Det smäller lite då och då. Det är smällare som låter. Några timmar kvar till midnatt. 2010 blir helt och hållet historia och 2011 tar sin början.

 

Jag vet inte hur det kommer sig men årsskiften väckte någon form av magisk känsla inom mig när jag var yngre. Det var nästan som att jag själv var helt övertygad om att när det gamla året tar slut då börjar det sannerligen något helt nytt.

 

Idag har nyårets inträde inte samma magiska betydelse. En siffra ersätts av en annan siffra. En dag följs av en dag med ett annat datum, ett annat årtal. Konsekvenserna av mitt sätt att leva livet på följer med mig oavsett dag och årtal.

 

Inför ett nytt år avlägger en del av oss löften. Vi vässar våra föresatser. Vi skissar upp önskade förändringar. Vi tänker oss att nu skall det sannerligen bli något nytt. När det sen har gått några veckor, några månader av det nya året och förändringen har uteblivit, förväntningarna har inte uppfyllts då kommer också besvikelsen.

 

I stället för att se just årsskiften som något magiskt, som något som är starskottet för något nytt, ser jag varje dag som en ny gåva med nya möjligheter!

 

Varje dag kan jag fortsätta på den väg jag går, liksom jag kan göra en omstart eller helt radikalt förändra det som behöver förändras. För i allt det som händer, har jag alltid mig själv med mig! Det finns alltid saker som jag kan påverka och förändra liksom det finns saker som jag själv inte kan förändra!

 

Ibland är det så lätt att tappa modet för att saker och ting inte har blivit som vi har önskat. Men genom att fånga dagen som den är, hittar vi modet att ständigt våga komma igen!

 

Åren kommer, åren går

dagarna avlöser varandra

varje dag är en gåva

som du får

för att leva ditt liv.

Dagen som har varit

 har format dig.

Dagen som är inne

kan förverkliga din dröm

Dagen som kommer ger

hopp om nya möjligheter

att utforska, ta vara på

och förändra!

 

Men det är alltid dagen som

är inne som är just det ögonblick

du andas och lever.

Ta vara på dagen, ditt andetag

ditt liv.

För det är här och nu

som du formar det du inte har

sett, men trots allt ändå

hoppas på händer!

 

GOTT NYTT ÅR –

 magiskt eller bara vanligt –

men alldeles öppet med helt oskrivna blad.

ÖNSKAR JAG DIG

DET ALLRA BÄSTA

MED KÄRLEK OCH VÄRME!

Idag har jag funderat på hur det kan vara att vara en fanatiker. Jag menar, en person som är så övertygad om sin egen sanning att den inte kan tolerera någon annans sanning och uppfattning.

 

Jag har försökt att föreställa mig hur en fanatikers hjärna kan vara konstruerad. Jag har svårt att tänka mig att en fanatikers hjärna kan vara konstruerad på ett annat sätt än alla andra människors hjärnor.

 

Ingen människa föds fanatisk! Fanatism är som en programvara, den måste på något sätt komma in i ens hjärna, ens sätt att värdera och tänka så att allting annat mer eller mindre suddas ut.

 

Kan det möjligen vara så att en fanatikers hjärna med tiden blir förkrympt, så att allt vad tolerans, samarbete, förståelse står för, på något sätt blir utraderat.

 

En sak jag ändå inte får glömma bort är att även en fanatiker älskar! Det är kärleken till sin övertygelse som driver fanatikern att stå fast vid sina beslut och driva genom det fanatikern är övertygad om.

 

Samtidigt har jag för egen del väldigt svårt att tro på att en fanatikers beteende överhuvudtaget har något med kärlek att göra. I så fall är det frågan om en förvriden form av begreppet älska!

 

För den som älskar av hela sitt hjärta kan inte hata. Den som älskar av hela sitt hjärta kan inte låta bli att söka förstå, kan inte låta bli att hitta lösningar även på de djupaste konflikterna.

 

I vilka sammanhang formas en fanatiker? Det måste vara sammanhang där toleransens, respekten för olikheter i person och uppfattning, fullständigt lyser med sin frånvaro.

Det är inte religionerna som är fanatikernas upphovsman! Religionernas kärna är kärlek och ingenting annat. Vi människor kan lätt förvränga religionernas budskap i eget syfte. Därför är det viktigt att komma ihåg att det inte är förvrängningen som är religionens sanning!

 

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

 

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

 

Kärleken upphör aldrig.

 

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

/ur 1Korintiebrevet 13/

 

Denna kärlek är inte och kan aldrig någonsin vara fanatism!

