Vintern har kommit med snö och kyla. En aning för tidigt. Idag blev 800 resenärer instängda i tåg pga el fel. Så fort kylan slår till och vintern gör sig påmind står SJ mer eller mindre still.

 

I en tid av mörker och kyla är det skönt att minnas den färgrika hösten. Idag tänker jag bjuda på några bilder, tagna i höstens härliga Sverige. När jag började ta fram mina bilder kom jag plötsligt på följande gamla visa i översättning från engelskan av Gösta Rybrant.

MINNS I NOVEMBER

Minns i november den ljuva september,
Den tid då äpplet faller moget,
Grå är november men ljus är september
För den som bara väntar troget
Mörk är december men ljuv är september
Då livet är öppet och redo boget.
Dofter vi anar och vinden oss manar att följa,
Följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa,

Minns i november den ljuva september,
Då solen styrs med silkestömmar
Grå är december, men ljuv är september
Då natten ger oss gyllne drömmar
Ljuv är september - en helt annan timbre
Får fåglars drill och vart källsprångs bölja
Hösten vi anar, och vinden oss manar att följa,
Följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa,

Mörk är december, men ljuv är september
Du vet att vintern kommer åter
Mins då september, den ljuva september
Då bara tårepilar gråter
Grå är november och kall är december
Men ljuv är september, då råg ses bölja
Spar dina tårar, vi vet ju att vårar skall följa
Följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa.

 

Här nedan följer några bilder: Jag utesluter texter men ger fritt för egen fantasi!











Samtliga foton: Iván Czitrom

Jag har i år haft den stora förmånen att få studera Kognitiv beteendeterapi. Att som 60 plus få sätta sig i ”skolbänken” är utmanande och fascinerande. I en av Bibelns böcker, Predikaren 12:12b går det att läsa att ”flitiga studier gör kroppen trött”. Dessa ord är skrivna för väldigt längesedan. Det påminner mig bara om att det sällan sägs någonting nytt. Även om vi tror det så upprepar vi ofta det som någon annan har tänkt och sagt oftast långt innan oss. Det finns nog knappast någon som studerar som inte instämmer i ovan nämnda citat!

 

Fast just nu tycker jag inte att min kropp är trött på grund av flitiga studier. Även om jag har läst en hel del och deltagit på varje föreläsning så är jag inte trött på studerandet. Snarare tvärtom jag har blivit hungrig på att få veta mer.

 

Kan hända har det att göra med att studier i KBT är en utmaning i hur jag själv hanterar och lever livet. KBT utmanar utan tvekan mig själv att våga tänka på ett annat sätt. Det viktigaste är inte att ge råd åt andra människor utan det viktigaste är att hitta den egna motivationen i att göra det som man innerst inne känner och vet är rätt.

 

När jag nu ändå har citerat ett ord från Bibeln kan jag bjuda på ett till. Jag gör tvärtom som jag lärt mig. Jag rycker nämligen ut orden ur sitt sammanhang och gör min egen tolkning av det. Det är något jag lärde mig att man inte skall göra.

 

Jag tror ändå att mina gamla lärare inte skulle ha något emot att jag gör det i detta sammanhang.

 

”Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig.” 1Kor.6:12a – Jag gillar dessa ord. Som jag tolkar dem handlar det om min fria vilja, att det är jag själv som väljer även om allt inte är nyttigt. Ordet ingenting skriver jag ofta om till ingen och då får meningen följande betydelse. Allt är tillåtet för mig men ingen får ta makten över mig. Smaka på dessa ord och tänk på hur du kan använda det i ditt dagliga liv.

 

Studier handlar om att läsa och lära sig kunskap andra har kommit fram till och gjort erfarenheter av. Det handlar också om att våga ifrågasätta och hitta sin egen framkomliga väg. Att lära sig av varandra är utmanande och inspirerande.

Jag vill nog fortsätta att lära mig så länge det är möjligt!

 

Tyckandets vindar blåser vart den vill. Den har blåst bort Mona Sahlin och den har blåst kraftigt mot Göran Hägglund (kd). Huruvida tyckandets vindar skall blåsa bort Lars Ohly (v) det vet vi inte. Men det är knappast uteslutet. Gällande Maud Olofsson (c) har det varit tyst. Möjligen kan tystnaden tolkas som vindstiltje innan stormen tar över. Idag på eftermiddag ser det ut som om Göran Hägglund har klarat av den kraftiga blåsten.

 

Kristdemokraterna har ett tag varit i uppror mot sin ledare Göran Hägglund sen han har lyft sina tankar om kristdemokraterna heliga ko, vårdnadsbidraget. Att kritisera vårdnadsbidraget uppfattas av många ledande kristdemokrater som en direkt kritik av kristdemokraternas själ. Under valrörelsen fördes Göran Hägglund fram som den mest humoristiska av alla partiledare och han syntes och hördes praktiskt taget överallt. Men när kristdemokraterna fick dåligt resultat i valrörelsen då var det förstås Göran Hägglunds fel! Så enkelt är det aldrig.

 

Ett fotbollslag eller ishockeylag kan få sin tränare sparkad så fort laget presterar under det förväntade. Men det är sällan tränarbytet i sig själv innebär att laget direkt börjar prestera bättre. När det väl gäller i sportens värd så är det inte tränaren som spelar matchen. Även om tränaren drar upp taktiken så är det spelarna på plan som uträttar eller inte uträttar det som är deras uppgift.

 

Självklart är jag medveten om att jämförelsen mellan idrott och politik haltar. Men vad jag menar är att man inte kan skylla ett partis dåliga valresultat enbart på dess ledare. Där finns så många andra, partisekreterare, rådgivare, politiskt sakkunniga och enskilda partiföreträdare i kommun och landsting som självklart är delaktiga i allt det som händer!

 

Interna stridigheter sliter hårt, sprider sig snabbt och är inte så sällan en orsak till att ett parti börjar haverera. En annan orsak till motgång hos vissa politiska partier kan helt enkelt vara den nakna verkligheten att det är alldeles för trångt på mittfältet.

 

Även om Miljöpartiet har haft ambitionen att tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet ta makten, så verkar de idag vara ett parti som har ångrat det och istället vill vara ett parti som inte tillhör något block alls. Det är intressant men troligen knappast framgångsrikt i längden för risken finns att de kommer att betraktas som ett parti som vänder kappan efter vinden.

 

Men om de inte uppfattas som ett parti som vänder kappan efter vinden då har Miljöpartiet en stor möjlighet att ytterligare växa och bli ett framgångsrikt parti.

 

Hur som haver det parti som lyckas med återvinnandets konsts nämligen att vara tydlig i sin ideologi samtidigt vara nytänkande öppen i sitt förhållningssätt, det partiet kommer också att locka till sig väljare i framtiden.

Jag vet inte om du visste det men i dag är det FN:s internationella dag gällande avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor.

 

Det är ett stort nederlag för mänskligheten att en sådan här dag överhuvudtaget behöver finnas. Våld, i vilken form det än förekommer, borde aldrig existera i den mänskliga verkligheten. Men tyvärr så är våld mot kvinnor något av den mest vanligt förekommande verkligheten som finns. Därmed är det självklart att det behövs en sådan här dag. Gällande avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor behövs 365 dagar per år.

