framgångsrikt parti.

 

Hur som haver det parti som lyckas med återvinnandets konsts nämligen att vara tydlig i sin ideologi samtidigt vara nytänkande öppen i sitt förhållningssätt, det partiet kommer också att locka till sig väljare i framtiden.

Jag vet inte om du visste det men i dag är det FN:s internationella dag gällande avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor.

 

Det är ett stort nederlag för mänskligheten att en sådan här dag överhuvudtaget behöver finnas. Våld, i vilken form det än förekommer, borde aldrig existera i den mänskliga verkligheten. Men tyvärr så är våld mot kvinnor något av den mest vanligt förekommande verkligheten som finns. Därmed är det självklart att det behövs en sådan här dag. Gällande avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor behövs 365 dagar per år.

 

Har du tänkt på att enligt de beräkningar som FN har gjort kommer 70% av världens kvinnor bli utsatta för våld under sin livstid. Detta är självklart totalt oacceptabelt! Jag förstår inte vad det finns för poäng med att förnedra människor genom att ständigt utsätta dem för olika typer av våldshandlingar!

 

80% av världens flyktingar är kvinnor och barn.

 

Enligt dagens eko har 29100 fall av kvinnomisshandel ägt rum i Sverige under 2009. I drygt 80 procent av fallen var förövaren en man. Statistik är statistik, siffror är siffror men bakom varje siffra döljer sig en kvinna, en medmänniska, ett oändligt stort lidande!

 

Jag är väl medveten om att våld utövas även mot barn och mot män! Våldets spiral tycks ibland vara oändlig utan något slut. Därför behöver vi alla hjälpas åt med att visa omsorg, omtanke om varandra och att våga stå raka när vi ser och förstår att våld finns och upprepas! När vi säger ifrån, när vi tar part för dem som blir utsatta, när visar att vi inte är rädda, då blir till sist våldsutövaren ensam! I den situationen kan det hända att våldsutövaren förstår att våldet är oacceptabelt och inte längre framgångsrikt!

Min grundinställning till livet är att vi människor alltid skall kunna komma överens. Vi lever bara en gång och vi lever här och nu. Att vara långsint gör livet långsamt fortsatt besvärligt. Jag menar vem tjänar på när relationer bryts, vem tjänar på att människor inte längre kan tala med varandra utan bara om varandra. Och när människor som är långsinta talar om varandra då görs långsintheten ännu djupare med ett ökat avstånd till varandra.

Jag har på 90-talet varit på ett krigsdrabbat område direkt efter att kriget tagit slut. Kvinnan i familjen vi bodde hos berättade att innan kriget bröt ut var alla vänner i det stora höghuset. Vänskapen var stark fast man tillhörde olika etniska grupper. Men när kriget bröt ut slutade grannarna att tala med varandra och vänskapen var som bortblåst.


Nord och Sydkorea har en gång varit samma land. När landområden delades upp, skiljdes miljontals människor från varandra. Det är först år 2000 som Röda Korset lyckades få fram ett avtal mellan länderna som har gjort det möjligt för ca 20 000 familjer att återförenas.

Skottväxlingen och krigshoten mellan Nord och Sydkorea är i praktiken ett rejält släktbråk.

 

Konflikten i Mellanöstern har i princip samma mönster. Araber och judar är släkt med varandra. Isak och Ismael var ju halvbröder och hade Abraham som sin far.

Många av oroshärdarna, krigen i världen är knutna till konflikter mellan olika klaner och grupper. Det är en strid mellan nära och kära.

I mitt sinne undrar jag lite stilla om inte det viktigaste vi människor kan göra är att träna oss att ordna upp konflikter i våra egna släktförhållanden. Lyckas vi med det så kanske det blir svårare att ropa på hämnd och bära vapen mot varandra!


Det låter nog en aning blåögt men jag tror att det är i de små sammanhangen och relationerna som fred kan skapas. Om vi inte klarar av att skapa fred i våra egna relationer skall vi inte förvånas över att det är svårt att skapa fred i den stora världen.