BEDRAGEN MAN RISKERAR FEM ÅRS FÄNGELSE!

Dagens Nyheter berättar idag om en man i USA som efter att han hade loggat in i familjens dator, öppnade sin frus mejl och upptäckte att hon var otrogen. Frun var otrogen med sin f.d. man. Otroheten ledde till skilsmässa.

 

Om nu frun var otrogen så är det knappast förvånande att hon var otrogen med sitt ex. Det är nämligen något som ofta är rätt vanligt. Det är rätt vanligt att det oftast är svårast att släppa den första riktiga kärleken. Frågan är om det inte istället för skilsmässa vore bättre att ta time out i ett förhållande innan man helt bryter upp. Det är bättre att vara särbo ett tag och så ta reda på vad man innerst inne känner än att bryta upp för att senare med tiden upptäcka att man trots allt inte kan leva utan varandra.

 

Nu var det förstås inte detta som var det intressanta i ovan nämnda nyhet. Utan det intressanta var att den bedragna mannen riskerar nu att dömas till fem års fängelse på grund av att han olagligt kommit åt digital information.

 

Skulle mannen på köksbordet hittat ett öppet brev med älskarens kärleksförklaringar, då skulle han inte gjort sig skyldig till intrång.

 

Men nu bröt han mot datalagen!

 

Jag tycker för min del att det är märkligt att mannen riskerar att bli lagförd.

 

Samtidigt tycker jag att det han gjorde självklart var fel. Att respektera varandras integritet, att få bevara sin integritet, tror jag är en viktig del i ett förtroendefullt förhållande. Det är en självklarhet att jag inte läser min frus brev eller hennes e-post om inte hon själv av någon anledning skulle be mig om det.

 

Nu är nätet ofta som en öppen bok. Inte så sällan kan vem som helst komma åt ens innersta tankar. Vi bloggar, vi skriver på Facebook, vi tvittrar. På en sekund får många människor veta vad vi har gjort, vad vi har tänkt. Så länge det är något som vi själva, helt medvetet, väljer att dela med oss, är det helt i sin ordning.

 

Men när någon annan sprider tankar och ord om oss som vi själva inte har velat skall föras vidare, eller absolut inte ens har tänkt eller sagt, då är det inte längre i sin ordning!

Jag börjar dagens blogg med att förmedla en kommentar jag fick till gårdagens blogg från en av mina läsare. I och med att kommentaren skrevs på Facebook så blev den inte tillgänglig för alla er som följer min blogg.

 

Nicklas skrev följande: ”Du har helt rätt i att folk har lättare att klaga och ge kritik än att ge uppmuntrande ord, att livet har både motgångar och framgångar är sant men som jag känner det så är det motgångarna som sätter djupast spår tyvärr. Ibland tar motgångarna lätt över och trycker ner allt det som är positivt. Något jag tycker är tänkvärt som alla människor borde göra är att om de som ska ge kritik så avsluta med positiv kritik då det är det sista vi hör som man oftast tänker på resten av dagen."

 

Jag håller självklart med Nicklas.

 

Det vi inte så sällan drabbas av är den ständiga jämförelsen. Något som enligt min mening inte är särskilt meningsfyllt. Vi människor är olika och vi har olika behov. Vi har också olika sätt att uppskatta film, musik, kläder, mat och mycket, mycket mera!

 

Vi har också olika förutsättningar att uppskatta, förstå och tillgodogöra oss olika saker.

 

Den enda jämförelsen som håller är att jämföra sig med sig själv. I den jämförelsen finns ständiga utvecklingsmöjligheter utan risk för avundsjuka och mindervärdeskomplex.

 

När man jämför sig med andra finns det alltid risk med att man ser sig själv som förlorare, eller så måste man göra något alldeles speciellt för att överträffa och bli bra mycket bättre än den andra! Hur man än gör så finns det risk att man blir en förlorare. Varför? Helt enkelt för att jämförelserna inte så sällan bygger på rädsla. Rädslan att inte räcka till! Rädslan att inte prestera tillräckligt mycket, inte äga tillräckligt mycket! Rädslan att inte vara omtyckt och älskad!

 

Våga vara den du är

här och nu.

Se dig själv som den du är

här och nu.

Våga förändra det du kan,

acceptera det du inte kan.

Våga vara den du är

utan jämförelse.

Livets dörrar

öppnas på nytt,

med nya perspektiv

utan rädsla,

att göra bort dig,

utan rädsla att bli utskrattad

även när du gjort bort dig,

även när du har blivit utskrattad.

För du är du

och du får vara

just du.

Utan jämförelse,

den absolut bästa som finns

här och nu!