 

Har du tänkt på att enligt de beräkningar som FN har gjort kommer 70% av världens kvinnor bli utsatta för våld under sin livstid. Detta är självklart totalt oacceptabelt! Jag förstår inte vad det finns för poäng med att förnedra människor genom att ständigt utsätta dem för olika typer av våldshandlingar!

 

80% av världens flyktingar är kvinnor och barn.

 

Enligt dagens eko har 29100 fall av kvinnomisshandel ägt rum i Sverige under 2009. I drygt 80 procent av fallen var förövaren en man. Statistik är statistik, siffror är siffror men bakom varje siffra döljer sig en kvinna, en medmänniska, ett oändligt stort lidande!

 

Jag är väl medveten om att våld utövas även mot barn och mot män! Våldets spiral tycks ibland vara oändlig utan något slut. Därför behöver vi alla hjälpas åt med att visa omsorg, omtanke om varandra och att våga stå raka när vi ser och förstår att våld finns och upprepas! När vi säger ifrån, när vi tar part för dem som blir utsatta, när visar att vi inte är rädda, då blir till sist våldsutövaren ensam! I den situationen kan det hända att våldsutövaren förstår att våldet är oacceptabelt och inte längre framgångsrikt!

Min grundinställning till livet är att vi människor alltid skall kunna komma överens. Vi lever bara en gång och vi lever här och nu. Att vara långsint gör livet långsamt fortsatt besvärligt. Jag menar vem tjänar på när relationer bryts, vem tjänar på att människor inte längre kan tala med varandra utan bara om varandra. Och när människor som är långsinta talar om varandra då görs långsintheten ännu djupare med ett ökat avstånd till varandra.

Jag har på 90-talet varit på ett krigsdrabbat område direkt efter att kriget tagit slut. Kvinnan i familjen vi bodde hos berättade att innan kriget bröt ut var alla vänner i det stora höghuset. Vänskapen var stark fast man tillhörde olika etniska grupper. Men när kriget bröt ut slutade grannarna att tala med varandra och vänskapen var som bortblåst.


Nord och Sydkorea har en gång varit samma land. När landområden delades upp, skiljdes miljontals människor från varandra. Det är först år 2000 som Röda Korset lyckades få fram ett avtal mellan länderna som har gjort det möjligt för ca 20 000 familjer att återförenas.

Skottväxlingen och krigshoten mellan Nord och Sydkorea är i praktiken ett rejält släktbråk.

 

Konflikten i Mellanöstern har i princip samma mönster. Araber och judar är släkt med varandra. Isak och Ismael var ju halvbröder och hade Abraham som sin far.

Många av oroshärdarna, krigen i världen är knutna till konflikter mellan olika klaner och grupper. Det är en strid mellan nära och kära.

I mitt sinne undrar jag lite stilla om inte det viktigaste vi människor kan göra är att träna oss att ordna upp konflikter i våra egna släktförhållanden. Lyckas vi med det så kanske det blir svårare att ropa på hämnd och bära vapen mot varandra!


Det låter nog en aning blåögt men jag tror att det är i de små sammanhangen och relationerna som fred kan skapas. Om vi inte klarar av att skapa fred i våra egna relationer skall vi inte förvånas över att det är svårt att skapa fred i den stora världen.

Den första nyheten jag fick höra idag var att nordkoreanskt artilleri öppnade eld mot sydkoreanska gränsön Yeonpyeong. Två sydkoreanska soldater dödades och 18 personer blev skadade. Sydkoreanerna hade en stor militärövning i området och det kan ha varit det som utlöste den nordkoreanska attacken. Man spekulerar i en annan orsak till attacken nämligen att Nordkorea är på väg att få en ung 20-årig ledare och han ville visa militären att han var mogen sin uppgift.

 

Vilka orsaker än det var så tycker jag att det är totalt meningslöst och oförsvarbart. Jag undrar vad som kan få oss människor att lära oss av det förflutna. Nämligen att det inte finns vinnare i krig. Vi har alla kommit nakna in i denna värld och kommer att lämna den nakna.

 

Att lösa konflikter med våld är ondskans ständigt pågående spiral. Det ser ut som om det aldrig tar slut. Varför kan inte vi människor lära oss att hat alltid skapar hat, att våld alltid föder våld, att dödande alltid för med sig sorg och en stark känsla av övergivenhet!

 

I en värld av nedrustning har Sydkorea fortsatt med upprustning och kan troligen framställa kärnvapen. Värdens börser reagerade med nedgång på dagens attack och de 1 200 öborna reagerade med sorg.

 

Jag bryr mig mera om öbornas sorg, fast jag inte känner dem, än jag bryr mig om 1-2% nedgång på börsen. Börsen tar igen sig men familjerna som har förlorat familjemedlemmar får aldrig tillbaka dem.

Det är alltid roligt att få kommentarer till det jag skriver. Tankarna kan då spinna vidare i fortsatta reflexioner. Så jag tänker även idag hålla mig till ämnet droger. Mikael skriver följande: ”Problemet är bara att alkohol, som också är en drog, redan är laglig. Så att varje barn ska ha rätt att växa upp utan droger är en orimlig önskan från din sida.”

Jag tycker att Mikael har flera poänger i sin kommentar. Men det jag ifrågasätter i kommentaren är att det skulle vara en orimlig önskan från min sida att varje barn ska ha rätt att växa upp utan droger. Till detta återkommer jag i slutet av denna blogg.

 

Först vill jag förklara följande. Igår fokuserade jag medvetet enbart på narkotika och jag utelämnade medvetet alkoholbruket.

 

Anledningen till det var för mig enkelt. Personer som brukar narkotika eller förespråkar legalisering av narkotika tar inte så sällan upp just alkoholens laglighet som motivering till att legalisera narkotika.

 

Jag är väl medveten om de skadeverkningar som alkohol för med sig. Jag är också väl medveten om att alkoholbruket idag finns långt ner i åldrarna. Jag vet att ett glas vin om dagen kan vara hälsosamt medan flera glas om dagen kan vara direkt skadligt.

 

De som pekar på alkoholens skadeverkningar menar att i och med att alkoholen är tillåten så skall även narkotika vara tillåten.

 

Min slutsats av en sådan argumentering blir följande.  På grund av att människor missbrukar alkohol skall vi acceptera och tillåta legalisering av narkotika. Jag ber inte om ursäkt för att jag faktiskt inte riktigt förstår det logiska i det.

 

Att barn skall växa upp utan droger är ingen orimlig önskan. Det är upp till var och en av oss att ge barnen ett drogfritt liv. Denna önskan går utan tvekan att uppnå om vi vuxna väljer att avstå från droger. Det är trots allt vi vuxna som lägger dagordningen som visar vägen för våra barn och ungdomar.

Ingen av oss har kunnat undgå att det med jämna mellanrum förs fram tankar av olika debattörer om att legalisera droger. Argumenten tar inte så sällan utgångspunkt i att narkotikaförbudet skapar fler problem än löser dem. De som seriöst argumenterar för att legalisera vissa droger som exempelvis cannabis menar att genom legalisering blir det mindre brottsligt, mindre prostitution. De menar också att en legalisering skulle göra de kriminella gruppernas försäljning av narkotika närmast olönsam.