Den första nyheten jag fick höra idag var att nordkoreanskt artilleri öppnade eld mot sydkoreanska gränsön Yeonpyeong. Två sydkoreanska soldater dödades och 18 personer blev skadade. Sydkoreanerna hade en stor militärövning i området och det kan ha varit det som utlöste den nordkoreanska attacken. Man spekulerar i en annan orsak till attacken nämligen att Nordkorea är på väg att få en ung 20-årig ledare och han ville visa militären att han var mogen sin uppgift.

 

Vilka orsaker än det var så tycker jag att det är totalt meningslöst och oförsvarbart. Jag undrar vad som kan få oss människor att lära oss av det förflutna. Nämligen att det inte finns vinnare i krig. Vi har alla kommit nakna in i denna värld och kommer att lämna den nakna.

 

Att lösa konflikter med våld är ondskans ständigt pågående spiral. Det ser ut som om det aldrig tar slut. Varför kan inte vi människor lära oss att hat alltid skapar hat, att våld alltid föder våld, att dödande alltid för med sig sorg och en stark känsla av övergivenhet!

 

I en värld av nedrustning har Sydkorea fortsatt med upprustning och kan troligen framställa kärnvapen. Värdens börser reagerade med nedgång på dagens attack och de 1 200 öborna reagerade med sorg.

 

Jag bryr mig mera om öbornas sorg, fast jag inte känner dem, än jag bryr mig om 1-2% nedgång på börsen. Börsen tar igen sig men familjerna som har förlorat familjemedlemmar får aldrig tillbaka dem.

Det är alltid roligt att få kommentarer till det jag skriver. Tankarna kan då spinna vidare i fortsatta reflexioner. Så jag tänker även idag hålla mig till ämnet droger. Mikael skriver följande: ”Problemet är bara att alkohol, som också är en drog, redan är laglig. Så att varje barn ska ha rätt att växa upp utan droger är en orimlig önskan från din sida.”

Jag tycker att Mikael har flera poänger i sin kommentar. Men det jag ifrågasätter i kommentaren är att det skulle vara en orimlig önskan från min sida att varje barn ska ha rätt att växa upp utan droger. Till detta återkommer jag i slutet av denna blogg.

 

Först vill jag förklara följande. Igår fokuserade jag medvetet enbart på narkotika och jag utelämnade medvetet alkoholbruket.

 

Anledningen till det var för mig enkelt. Personer som brukar narkotika eller förespråkar legalisering av narkotika tar inte så sällan upp just alkoholens laglighet som motivering till att legalisera narkotika.

 

Jag är väl medveten om de skadeverkningar som alkohol för med sig. Jag är också väl medveten om att alkoholbruket idag finns långt ner i åldrarna. Jag vet att ett glas vin om dagen kan vara hälsosamt medan flera glas om dagen kan vara direkt skadligt.

 

De som pekar på alkoholens skadeverkningar menar att i och med att alkoholen är tillåten så skall även narkotika vara tillåten.

 

Min slutsats av en sådan argumentering blir följande.  På grund av att människor missbrukar alkohol skall vi acceptera och tillåta legalisering av narkotika. Jag ber inte om ursäkt för att jag faktiskt inte riktigt förstår det logiska i det.

 

Att barn skall växa upp utan droger är ingen orimlig önskan. Det är upp till var och en av oss att ge barnen ett drogfritt liv. Denna önskan går utan tvekan att uppnå om vi vuxna väljer att avstå från droger. Det är trots allt vi vuxna som lägger dagordningen som visar vägen för våra barn och ungdomar.

Ingen av oss har kunnat undgå att det med jämna mellanrum förs fram tankar av olika debattörer om att legalisera droger. Argumenten tar inte så sällan utgångspunkt i att narkotikaförbudet skapar fler problem än löser dem. De som seriöst argumenterar för att legalisera vissa droger som exempelvis cannabis menar att genom legalisering blir det mindre brottsligt, mindre prostitution. De menar också att en legalisering skulle göra de kriminella gruppernas försäljning av narkotika närmast olönsam.