Jag har haft julledigt från bloggandet. Det var välbehövligt. Även om jag tycker om att blogga så hade källan av idéer att skriva om plötsligt börjat sina.

 

Jag är van vid att hålla tal. Då finns det alltid en risk att plötsligt tala utan att ha något speciellt att säga.

 

Självklart vill jag med mitt skrivande säga något. Det innebär inte att jag vill säga något sensationellt som väcker stora rubriker. O, nej! Jag vill bara väcka tankar att fortsätta att tänka vidare på. Jag vill även medverka till att uppmuntra!

 

Jag tycker att vi människor ofta har närmare till att utdela kritik än att uppmuntra och berömma.

 

Vi har också närmare till att tala om det negativa än det positiva.  Säg gärna emot mig om du tycker att jag har fel. Jag skulle verkligen inte ha något emot om jag skulle ha fel. Det skulle vara roligt att höra positiva händelser. Positiva tankar om familjen, om arbetet, om framtiden!

 

Nu är det i och för sig så att jag tror på balansen. Nämligen att livet har båda delarna. Nämligen såväl kritik som uppmuntran. Såväl framgång som motgång. Såväl lidande som hälsa!

 

Det är bara det att jag just nu tycker att det vore bra om det goda, det positiva skulle få avsluta 2010 och påbörja 2011. Det skulle utan tvekan ge extra energi för det dagliga livet!


Våga uppmuntra mera, våga ta vara på det goda i livet mera!

Nu är det verkligen kyligt. På vägen hem från jobbet i kväll var det -29.5 grader någon kilometer från vårt hem. Det som är skönt är att det går att värma sig inne i huset.

Utan tvekan finns mina tankar hos dem som inte har tak över huvudet. Men vad hjälper tanken när man fryser och inte har någonstans att värma sig?

SJ har fortsatt problem med räls och tåg.

Många flygplatser är stängda.

Vi önskar nästan alltid EN vit jul. Det hör på något sätt till julen här i norden. Men nu undrar jag om inte flera av oss skulle vara nöjda med en plaskig jul utan kyla.

När det är kyligt ute får vi krypa närmare varandra.

Jag vill nu önska er alla som läser min blogg en riktig GOD JUL med mycket värme och kärlek.

Jag skall jobba även på julafton men tar julledigt med bloggandet i några dagar.

Vi hörs efter jul!

Jag är högst osäker på hur många leksaker jag ägde som barn. Som jag kan minnas var det knappast fler än högst fem stycken. Nu kan jag förstås minnas fel. Det jag minns tydligast är en gul traktor som min far skickade från Sverige dit han flydde 1956.

 

Jag minns glädjen den dagen jag fick traktorn men också dagen efter då traktorn plötsligt var spårlöst borta. Någon annan blev förtjust i den. Det är i alla fall så som jag minns händelsen.

 

Något man ger bort, något man får är en gåva! Att ge bort och ta emot en gåva är en glädje! Åtminstone så känner jag det så.

 

Här nedan följer några tänkvärda ordspråk:

 

”Alla människor har fått en gåva. Vissa öppnar sin lite senare.”

 

”Det du inte kan ge bort äger du inte. Det äger dig.”

 

”Det sätt på vilket en gåva ges är mera värt än gåvan själv.”

 

Påven John Paul II tillskrivs följande citat:

”Dumheten är också en Guds gåva, men man får inte missbruka den.”

 

Den brittiska författaren Daphne du Maurier tillskrivs följande:

”Ett vänligt ord kostar dig ingenting och är ändå det bästa av alla gåvor.”

Ända sedan oktober månad har det varit många olika bud gällande vädret . Ena veckan skulle det bli den kallaste vintern på länge. En annan vecka skulle vi få en jul utan snö.

 

Som det ser ut idag behöver vi knappast drömma om en vit jul för den snön som har kommit i stor mängd lär knappast smälta bort till dess. Men tänk om den gör det? Vad spelar det för roll då?

 

För mig gör det absolut ingenting. Vad jag egentligen funderar på är varför vi ofta har så stora behov av att i förväg veta vad som händer? Behöver jag veta flera veckor i förväg vad det blir för väder i jul eller nästkommande vår och sommar? Knappast. Men på något sett är det som om vi hela tiden skall ha vetskap om vad som händer så att vi kan få full kontroll.

 

För egen del har jag för länge sedan accepterat att jag inte kan ha full kontroll på allt det som händer. Jag kan absolut inte ha kontroll över vädret och jag kan absolut inte ha kontroll över själva livet. Jag tycker faktiskt att det på ett sett är rätt så befriande.