 

De som argumenterar för legalisering av droger ger drogförbudet skulden för ökningen av narkotikabruk, smittning genom sprutanvändning, framställande av nya tyngre droger!

 

Det som gör att människor startar med drogbruk och som med tiden leder till missbruk, är inte så sällan nyfikenhet eller situationer av olika slag som man inte riktigt orkar hantera. Drogerna erbjuder en möjlighet till flykt och en tillfällig avstängning av känslor och tankar. Sen är det självklart lättillgängligheten som är en inkörsport för att påbörja en användning, för att senare upptäcka att det är svårt att sluta.

 

Jag har alltid förvånats över varför vi inte vågar ta tag i själva grundorsaken till att människor testar och påbörja ett bruk av droger.

 

Jag har åtskilliga gånger träffat människor som har varit i långvarigt bruk av droger.  Jag har även mött människor som starkt argumenterat för att släppa drogerna fria. Det intressanta är att de jag mött närmast lovsjunger drogens effekt och nödvändighet men samtidigt sätter en skarp gräns för bruket av narkotika för ens egna barn! När de egna barnen kommer på tal då är plötslig inte narkotikan lika romantiserad, effektiv och glädjeskapande. För skulle det vara så då skulle man självklart inte ha något emot att även ens egna barn gör det man själv gör.

 

För egen del ställer jag mig positiv till sprututbytesprogram för dem som redan är inne i ett missbruk men jag säger nej till legalisering av droger!

 

Jag säger nej till legalisering med bland annat följande motiveringar.

Nämligen:

Att varje barn har rätt att växa upp utan droger.

Att varje barn har rätt till ett liv där de inte behöver sakna sina föräldrars närvaro på grund av missbruk.

Att varje barn har rätt att ta var på sitt liv och hitta vägen in i vuxenlivet utan att behöva använda sig av flyktens strategi.

Jag har tidigt lärt mig att bland det bästa en människa kan göra är att hålla sig till sanningen och visa trohet. Jag tror att vi alla är överens om att detta är högst önskvärt men inte alltid det lättaste att hålla sig till.

För egen del har jag upptäck att jag är båda trogen och otrogen. Hur går nu detta ihop? Hur och varför man är trogen är ju knappast svårt att förklara. Gemensamma nämnaren för trohet är att man har tillit och kärlek till den man litar på.

Att förklara otrohet kan vara så mycket svårare. Då måste man helt enkelt ”ta bladet från sin mun”, kliva fram och förklara. Det är mycket lättare att hålla det hemligt och att utåt visa att allt är som det alltid har varit.

En del människor tatuerar namnet på sin kropp för att visa sin trohet, andra tar på sig något som synlig gör vem man är trogen mot.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av idrott. Den sport som ligger mig närmast till hands är fotboll. I kväll tänker jag se Milan mot Fiorentina. Vad har detta med trohet och otrohet att göra? För de allra flesta troligen ingenting.

Men just vetskapen om att denna match påminner mig om att trots min trohet har jag varit otrogen. Dessutom inte bara en gång utan ett flertal gånger. Om nu någon undrar om detta handlar om troheten blandat med otroheten mot min fru så är det fel.

Som stor fotbollsälskare tänker jag hela tiden på fotboll. När jag var barn höll jag på ett lag i den ungerska ligan som heter MTK och som har varit flerfaldiga mästare åtskilliga gånger. Jag älskade särskilt Sándor Csikar, en fantastisk vänsterytter med många landskamper bakom sig.  Bredvid ungersk fotboll älskade jag italiensk fotboll och då absolut särkilt Fiorentina. Fiorentina med svenske Kurre Hamrin var för mig ett fantastiskt bra fotbollslag.

 

MTK är jag fortfarande trogen och så kommer det att vara. Den första kärleken överger jag inte. Men Fiorientina har jag varit otrogen mot i många, många år. Sen Zlatan kom till Milan så är det Milan som gäller. När Zlatan var i Barcelona var det Barcelona. När Zlatan var i Inter var det Inter. Hoppsan jag är tydligen trogen Zlatan i alla fall.

 

I England stavas mitt favoritlag Leicester. Det gör säkert två av mina brorsöner som håller på Arsenal besvikna. Särskilt med tanke på att när Fredrik Ljungberg spelade i Arsenal då var det endast Arsenal som gällde för mig. Arsenal är det lag vars tröja jag med stolthet har burit som tecken på min trohet.  Nu när jag håller på Leicester, på grund av att jag gillar tränaren Sven-Göran Erikssons förmåga att skapa bra fotbollsteam, så har jag självklart blivit otrogen mot Arsenal.

 

För er som älskar ishockey kan jag berätta att jag håller på HV71. Detta ser jag som en självklarhet för jag ser Jönköping som min andra födelsestad i och med att det är dit jag kom från Ungern 1965.

Så ikväll gäller det att hålla på HV71 och Milan. Heja, Heja, Heja.

Jag lade märke till på nätet igår att Aftonbladet hade en artikel med Drottning Silvia. Rubriken var Drottning Silvia talar ut i en exklusiv intervju! Intressant tänkte jag, att få höra Drottningens reaktion på den så kallade skandalboken om hennes man, Kungen.  I artikeln fanns det en enda mening från Drottningen, så var det med den exklusiva intervjun. För övrigt innehåll artikeln hänvisningar av olika slag.

 

Jag undrar ibland om vissa tidningsmakare tror att vi läsare är helt utan förstånd.  Rubrikerna stämmer sällan helt överens med innehållet i artikeln. Jag förstår att man måste locka läsare till artikeln därför blir rubrikerna mer spetsade.

 

Jag märker själv att om jag har en intressant rubrik på min blogg då är det fler som läser bloggen än om jag har en rubrik som är relativt allmänt hållen. Men innehållet i bloggen skall självklart stämma överens med rubriken.

 

Nu är inte min blogg beroende av några intäkter. Jag har ingen reklam knuten till min blogg. Jag vet inte ens hur jag skall sprida den på olika sökmotorer så att flera personer kan komma åt bloggens innehåll.

 

En tidning måste sälja, vara kommersiellt gångbar för att tidningens ägare skall vara nöjda. I vissa lägen tror jag det kan vara en nackdel.

 

Det är intressant att se hur tidningen Metro, som visserligen enligt min mening inte är särskilt läsvärd, har lyckats med att vara en gratistidning som idag finns inte bara i Sveriges större städer utan också kan hittas ute i andra delar av Europa.

 

I Västra Mälardalen dit Köping räknas har vi Magazin24.se en gratis tidning som utkommer en gång i veckan men som samtidigt förnyar sig varje dag på nätet med ständigt aktuella nyheter. Oftast är nyheterna korta men det händer att det i tidningen förekommer artiklar med större djup och intresse.

 

Med sin lilla redaktion har Magazin24.se höga ambitioner. Jag gillar den ambitionen och inriktningen att varje vecka göra en ännu bättre tidning. Jag är övertygad om att Magazin24.se aldrig skulle publicera en artikel med Drottning Silvia som en exklusiv artikel där drottningen enbart säger en enda mening!