 

De som argumenterar för legalisering av droger ger drogförbudet skulden för ökningen av narkotikabruk, smittning genom sprutanvändning, framställande av nya tyngre droger!

 

Det som gör att människor startar med drogbruk och som med tiden leder till missbruk, är inte så sällan nyfikenhet eller situationer av olika slag som man inte riktigt orkar hantera. Drogerna erbjuder en möjlighet till flykt och en tillfällig avstängning av känslor och tankar. Sen är det självklart lättillgängligheten som är en inkörsport för att påbörja en användning, för att senare upptäcka att det är svårt att sluta.

 

Jag har alltid förvånats över varför vi inte vågar ta tag i själva grundorsaken till att människor testar och påbörja ett bruk av droger.

 

Jag har åtskilliga gånger träffat människor som har varit i långvarigt bruk av droger.  Jag har även mött människor som starkt argumenterat för att släppa drogerna fria. Det intressanta är att de jag mött närmast lovsjunger drogens effekt och nödvändighet men samtidigt sätter en skarp gräns för bruket av narkotika för ens egna barn! När de egna barnen kommer på tal då är plötslig inte narkotikan lika romantiserad, effektiv och glädjeskapande. För skulle det vara så då skulle man självklart inte ha något emot att även ens egna barn gör det man själv gör.

 

För egen del ställer jag mig positiv till sprututbytesprogram för dem som redan är inne i ett missbruk men jag säger nej till legalisering av droger!

 

Jag säger nej till legalisering med bland annat följande motiveringar.

Nämligen:

Att varje barn har rätt att växa upp utan droger.

Att varje barn har rätt till ett liv där de inte behöver sakna sina föräldrars närvaro på grund av missbruk.

Att varje barn har rätt att ta var på sitt liv och hitta vägen in i vuxenlivet utan att behöva använda sig av flyktens strategi.

Idag ställer jag mig frågan varför Socialstyrelsen är så enormt trög med att besluta om ett nationellt program för att införa screening gällande tarmcancer. Ett enkelt avföringsprov som man tar hemma kan påvisa om det finns blod i avföringen. Finns det blod i avföringen kallas man då till en undersökning.

 

På Gotland och i Stockholm pågår sedan två år tillbaka screening av alla personer mellan 60 till 69 år. De får vartannat år utföra ovan nämnda test.  Överläkaren Annika Sjövall som är styrelseledamot i Svensk förening för kolorektal kirurgi säger i Dagens Nyheter att: ”Det är klarlagt att screening räddar liv. I Sverige skulle cirka 400 dödsfall om året kunna undvikas. Riktlinjer från EU kom redan 2003. Vad väntar Sverige på?

 

Jag undrar exakt samma sak. Under ett års tid så har flera av mina vänner har blivit opererade för tjocktarmscancer. Någon av dem hade fått diagnosen i ett tidigt stadium och mår då självklart idag bra. Men den som får diagnosen sent har ofta dålig prognos.

 

I och med att det finns möjligheter att hitta tarmcancer i tidigt stadium så tycker jag att det är minst sagt skandal och oacceptabelt att inte den möjligheten ges lika i hela Sverige!

 

Ledande landstingspolitiker bör ta denna fråga högst upp på dagordningen och se till att screening gällande tarmcancer med det snaraste blir en verklighet i varje landsting medan Socialstyrelsen rullar på tummarna och hoppas att frågan löser sig ändå!

Idag är jag riktigt glad. Äntligen efter sju års frihetsberövande, fängslad i sitt eget hem har Aung San Suu Kyi släppts fri! Det är inte första gången som Aung San Suu Kyi, Nobels Fredspristagare 1991, har suttit fängslad. Aung San Suu Kyi fängslades första gången 1989 av militärregimen i Burma efter att hennes parti vann valet.

 

År 2005 tilldelades Aung San Suu Kyi Olof Palme priset. Varken Nobels Fredspris eller Olof Palme priset fick hon åka för att ta emot.