 

Ingen kan skylla på mig om det snöar för mycket, blåser för mycket, regnar för mycket eller hur nu vädret utvecklar sig.

 

Jag har aldrig åkt fritt fall på Liseberg. Men de som har åkt vet att de alltid landar. Det är kanske något vi skulle behöva öva oss i och lära oss. Även om vi för tillfället inte har kontroll så kan saker och ting trots allt ändå ordna sig. Helt enkelt att genom medveten närvaro, att vara närvarande i allt det som händer. Så länge snön faller så faller snön. Så länge kylan varar, varar kylan. Men med tiden går det över och så småningom, med tiden kommer våren trots allt!

 

Fast damhandbollslaget förlorade EM-finalen tycker jag att de har gjort ett bragd-EM. Denna gång kunde de inte kontrollera det norska landslaget men för mig är de ändå vinnare!

Jag är utan tvekan en riktig fotbollsfantast. Min bror som är en av grundarna till Svenska Innebandyförbundet får förlåta mig men jag kommer aldrig att bli en lika stor innebandyfantast. Visst är innebandy eller som min bror mycket riktigt kallar det för, floorball, en sport som är på frammarsch. Men jag har svårt att tro att den sporten någonsin kan bli så stor som fotboll. Fast vem vet?

 

På min topplista efter fotboll kommer vattenpolo. Jag är ju född i Ungern och Ungern är flerfaldig världsmästare i den sporten. Jag lovar att den är otroligt roligt att se på. Sporten är snabb, spännande och intensiv. Även om sportutövare finns i Stockholm, Falun m.fl. orter så tycker jag att det är synd att sporten inte riktigt har slagit i Sverige.

 

Efter vattenpolo följer handboll. Handboll är en sport jag gärna skulle ha velat spela själv. Men jag har aldrig haft begåvning för det. Idag och kanske ännu mer i morgon tror jag att största delen av Sverige älskar handboll. Damernas insats på handbolls EM är en bragd utöver det vanliga. Efter dagens rafflande seger över Rumänien är Sveriges handbollsdamer i söndagens final.

 

En annan sport jag gärna skulle ha velat utöva men inte haft möjlighet till är fäktning. Fast i början av hösten såg jag att det finns möjlighet att börja träna fäktning här i Köping.

 

För att kunna utöva en sport behövs tid, träningstillfällen, träningsvilja och självklart begåvning. Sen behövs det självklart tränare. Människor som har förmågan att lära ut, inspirera, uppmuntra, utmana, ställa krav och har förmågan till dialog.

 

Så här i juletid vill jag tacka alla de människor som ger av sin tid, kunskap, entusiasm och ställer upp som tränare! Tack för att ni finns, tack för att ni håller ut, tack för att ni gör det möjligt för barn och ungdomar att utöva sina färdigheter och växa med dem!

 

Heja, brorsan och alla ni andra som ägnar ert liv åt sporten! Ishockeyns vänner får ursäkta. Men jag är absolut inte född på is fast jag brukar ge mig ut på hal is.

Det är en nyhet som har gjort mig mycket förvånad idag. Mälardalens högskola får inte examinera grundlärare. Nu drabbar Högskoleverkets banbulla inte bara Mälardalens högskola utan ytterligare 27 högskolor/universitet.

 

Även Stockholms universitet tillhör den som förlorar examensrätten för grundlärarutbildningen.

 

Enligt Dagens Eko förlorar exempelvis Stockholms universitet sin examensrätt på grund av att deras ansökan inte har varit tillräckligt tydlig.

 

Jag undrar stilla vad det beror på att inte ansökan till Högskoleverket var rätt utförd. Beror det på otillräckliga ekonomiska resurser, oklart skrivna direktiv. Vad nu orsaken är så kan jag som amatör på området tycka att det snabbast möjligt borde kunna rättas till.

 

Men se så kan det inte gå. Någon antagning till hösten kan inte bli aktuell. Detta kommer med all säkerhet innebära brist på lärare.

 

Vilka drabbas? Självklart de studenter som har viljan och lusten att utbilda sig till lärare men på sikt även elever om inte lärarförsörjningen kan trygga.

 

I slutändan kan detta få konsekvensen att kommunerna trots allt blir tvungna att ta in obehöriga lärare.

 

Visst är det bra att Högskoleverket ställer krav. Men samtidigt med kraven borde verket ha avsatt resurser som kan stärka högskolorna och universiteten till att kunna göra tydliga ansökningar.

Media är varje dag fylld med annonser av alla de olika slag. Jag tillhör dem som ytterst sällan reagerar eller berörs av annonser. Jag tillhör även dem som tycker att annonser sällan ger önskat resultat. Under årens lopp har jag fått många mothugg gällande dessa åsikter.