Jag tar mig friheten att publicera ännu en dikt av Nils Bolander. Denna dikt finns i en bok med titeln: "Ändå måste jag gå" utgiven av Libris förlag med förord av Tomas Sjödin.  I förordet går det bland annat att läsa följande:


"Att läsa Nils Bolanders dikter är att slå följe med någon som går ungefär där vi går, någon som vägar darra, dröja och misströsta. Allvareet finns mitt i ett liv som inte är svåråtkomligt och skyggt. Hans allvar är inte ett knep, inte ett försök till förstärkning. Allvaret finns bland oss som trivs i hans varma leende, tycker att livet ofta är ganska tilltalande men ändå fruktar och bävar."



SKAPELSENS KRONA


Förunderligt! När Gud skulle smida
skapelsens krona
blandade han samman en häxbrygd
av drifter och begär, av ve och vånda,
och stängde den inne i ett
kärl av skört ler.


Att det ska vara så svårt att leva
för människan.
Blomman lhyfter förtröstansfullt
sin kalk mot solen,
fågeln hälsar morgonrodnaden
med trygg sång
och fjärilen spänner sina gyllenstoftvingar
över gröna marker.
Men människan finner ingen vila.
Hon har oron i blodet, ångestens feber,
en vild utlängtan.


Varför skapade du oss så, Fader?
Varför fick vi inte blommans förtröstan,
fågelns och fjärilens sorglöshet
i faddergåva,
mullvadens jordgrävarglädje
och huskattens spinnande hemlycka?

- - -

Å, nu vet jag det.
Därför att du älskar orons vingar,
de aggande synderna, Jakobskampen.
Du vet ingenting större
än en människa som kämpar.
Åt henne, blott åt henne ger du makten
att vila ut i nådalöftena
och vandra under löftesstjärnorna.

Det kan inte hjälpas men jag älskar språk. Jag älskar att hitta på ord att göra det så där lite klurigt. Vi tar språket så givet att vi inte alltid förstår vilken enorm gåva vi har att förvalta och använda. Det viktiga med språk är att hitta nyckeln till den man önskar prata med så att ett samförstånd kan uppstå.

 

Jag älskar dikter mycket beroende av att diktens språk sätter igång fantasin. Jag skulle tro att övervägande delen av oss människor har vid något tillfälle uttryckt känsla, tankar i något som vi skulle vilja kalla för dikt.

 

I diktens värld är det läsarens tolkning som gör dikten till något unikt som kan upplevas olika beroende på vilken sinnesstämning vi är i när diktens ord når oss.

 

Ibland kan det kännas som att vi inte förstår det skrivna ordet, det berör oss inte, det får oss inte att associera vidare. Vi låter dikten vara. Men en annan dag, i en annan sinnesstämning så lever plötsligt diktens ord upp och vi blir berörda, vi känner och upplever att ordens mening träffar oss.

 

Idag letade jag efter en bok i min bokhylla och då plötslig såg jag ryggen på en sliten bok. Nils Bolander En dag av nåd.

 

Nils Bolander föddes 1902 i Västerås och blev biskop i Svenska kyrkan i Lunds stift 1958. Nils Bolander var även poet. Hans dikter har sitt ursprung från det verkliga livet. Diktsamlingen En dag av nåd är utgiven 1960 omkring ett år efter hans död och innehåller dikter skrivna på 1950-talet. Som ett slags förord på insidan av boken går att läsa bland annat följande: ”Vid urvalet har hänsyn tagits till den Blanderska diktens särart; spontaniteten, förkunnarivern, den naturliga värmen och dikternas pendling mellan mörk förtvivlan och jublande trosvisshet som är så utmärkande för lutherskt fromhetsliv.

 

I dikten En dag av nåd som är skriven under Nils Bolandes sjukdomstid innehåller just pendlingen mellan mörk förtvivlan och jublande trossvisshet. 

 

Orden i dikten är inte längre särskilt moderna men känslan den förmedlar kan vi alla ta till oss. Det finns ett ord i dikten, ”svalvingebråd,” som jag inte har lyckats hitta någon synonym till. Här hemma har vi vår fundering.  Är det någon som kan förklara ordet, tar jag gärna emot det.

 

Jag har vänner som kämpar med sjukdom och denna dikt tycker jag passar in i kampen och hoppet.
Själv tar jag gärna till mig diktens sista mening.

 

EN DAG AV NÅD

 

Liksom en glödlampas sköra tråd

brinner bländande

innan den brister,

låt mig få leva en dag av nåd

värmande, tändande

 

Läxan Du lärde mig stava på

skall jag minnas,

så länge jag lever:

även i sjukrummets gråaste grå lät Du Dig finnas.

 

Nere på botten av plågans brunn

var Du mig nära

i dina löften,

räckte min torra, försmäktande mun

vatten att tära.

 

Ännu en arbetsdag, svalvingebråd,

brinnande, bländade

lät Du mig smaka.

Låt mig få leva den dagen av nåd,

värmande, tändande.

Först vill jag be om ursäkt att det inte kom någon blogg igår. Det beror på att vi fick problem med vår bredbandstelefoni och Telia hinner inte reparera den förrän på torsdag. Men nu har jag fyllt på mitt mobila bredband och därför kan jag blogga igen idag.

 

Vi lever i ett högteknologiskt samhälle där vi i princip kan utföra det mesta med ett tangenttryck.  Ingen av oss behöver vänta på postutdelningen nästkommande dag. Kommer vi på något vi vill meddela någon kopplar vi upp oss på nätverket, chattar, skriver i Facebook, twittrar eller sänder mejl. Snabbt får vi ut vårt budskap.

 

Jag skriver min blogg i ett worddokument sen klistrar jag in det på min blogg, kontrollerar att det ser bra ut, trycker på knappen och i samma ögonblick jag gör det, syns det precis var som helst i världen.

 

I det högteknologiska samhället behöver ingen av oss vänta länge på att någon sprider rykten, nyheter från mun till mun. Nu går skvallret så mycket fortare det är så otroligt mycket lättare att såra någon än det var på den tiden då skvallret tog en bra tid innan det kom fram.

 

Jag tänker på några ord om vänskap som jag har fäst mig vid i olika ordspråk:

 

”Din vän har en vän som är vän med vännen till din ovän”

(Kinesisk ordspråk)

 

”Den som talar illa om andra i din närvaro talar illa om dig i din frånvaro”

(Arabiskt ordspråk)

 

”Endast dina verkliga vänner talar om för dig när du är smutsig i ansiktet”

(Italienskt ordspråk)

 

”Människor kan bo fjärran från varandra men inget avstånd kan skilja älskande hjärtan”

(Arabiskt ordspråk)

 

”Det bästa sättet att göra sig kvitt en fiende är att göra honom till vän”

(Abraham Lincoln)

 

För egen del tror jag att en vän är en person jag kan lita på för han/hon säger alltid sanningen till mig såväl om mig själv som om sig själv. Vi håller inte inne med kritik men vi sårar inte varandra, vi uppmuntrar varandra. Och hur det nu det är så är det sanningen som gör oss fria och trots allt även gör oss trygga!