 

Militärregimen i Burma har uppenbart varit rädd för att Aung San Suu Kyi skulle bli fri. Men nu är Aung San Suu Kyi fri! Den massiva internationella solidariteten har säkert medverkat till att hon släpptes fri. Jag är glad att även jag tillhör dem som ville ha henne fri.

 

Men kan vi vara säkra på att hon fortsätter att vara fri, att hon kan bedriva en fri verksamhet för att vara med att skapa demokrati i Burma?

 

Jag känner mig själv som obotlig optimist. Men när det gäller diktaturregimer vars makt hela tiden byggs på fruktan, spioneri, förtryck inser jag att Aung San Suu Kyi återigen kan bli fängslad.

 

Men idag är Aung San Suu Kyi fri! Och tusentals frihetsälskande människor i Burma och världen över jublar. Ett jubel som USA:s president Barac Obama instämmer i genom att säga: ”Hon är en av mina hjältar, en källa till inspiration för alla de som kämpar för att föra fram de grundläggande mänskliga rättigheterna i Burma och runt om i världen”.  

 

En dag som den här kan jag inte låta bli att fundera över vad det beror på, hur det kan vara möjligt att diktaturer hela tiden växer upp och håller sig fast vid makten. Samtidigt tröstar jag mig med att till sist, trots allt, faller alla diktaturer! För kravet på frihet får aldrig någonsin tystna!

 

Tänk om Eritreas diktaturregering kunde följa Burmas och ge friheten tillbaka till Dawit Isaak! Ja, inte bara tänkt om, släpp Dawit Isaak fri nu!

Jag är inte socialdemokrat och jag skall inte lägga mig i hur socialdemokraterna sköter sin politik men som jag skrev igår tycker jag att Mona Sahlin (s) gör helt rätt. Skall man städa då skall man städa ordentligt och enligt min mening är detta något som alla partier bör göra lite då och då.

Moderaterna gjorde detta efter deras katastrofval 2002. Det resultat som följde kan man verkligen kalla för förnyelse. Nya Moderaterna har tagit position och lockat till sig väljare även utifrån den traditionella borgerliga kretsen.

Idag har jag läst en del kommentarer från folk som mer eller mindre förfasar sig över gårdagens besked av Mona Sahlin (s) och man är orolig för att sakpolitiken hamnar i bakgrunden till förmån för enskilda persondiskussioner.

Jag tror att sakpolitik och persondiskussioner utan tvekan kan gå hand i hand. Hur det nu än är, så är det sättet som personerna för ut politiken, som landar vid köksbordet på arbetsplatsen eller var vi nu än befinner oss i och där vardagens händelser och framtidens visioner diskuteras.

En politiker skall alltid ha medborgarnas bästa för sina ögon. Det är enbart utifrån medborgarnas livsvillkor som en fungerande politik kan formas. En politiker får aldrig bli en isolerad ö som under en mandatperiod fått väljarnas förtroende men som sen i första hand enbart tänker på sin egen position. En politiker skall alltid sträva efter en fungerande, levande dialog med medborgarna och då inte i första hand genom olika former av sociala medier utan i direkt kontakt, ansikte mot ansikte.

Att vara politiker är enligt min mening en form av kallelse som ständigt är en utmaning för att forma ett samhälle där alla människors lika värde tas till vara såväl i kortsiktiga som långsiktiga beslut.

Självklart är det viktigt att ta till vara på den politiska kunskapen som finns idag hos personer som länge har gett sin tid och sitt engagemang i politiken.

Samtidigt ser jag det ännu viktigare att politiken i olika åldrar får tillskott av människor som tidigare inte varit politisk aktiva men som skulle kunna göra en bra insats i det fortsatta samhällsbyggandet.

Så i en förnyelse hoppas jag att det ges plats för människor utanför det vanliga politiska etablissemanget.

