Idag såg jag en man kommandes med två hundar. Den ena hunden hade han i koppel. Hunden påminde i sin kroppsbyggnad om den gamle ryska brottare Karelin. Den andra hunden var en lite rackare som sprang alldeles för sig själv och fick mina tankar att nudda vid Angela Jolin. Plötslig från ingenstans dök en tredje hund upp. Den hade halsband och såg välvårdad men ensam ut. Den smet uppenbart från sin husse som förgäves försökte ropa sin hund till sig. Det är nog så det är lite till mans med oss, ibland blir frihetslängtan så stor att vi väljer att inte lyssna utan bara gör det som vi för stunden upplever är viktigast att göra. Mina tankar drar sig iväg till Balotelli, denna otroligt fantastiska bollbegåvning som uppenbart är mycket svår att få att göra det som andra runt omkring honom vill att han skall göra. Balotteli går sin egen väg och det gjorde även denna minst sagt ettriga hund. Han fick syn på den lilla hunden och gjorde allt för att uppvakta henne men hon var inte särskilt intresserad. När husse tyckte att uppvaktaren kom för nära då ställde han bara brottarhunden i mellan dem. Efter en lång jaktstund gav den ettriga hunden upp, gjorde en stor avledande manöver och satte fart mot sin husse som borta på stranden hade packat ihop sina ägodelar för att gå vidare. När hunden äntligen kom fram till sin husse fick den världens utskällning och en dunk i baken. Det är ungefär som när Balotelli blir uthängd i tidningarnas löpsedlar på grund av att han påstås har sagt eller gjort något han inte borde ha gjort. Om jag skulle varit den bortsprungna hundens husse skulle jag sett hunden i ögonen och sagt så där gör du inte men vad duktig du är som kommer tillbaka! Det är alltid oftast lättare att klaga, komma med negativa kommentarer än att lyfta fram ett problem se till att lösa det och samtidigt våga berömma den goda vilja som i alla fall enligt min mening finns i varje människa och som kan få varje människa att göra stordåd. Det är ju, hur det än det är, av våra misstag som vi lär oss och inte av att inte göra några misstag alls.

Någon gång på 80-talet när jag bodde i Motala ordnade vi en konferens. Jag bokade bord på en restaurang för en del av deltagarna. Jag beställde lax. Till min förvåning kom inte laxen från någon av våra älvar utan den kom från Japan. Jag förstod inte riktigt varför men förklaringen kom snabbt. Det var billigare för restaurangen att köpa från Japan än att köpa i Sverige. Skall jag köpa kläder idag då har jag oftast att välja mellan några få butiker så är det såväl för män som för kvinnor. Dressman, Kapp-Ahl, H-M och några jättar till äger marknaden. Vilket för sin del ger, enligt min mening, inte så sällan en ganska stor enformighet inte så sällan producerad i Kina! Jag gillar inte enformighet. Jag gillar mångfald! Jag kan tycka att det kan vara roligt att åka till en stormarknad att handla men jag älskar att kliva in i en liten butik med egen nisch och finna något som inte i första hand är en dussin vara och där jag kan få personlig service utöver det vanliga! Vart tog nu laxen vägen? Skulle jag haft samma inställning till saker och ting som jag har idag då skulle jag vägrat boka bord på en restaurang som hämtar lax från Japan. Inte för att jag har fördomar mot Japan. O, nej. Är det något land som jag gärna skulle vilja åka till är just Japan som jag respekterar helt och med stor kärlek Men för den skull behöver jag inte äta lax från Japan eller var den nu än må komma ifrån om den nu inte kommer från Sverige. Vad jag funderar på helt enkelt är att vi som konsumenter skall var och en för sig och tillsammans helt enkelt kräva närodlat och närproducerade varor! Det skapar arbetstillfällen och är ett otroligt snällt och bra miljöval!

Det är alltid lätt att ha åsikter om andra men det är mycket svårare att själv inte bara vara en pratare utan också en praktiker i det man ibland så självsäkert kritiserar och sågar. Självklart tycker jag att vi skall fortsätta ha åsikter. Det är viktigt att vi säger vad vi tycker om olika företeelser såväl gällande politiken och allt annat.