Idag ställer jag mig frågan varför Socialstyrelsen är så enormt trög med att besluta om ett nationellt program för att införa screening gällande tarmcancer. Ett enkelt avföringsprov som man tar hemma kan påvisa om det finns blod i avföringen. Finns det blod i avföringen kallas man då till en undersökning.

 

På Gotland och i Stockholm pågår sedan två år tillbaka screening av alla personer mellan 60 till 69 år. De får vartannat år utföra ovan nämnda test.  Överläkaren Annika Sjövall som är styrelseledamot i Svensk förening för kolorektal kirurgi säger i Dagens Nyheter att: ”Det är klarlagt att screening räddar liv. I Sverige skulle cirka 400 dödsfall om året kunna undvikas. Riktlinjer från EU kom redan 2003. Vad väntar Sverige på?

 

Jag undrar exakt samma sak. Under ett års tid så har flera av mina vänner har blivit opererade för tjocktarmscancer. Någon av dem hade fått diagnosen i ett tidigt stadium och mår då självklart idag bra. Men den som får diagnosen sent har ofta dålig prognos.

 

I och med att det finns möjligheter att hitta tarmcancer i tidigt stadium så tycker jag att det är minst sagt skandal och oacceptabelt att inte den möjligheten ges lika i hela Sverige!

 

Ledande landstingspolitiker bör ta denna fråga högst upp på dagordningen och se till att screening gällande tarmcancer med det snaraste blir en verklighet i varje landsting medan Socialstyrelsen rullar på tummarna och hoppas att frågan löser sig ändå!

Idag är jag riktigt glad. Äntligen efter sju års frihetsberövande, fängslad i sitt eget hem har Aung San Suu Kyi släppts fri! Det är inte första gången som Aung San Suu Kyi, Nobels Fredspristagare 1991, har suttit fängslad. Aung San Suu Kyi fängslades första gången 1989 av militärregimen i Burma efter att hennes parti vann valet.

 

År 2005 tilldelades Aung San Suu Kyi Olof Palme priset. Varken Nobels Fredspris eller Olof Palme priset fick hon åka för att ta emot.

 

Militärregimen i Burma har uppenbart varit rädd för att Aung San Suu Kyi skulle bli fri. Men nu är Aung San Suu Kyi fri! Den massiva internationella solidariteten har säkert medverkat till att hon släpptes fri. Jag är glad att även jag tillhör dem som ville ha henne fri.

 

Men kan vi vara säkra på att hon fortsätter att vara fri, att hon kan bedriva en fri verksamhet för att vara med att skapa demokrati i Burma?

 

Jag känner mig själv som obotlig optimist. Men när det gäller diktaturregimer vars makt hela tiden byggs på fruktan, spioneri, förtryck inser jag att Aung San Suu Kyi återigen kan bli fängslad.

 

Men idag är Aung San Suu Kyi fri! Och tusentals frihetsälskande människor i Burma och världen över jublar. Ett jubel som USA:s president Barac Obama instämmer i genom att säga: ”Hon är en av mina hjältar, en källa till inspiration för alla de som kämpar för att föra fram de grundläggande mänskliga rättigheterna i Burma och runt om i världen”.  

 

En dag som den här kan jag inte låta bli att fundera över vad det beror på, hur det kan vara möjligt att diktaturer hela tiden växer upp och håller sig fast vid makten. Samtidigt tröstar jag mig med att till sist, trots allt, faller alla diktaturer! För kravet på frihet får aldrig någonsin tystna!

 

Tänk om Eritreas diktaturregering kunde följa Burmas och ge friheten tillbaka till Dawit Isaak! Ja, inte bara tänkt om, släpp Dawit Isaak fri nu!

I veckan kom denna vinterns första snö. Det kan inte hjälpas men jag älskar snö. När jag var barn var det inte så jättevanligt med snö. Som jag minns så varade snön ca 2 veckor i min barndoms Ungern. Jag har varken lärt mig att åka skidor eller skridskor. Dessa självklara ingredienser i ett vinterliv fanns inte tillgängliga för mig. Men vi kunde göra snögubbar, kasta snöboll, brottas i snön och det räckte långt! Jag minns fortfarande glädjen som den vita nedfallande snön skapade hos mig.

Nu är ju minnet selektivt. Vintern i min barndoms Ungern kan ha varit mer än två veckor. Men det är så jag minns. Nu förtiden har det hänt att min kusin berättat att de har haft mer snö och kallare i Ungern än vi har haft här i Sverige. Väderleken är föränderlig och det är också minnet.

När jag var på väg till jobbet idag, kom det ett par snöbollar farande i luften mot bilen. Det var två, troligen tonåringar som roade sig med vinterns stora gåva. För egen del blev jag denna gång inte särskilt road. Om snöbollen träffar bilen så kan det leda till ofrivilliga rörelser på ratten som utan tvekan skulle kunna orsaka en olycka.

Tonåringarna tänkte självklart inte på konsekvenserna av att oskyldigt och roligt kasta snöboll mot passerande bilar. Jag stannade bilen och vänligt förklarade att det inte är lämpligt att kasta snöbollar mot bilar. Då böjde sig den största av dem ner mot marken och formade en ny snöboll. För ett kort ögonblick möttes kanske våra blickar. Han lyfte på handen, sen sänkte han det. Det var bra gjort tycker jag! För kanske insåg han att den oskyldiga leken han höll på med kunde få oönskade konsekvenser!

Säg mig den av oss som inte har kastat snöboll mot någon, något som vi inte borde ha gjort men som vi just då tyckte var riktigt, riktigt roligt!

Fast jag är 60 plus ser jag framemot en snörik vinter med mycket lek, snöbollskrig med hustru, barn och barnbarn och ett antal mil i längdskidspåret.

Jag säger bara ett riktigt välkommen till snön. Jag höll på att skriva varmt välkommen men det är ju inte så lämpligt för då smälter allt på en gång och det vill jag helst inte!

Jag är inte socialdemokrat och jag skall inte lägga mig i hur socialdemokraterna sköter sin politik men som jag skrev igår tycker jag att Mona Sahlin (s) gör helt rätt. Skall man städa då skall man städa ordentligt och enligt min mening är detta något som alla partier bör göra lite då och då.

Moderaterna gjorde detta efter deras katastrofval 2002. Det resultat som följde kan man verkligen kalla för förnyelse. Nya Moderaterna har tagit position och lockat till sig väljare även utifrån den traditionella borgerliga kretsen.

Idag har jag läst en del kommentarer från folk som mer eller mindre förfasar sig över gårdagens besked av Mona Sahlin (s) och man är orolig för att sakpolitiken hamnar i bakgrunden till förmån för enskilda persondiskussioner.

Jag tror att sakpolitik och persondiskussioner utan tvekan kan gå hand i hand. Hur det nu än är, så är det sättet som personerna för ut politiken, som landar vid köksbordet på arbetsplatsen eller var vi nu än befinner oss i och där vardagens händelser och framtidens visioner diskuteras.