Bra gjort Mona Sahlin (s)! Skall man lyssna till medierna så har det stormat inom socialdemokratin efter valet.  Ropen på förändring har hörts starkare och starkare. På väg till jobbet idag på morgonen hörde jag en ledande socialdemokrat som menade att hela den socialdemokratiska partistyrelsen bör sätta sina platser till förfogande inför en eventuell ny partikongress. På min väg hem från jobbet blev han uppenbart bönhörd för då hörde jag i radion partiledaren Mona Sahlin uttala sig om att hon ansåg att hela den socialdemokratiska partiledningen ska ställa sina platser till förfogande inför den extrakongress som ska hållas. Detta för att valberedningen ska kunna arbeta med att pröva förtroendet i hela partiledningen!

 

Jag måste säga att jag är full av respekt och beundran för Mona Sahlin. Hon ger uttryck för ett modigt ledarskap där hon själv ställer sin egen plats till förfogande!

 

Jag tror att alla som håller på med partipolitik är överens om att partipolitik inte skall vara ett yrkesutövande som man har i decennier med tydliga karriärsteg inbyggda. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag som man får av väljarna och ingenting annat.

 

Men när man sitter kvar period efter period med många sidouppdrag då riskerar man utan tvekan att bli en bromskloss.

 

Jag är övertygad om att om socialdemokraterna gör sin förnyelse på rätt sätt kommer även väljarna att återvända. Bland annat därför är det viktigt att även andra partier vågar rannsaka sig själva.

 

Folkpartiet har tappat 4 riksdagsmandat och gjort ett val som har varit sämre än det så kallade katastrofvalet 2006 och en del personer som tidigare varit medlemmar i Folkpartiet har lämnat partiet i protest mot partiets politik i längtan efter en mer socialliberal inriktning.

 

Självklart bör även Folkpartiet rannsaka sig själv, så att inte partiet blir en underavdelning till Moderata Samlingspartiet utan vågar vara det liberala parti som är den stora utmanaren i en politik för fungerande välfärd samt mot ojämlikhet och sociala orättvisor i samhället!

Idag kom vinterns första snöstorm med rejält isigt vinterväglag.  SMHI varnade redan igår för det kommande snöovädret. För mig tog det lite drygt en timme att komma hem från Västerås och så skall det vara när vädret är som det är idag.

 

De allra flesta bilisterna skötte sig exemplariskt. Men så kommer en och annan bilförare som saknar respekt för väglaget, respekt för medtrafikanter och kör som om vinterväglaget inte skulle existera. Är det någon som förstår vad det beror på?

 

När jag satt i bilen rapporterade flera bilister om olyckor. Mellan Hallstahammar och Surahammar körde en skolbuss av vägen. Fem barn och chauffören klarade sig utan skador. En lastbil som fastnade under en viadukt och vars släp välte, orsakade flera timmars köer. Det som kan ha väckt en viss ilska i Västmanland och som kan ha varit att orsaken till att lastbilen körde av från E18 tillsammans med många andra bilister, var att E18 under en period var avstängd på grund av en inplanerad vägreparation.

 

Jag undrar om inte det arbetet kunde ha skjutits framåt i tiden så att trafikanterna kunde köra på den säkrare E18 istället för de svårare framkomliga landsvägarna.

 

Överhuvudtaget så undrar jag ibland vad ansvariga myndigheter för väghållningen sysslar med, när man i Sverige, som trots allt är ett vinterland, år efter år blir överraskad av att det plötsligt snöar och det blir vinterväglag med trafikkaos som följd.

 

Flera som kom fram i radion undrade varför trafikverket inte har sänt ut flera saltbilar i förebyggande syfte.

 

När inte vägunderhållet fungerar på vintern skylls det ofta på ekonomin. Jag skulle hellre vilja sätta fingret på dålig planering.  Vintervägunderhållet måste få kosta pengar. Säkerheten får inte prutas på! Sen vet vi alla att när vintern är mild är kostnaden låg, när vintern är hård är kostnaden hög. Med andra ord så jämnar det alltid ut sig. Därför skall det alltid finnas den bästa och högsta beredskapen för en väl fungerande vinter trafik! I ett vinterland som Sverige skall ingen behöva bli överraskad av snöstorm och halka!