En politiker skall alltid ha medborgarnas bästa för sina ögon. Det är enbart utifrån medborgarnas livsvillkor som en fungerande politik kan formas. En politiker får aldrig bli en isolerad ö som under en mandatperiod fått väljarnas förtroende men som sen i första hand enbart tänker på sin egen position. En politiker skall alltid sträva efter en fungerande, levande dialog med medborgarna och då inte i första hand genom olika former av sociala medier utan i direkt kontakt, ansikte mot ansikte.

Att vara politiker är enligt min mening en form av kallelse som ständigt är en utmaning för att forma ett samhälle där alla människors lika värde tas till vara såväl i kortsiktiga som långsiktiga beslut.

Självklart är det viktigt att ta till vara på den politiska kunskapen som finns idag hos personer som länge har gett sin tid och sitt engagemang i politiken.

Samtidigt ser jag det ännu viktigare att politiken i olika åldrar får tillskott av människor som tidigare inte varit politisk aktiva men som skulle kunna göra en bra insats i det fortsatta samhällsbyggandet.

Så i en förnyelse hoppas jag att det ges plats för människor utanför det vanliga politiska etablissemanget.

Bra gjort Mona Sahlin (s)! Skall man lyssna till medierna så har det stormat inom socialdemokratin efter valet.  Ropen på förändring har hörts starkare och starkare. På väg till jobbet idag på morgonen hörde jag en ledande socialdemokrat som menade att hela den socialdemokratiska partistyrelsen bör sätta sina platser till förfogande inför en eventuell ny partikongress. På min väg hem från jobbet blev han uppenbart bönhörd för då hörde jag i radion partiledaren Mona Sahlin uttala sig om att hon ansåg att hela den socialdemokratiska partiledningen ska ställa sina platser till förfogande inför den extrakongress som ska hållas. Detta för att valberedningen ska kunna arbeta med att pröva förtroendet i hela partiledningen!

 

Jag måste säga att jag är full av respekt och beundran för Mona Sahlin. Hon ger uttryck för ett modigt ledarskap där hon själv ställer sin egen plats till förfogande!

 

Jag tror att alla som håller på med partipolitik är överens om att partipolitik inte skall vara ett yrkesutövande som man har i decennier med tydliga karriärsteg inbyggda. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag som man får av väljarna och ingenting annat.

 

Men när man sitter kvar period efter period med många sidouppdrag då riskerar man utan tvekan att bli en bromskloss.

 

Jag är övertygad om att om socialdemokraterna gör sin förnyelse på rätt sätt kommer även väljarna att återvända. Bland annat därför är det viktigt att även andra partier vågar rannsaka sig själva.

 

Folkpartiet har tappat 4 riksdagsmandat och gjort ett val som har varit sämre än det så kallade katastrofvalet 2006 och en del personer som tidigare varit medlemmar i Folkpartiet har lämnat partiet i protest mot partiets politik i längtan efter en mer socialliberal inriktning.

 

Självklart bör även Folkpartiet rannsaka sig själv, så att inte partiet blir en underavdelning till Moderata Samlingspartiet utan vågar vara det liberala parti som är den stora utmanaren i en politik för fungerande välfärd samt mot ojämlikhet och sociala orättvisor i samhället!

Idag kom vinterns första snöstorm med rejält isigt vinterväglag.  SMHI varnade redan igår för det kommande snöovädret. För mig tog det lite drygt en timme att komma hem från Västerås och så skall det vara när vädret är som det är idag.

 

De allra flesta bilisterna skötte sig exemplariskt. Men så kommer en och annan bilförare som saknar respekt för väglaget, respekt för medtrafikanter och kör som om vinterväglaget inte skulle existera. Är det någon som förstår vad det beror på?

 

När jag satt i bilen rapporterade flera bilister om olyckor. Mellan Hallstahammar och Surahammar körde en skolbuss av vägen. Fem barn och chauffören klarade sig utan skador. En lastbil som fastnade under en viadukt och vars släp välte, orsakade flera timmars köer. Det som kan ha väckt en viss ilska i Västmanland och som kan ha varit att orsaken till att lastbilen körde av från E18 tillsammans med många andra bilister, var att E18 under en period var avstängd på grund av en inplanerad vägreparation.

 

Jag undrar om inte det arbetet kunde ha skjutits framåt i tiden så att trafikanterna kunde köra på den säkrare E18 istället för de svårare framkomliga landsvägarna.

 

Överhuvudtaget så undrar jag ibland vad ansvariga myndigheter för väghållningen sysslar med, när man i Sverige, som trots allt är ett vinterland, år efter år blir överraskad av att det plötsligt snöar och det blir vinterväglag med trafikkaos som följd.

 

Flera som kom fram i radion undrade varför trafikverket inte har sänt ut flera saltbilar i förebyggande syfte.

 

När inte vägunderhållet fungerar på vintern skylls det ofta på ekonomin. Jag skulle hellre vilja sätta fingret på dålig planering.  Vintervägunderhållet måste få kosta pengar. Säkerheten får inte prutas på! Sen vet vi alla att när vintern är mild är kostnaden låg, när vintern är hård är kostnaden hög. Med andra ord så jämnar det alltid ut sig. Därför skall det alltid finnas den bästa och högsta beredskapen för en väl fungerande vinter trafik! I ett vinterland som Sverige skall ingen behöva bli överraskad av snöstorm och halka!

 

Jag har nu kommit igång med min träning. Idag på morgonen körde jag ett pass innan jag skulle åka till jobbet. Efter avslutat pass hade jag bråttom, nerför trappan och in i omklädningsrummet. Och där hände det. Plötslig kom en naken dam emot mig och jag insåg till min förskräckelse att gått in i fel omklädningsrum. Jag vände snabbt på klacken och gick ut ur rummet. Jag hann inte säga något mer än: Ursäkta jag kom in i fel rum. Jag borde förstås sagt förlåt.

 

Efteråt är jag tacksam över att jag inte är kungen eller någon annan känd person som behöver riskera att det skrivs en bok om mig och mina pinsamheter.

 

Tänker jag efter så har jag nog gjort bort mig mer än en gång i mitt liv. Det har hänt att jag har hört kvinnoröster utanför den offentliga toalett jag satt i. Det var inte rösterna som var på fel plats.

 

Jag funderar lite ödmjukt över hur det är med de så kallade undersökande journalisterna som sen skriver avslöjande artiklar eller böcker om kända personer. Kan det möjligen vara så att de är felfria eller kan det hända att även de har gjort något som de helst vill hålla tyst om? Hur skulle det kännas för dem om deras privatliv och pinsamheter skulle dukas upp i bästa sändningstid?

 

Vi skrattar alla lite då och då åt andras pinsamheter men hur mycket skrattar vi när vi själva gör bort oss. Jag måste erkänna att jag inte skrattade idag men jag inser att det är sådant som kan hända, för det hände just mig och jag kan inte göra något åt det.  Men om en vän till mig eller någon annan jag känner skulle berättat att hon/han varit med om detta så skulle jag med all säkerhet ha svårt att hålla mig för skratt.

 

På internet finns det en hemsida som heter pinsamt.com. Det innehåller enbart pinsamma händelser för den som vill roa sig på andras bekostnad. Jag hittade till sidan idag när jag sökte efter uppslag kring ordet pinsamt.

 

Om jag nu ser på det hela utifrån mitt eget perspektiv så tänker jag mig att vi borde alla lite då och då skriva ner våra pinsamheter, händelser som hänt utan att vi själva har velat att det skulle hända, och om vilka vi efter ett tag själva trots allt skulle kunna skratta åt. För vi ville ju inte skada, vi ville ju inte göra illa, det bara hände.

Idag har jag varit och hälsat på mina älskade svärföräldrar. Älskade? Absolut! Jag har aldrig riktigt förstått ordet svärföräldrar. Jag tycker nämligen att ordet andas alltför mycket negativism. Jag har försökt och ta reda på dess ursprung utan att ha lyckats.

En förklaring skulle kunna vara att ordet svärföräldrar har sitt ursprung i att när man gifter sig svär man en ed om trohet och får då så att säga även den andras mor och far på köpet, som därmed blir ”svärföräldrar”.

Kanske någon av er som läser denna blogg har en bättre förklaring.

Svärföräldrar är någons makes eller makas föräldrar. Svärföräldrar ses inte så sällan i många sammanhang som en orsak till problem i parförhållanden. Ofta handlar det om att den ena parten upplever att svärföräldrarna lägger sig i det nya familjelivet.

Det finns många skämt om svärföräldrar och då av någon anledning speciellt fokuserad på svärmor.

Jag tar mig friheten att bjuda på några, fritt översatt från ungerskan:

1. Svärmor kommer på besök. Hur länge kommer mor att stanna? – frågar svärsonen. – Så länge ni tar emot mig hjärtligt. – svarar svärmor. Då säger svärsonen: Men för det kan ni väl åtminstone stanna och dricka en kopp kaffe?

 

2. En hård diskussion pågår mellan de relativt nygifta. Hustrun börjar packa och säger till sin man: ”Jag går tillbaka till min mor. – Går du bara! säger hennes man, varpå frun svarar – Men jag kommer tillbaka med henne!

 

3. Svärmor ska komma på besök. Svärsonen säger nervöst till sin son. – Min lilla son, kommer du ihåg vad du önskade i födelsedagspresent? - Trummor – svarar sonen. – Och året innan – frågar pappan. – Trumpet – svarar sonen. – Pappa svarar: I morgon köper vi båda.

 

Om någon tycker att dessa skämt är lite för mycket så kan jag säga att de som jag inte översatt är mångdubbelt värre.

 

För egen del har jag svärföräldrar som jag är mycket tacksam för. De har i princip blivit, på ett positivt sätt, som föräldrar även för mig! I detta innefattar att vi självklart har haft avvikande uppfattningar – vem har inte det i relation till sina föräldrar –?!

 

Det är från mina svärföräldrar som jag tror att vi har lärt oss att inte lägga oss i våra egna barns relationer utan låta dem leva och skapa sitt liv precis som de själva önskar.

 

Så skulle det finnas ett pris för världens bästa svärföräldrar skulle det utan tvekan kunna utdelas det till mina svärföräldrar!

När jag kom till jobbet idag och parkerade bilen, låg en papperstallrik på marken på vilken någon hade skrivit ordet LAT med stora bokstäver.

Jag tänkte då att lat var jag nog inte. Visserligen funderade jag på att låta Alla helgonsdags ledighet gälla även mig, titta på en film, spela playstation 3 Move eller helt enkelt bara ligga kvar i sängen.

Men latheten tog inte överhand utan jag åkte till jobbet och det är jag glad för att jag gjorde.

Visst kan jag längta efter lata dagar. Dagar då inget behöver uträttas. Frågan är bara om jag skulle tycka det att det är så jätteroligt att inte uträtta något.

Ordet lat är inte så sällan negativt laddad. På ungerska har ordet lat en synonym i ett ord som fritt översatt betyder dagtjuv.  På svenska är det följande ord som anses vara synonymer till ordet lat: slö, maklig, lättjefull, bekväm, trög, loj, sölig, försoffad, slapp, ofrivillig att arbeta.

Det är knappast något av dessa ord som ger oss en positiv uppfattning om att vara lat.

Jag som längtar efter lata dagar.

Lata dagar, då det bara

är lugnt

inget och ingen stör,

ingen kräver aktivitet

tiden står stilla

kraften samlas,

lusten återkommer

prestationskravet

tar paus

och jag kan andas i lugn och ro.

 

Lata dagar kan komma och gå

även när solen lyser med sin frånvaro,

jag tillåter mig att vara lat

åtminstone en kvart varje dag,

någon dag, en hel dag!

Nu är det kung Carl XVI Gustafs tur att löpa gatlopp. I flera dagar har boken ”Den motvillige monarken Carl XVI Gustaf funnits i dags- och kvällstidningar. Boken ges ut av förlaget Lind & Co ett förlag som jag i min okunnighet inte har hört talas om.

På förlagets hemsida kan man läsa följande: ”Lind & Co är ett självständigt och oberoende uppstickarförlag. Vi är kända för att vara duktiga på marknadsföring och PR och många av våra böcker och författare får ofta ett stort genomslag.”

Att förlaget är bra på PR och marknadsföring kan bekräftas av alla som följer de dagliga nyheterna. På förlagets hemsida kan man även läsa att det är förlaget som har gett ut Magdalena Graafs självbiografi och som enligt dem har sålt i 100 000 exemplar.

Själv har jag inte varit intresserad av Magdalena Graaf och har följaktligen inte heller läst hennes bok.

Den aktuella boken om Carl XVI Gustaf är skriven av journalisten och författaren Thomas Sjöberg med Deanne Rauscher och Tove Meyer som medförfattare. Förlaget uppger att utgångspunkten för boken har varit att belysa de av Kungens okända sidor samt att läsaren skall få ta del av Kungens inofficiella liv.

Vad jag förstår så är det skildringen av Kungens inofficiella liv som har väckt mediernas intresse och hasat upp boken till en nivå som med all säkerhet kommer att gynna försäljningen långt över det förväntade.

Kung Carl XVI Gustaf har själv kommenterat boken igår med att tala om att han inte har läst boken men väl tidningarnas rubriker. ”Och med tanke på rubrikerna, så har jag självklart talat med både familj och med drottningen. Vi vänder på ett blad, ungefär som ni gör i era tidningar, och ser framåt i stället. Och vad jag förstått, enligt boken, är det här situationer långt, långt tillbaka i tiden. Vi ser framåt. Det ska bli fint.”

 

Mycket snabbt efter detta uttalande kom PR-experternas dom och det var i princip tummen ner. Vad jag förstår så menar de att det skulle varit bättre för kungen att överhuvudtaget inte säga något i och med att han inte läst boken. När jag hör denna kritik ler jag inom mig. Jag ler helt enkelt för att om inte kungen skulle uttalat sig då skulle han ha fått kritik för det.

Lyssnar man ordentligt till vad Kungen sa igår så dementerade han ingenting. Han sa att det är frågan om situationer som är långt tillbaka i tiden och att han och familjen nu vänder blad!

Enligt Expressen tycker bokförläggaren Kristoffer Lind ”att hovet skämtar bort boken genom att säga att den är ”lagd på hyllan” och att kungens presskonferens bekräftade att hovet inte tar den på allvar.”

Bokförläggarens PR sinne skymtar tydlig fram när han enligt Expressen säger: ”Vi vill att boken ska tas på allvar. Den innehåller skildringar av situationer som är ganska anmärkningsvärda och som kan undergräva förtroendet för kungens som statschef. Vi är väldigt förvånade att det är locket på. Jag tror inte att medierna och allmänheten nöjer sig med det.”

Nu är frågan om jag av ren nyfikenhet skall köpa boken och gotta mig i att läsa om Carl XVI Gustafs privatliv.  Men jag undrar varför jag skall köpa boken när det som är smaskigt redan är ute på tidningarnas löpsedlar och sidor?

Ja varför skall jag överhuvudtaget köpa en bok vars innehåll är gammal skåpmat och vars källors syfte kan vara mångtydlig.

Även om jag inte kommer att köpa boken undrar jag lite stillsamt om boken kommer att bli ett fiasko eller en succé som kommer att ges till många som julklapp.

 

Apropå det, idag var det någon som önskade mig god jul. Detta den 4:e november.

Tro mig hur tokigt det än låter så har jag faktiskt någon gång i mitt liv slängt en slant i en så kallad önskebrunn, blundat och önskat mig något. Kanske har även du gjort det någon gång.

Jag kom att tänka på första raderna i en gammal Sven Ingvars låt vars text är så här:

 

”Släng en slant uti brunnen och önska dig någonting.

Tänk på något speciellt, som du vill ha.

Släng en slant uti brunnen, kanske just din dröm slår in.

Tja, kan hända den blir verklighet idag!”                                                               

 

Om jag nu har räknat rätt så skriver jag min 100:e blogg idag. Jag är minst sagt förvånad och samtidig glad. Förvånad, för det dröjde drygt år efter att jag första gången bestämde mig för att jag skulle skriva en blogg som mitt verkliga bloggande kom igång.

 

Glad för att jag tycker att det är roligt att skriva och dela med mig tankar och förhoppningsvis även få reaktioner på det skrivna.

 

Detta att komma igång är inte alltid det lättaste. I dagarna kom jag igång med något som jag hoppas att jag kan hålla i på samma sätt som med bloggandet. Jag har börjat träna på gym. Jag fick nämligen för mig att jag har en hel del att ta ur banken. Jag menar då min kropp där muskelresurserna varit högst vilande den mesta av min levnadstid.

 

Men nu är det dags att förvandla fettet, som har lagt sig på runt magen, till muskler. Jag har börjat en hel del gånger tidigare men inte fullföljt. Anledningen att jag inte fullföljt var att så fort det har tagit emot så har jag känt efter och då upptäckte jag att jag har ont lite här och där och det var ju knappast nyttigt för min kropp.  Jag hade ju lärt mig att man skall lyssna på sin kropp.

 

Men frågan är om inte detta med att lyssna på kroppen gick till överdrift när jag gav upp träningen så fort benhinnan gjort sig uppmärksam på att den gjorde ont.  Och benhinnan, den gör sig oftast påmind hos mig när jag otränad sätter igång och tror mig bli maratonlöpare. Jag som knappt tar mig runt tre kilometer.

 

Så om jag nu skall önska mig något så får det bli att jag blir uthållig med min träning för jag kommer inte träna för träningens skulle utan för livets skull. Och när jag gör något för livets skull då är det värt att hålla igång!

 

Någon slant slänger jag inte i brunnen men jag hoppas att min önskan om uthållighet och fortsatt träning ändå går i uppfyllelse!

"En bild säger mer än tusen ord". Det tar jag vara på i dagens blogg då jag presenterar några naturbilder från den gångna sommaren. Låt bilderna tala, släpp fantasin loss det är ett tag till våren!

Den kamoflerade kon.



Bregott fabrikens medarbetare tar vilopaus.



Bakom de mörka molnen bryter ljuset fram!



Hästar fångar lätt ens hjärta!



För vem kan motstå en föl!



Solens strålar ger växt, värme och liv!



Samtliga foton: Iván Czitrom

”Upp som en sol ned som en pannkaka”.  Fast detta ordspråk ofta kan tillämpas på personer som finns i offentligheten så passar den mer eller mindre in på oss alla!

 

Någon gång i livet upplever vi alla någon form av framgång som så småningom glöms bort och till och med kan användas emot oss.

 

För två år sedan var Barac Obamas popularitet enormt stor och han blev USA:s president. Yes we can gjorde avtryck även bland partistrateger i Sverige.

 

När kongressvalet som bäst pågår i USA, är oron bland demokraterna stor. Enligt politiska bedömare i USA ser många demokrater Barac Obama som en belastning i och med att han inte har lyckats förklara sin politik, något som han var så jättebra på i kampen om presidentämbetet.

 

Nu tror jag inte att Barac Obama har drabbats av personlighetsförändring, att han plötsligt har blivit en annan person, men han har drabbats av faktorer som har varit i gång redan innan han blev president.

 

Det är inte Barac Obama som har startat krigen i Irak och Afganistan. Det är inte Barac Obama som är orsaken till den 10 % -iga arbetslösheten i USA.

 

Men i och med att det är han som är president är det han som ställs till svars. Som alltid så är det inte oppionsinstitutens prognoser som avgör utan det är väljarna.

 

Även om demokraterna skulle bli förlorarna i dagens val i USA så kan Barac Obama fortfarande genomföra en politik som ger människorna i USA och världen ett bättre hopp!

 

För egen del tror jag fortfarande på Barac Obamas vilja och förmåga till förändring och ser honom knappast som en pannkaka.

 

Den som brukar följa min blogg vet att jag brukar växla mellan olika ämnen. Dagens ämne är något jag inte har avhandlat men som mer eller mindre ständigt har aktualitet, särskilt under vinterhalvåret.

 

Den enerverande kraftslukande hostan är något som vi alla har kämpat med lite då och då. Hostmedicin är något som vi oftast använder för att lindra hostan med.

 

För egen del är jag inte särskilt förtjust i hostmedicin helt enkelt för att jag inte tycker att det har gjort någon större skillnad jämfört med varmt vatten.

 

För några år sedan hittade jag en artikel som berättade om en läkare i Norrköping som rekommenderade några koppar varm choklad för sina patienter mot hosta istället för att skriva ut traditionell hostmedicin.

 

Om jag minns rätt så ifrågasattes läkarens beslut. En brittisk studie ger utan tvekan läkaren i Norrköping rätt. Enligt denna studie fungerar choklad tre gånger bättre som lindring av ihållande hosta än traditionella mediciner och detta utan biverkningar.

 

Det som fungerar i kakaon är ämnet theobromine som helt enkelt dämpar aktiviteten hos de nerver som initierar hostan.

 

Jag har självklart testat detta när jag har haft hosta. Resultatet blev förträffligt bra! Gott och effektfullt! För att undvika socker använder man ren kakao utan socker som bereds så att man får en god chokladdryck.  Som jag förstått går det också bra med mörk choklad med hög kakaohalt.

 

Våga prova en god kopp kakao två gånger om dagen och du skall se att din hosta blir lindrad eller till och med skrämd på flykt.