 

Men ärligt talat hur ofta berörs vi av en annons? Om en annons trots allt berör mig så handlar det uteslutande om sådant som jag har gått och funderat över att köpa.

 

Idag hände något i Västerås som ingen annons kan ersätta. Västerås Stadsmission placerade ut 30 sängar på stan. Bredvid sängen fanns ett sängbord, en lampa och en bok. Målet var att fästa uppmärksamheten på de 300 västeråsare som är hemlösa. Många har inte en säng att lägga sig i när natten kommer.

 

Med denna aktion ville Västerås Stadsmission uppmärksamma beslutsfattarna på problemet och att de skall tänka på ett nytt sätt så att de hemlösas situation kan lösas!

 

Genom att SMS:a ”Värme” på nummer 72930 kan man skänka 30 kronor till Västerås Stadsmission. Hoppsan nu har jag själv gjort en annons i en blogg. Detta är för något som jag tycker är behjärtansvärt och som helt och hållet går till Västerås Stadsmissions verksamhet.

 

Sen är det klart att 30 kronor per SMS inte löser de hemlösas situation men det kan bidra till att göra den bättre.

 

De hemlösas situation löses genom samverkan av alla positiva krafter samt av politiker som vågar tänka utanför ramen!

 

Jag kan bara hoppas att de 30 sängarna fungerar som en nödvändig väckarklocka att nu är det verkligen dags att inte bara utreda utan också handla!

 

Nu har jag varit tom i huvudet i två dagar. Det är väl inget nytt skulle någon med lite elakhet kunna påstå. Som tur är gör sig tomheten i huvudet inte gällande på arbetstid. Det är på min fritid som tomheten har drabbat mig. För att vara mera exakt i samband med att jag skall skriva min blogg. Plötsligt har jag inga idéer, inga tankar att förmedla. I sådana sammanhang tycker jag att den bästa medicinen är att helt enkelt vara tyst.

 

Vi människor föredrar inte så gärna tystnaden. Vi lever i sammanhang där det är ständigt fart. När jag känner mig tom i huvudet då är det tystnaden som råder. Jag kan tycka att det  bitvis kan vara väldigt skönt med tystnad! För i tystnaden finns en kraft som vi väldigt ofta glömmer bort.

 

Det är i tystnaden som det går att tänka efter en stund. Begrunda det som har hänt under dagen och även ge tid åt att planera morgondagen. När inte tystnade råder då är det ständigt full fart. Och när det är full fart då är det lätt att bli fartblind. När man blir fartblind då har man svårt att se sina egna och ens allra närmastes behov!

 

Jag drar mig till minnes ett ord från Bibeln där det står skrivet: ”Genom stillhet och förtröstan skall ni vara starka.” Visst finns stillheten i tystnaden. Så jag kanske inte behöva oroa mig så värst mycket för att känner mig tom i huvudet. Att jag kanske just nu inte har något att skriva om.

 

”Tystnad är den sanna vän som aldrig sviker”, ”Tystnaden är den sanna vännen som aldrig förråder” är två citat som tillskrivs Konfucius som levde 555 – 479 f.Kr.

 

Jag hittade även följande citat som tillskrivs Abraham Lincoln och som visar att han måste ha varit en humoristisk man: ”Bättre vara tyst och bli betraktad som idiot än att öppna munnen och bevisa det.”

 

Charlez Aznavour tillskrivs följande: ”Ett äktenskap utan tystnad är som en bil utan bromsar.”

 

Nu är plötsligt mitt huvud igång och jag har fått något att tänka på. Snart skall bilen in på besiktning, hoppas att den går genom.

Vi lever i ett land som gett fristad åt hundratusentals och åter hundratusentals människor. Detta oavsett etniskt, religiös eller kulturell tillhörighet.

 

Oavsett vad vi anser om detta, vilka värderingar och åsikter vi än har, så kan vi ändå vara överens om att friheten i Sverige, toleransen för olikheter, olika religiösa och politiska åsikter är något unikt och fantastiskt! Jag värdesätter det oerhört högt!

 

Plötsligt smällde det. Mitt i hjärtat av Stockholm. En bil sprängdes och en bit därifrån utlöste en man i 30-årsåldern en sprängladdning som dödade honom själv och skadade två personer. Av någon anledning utlöstes inte alla rör i den troligen hemmagjorda spikfyllda dödsapparaten.

 

TT och Säpo fick kort tid innan händelsen ett mejl med ett uttalat hot.

 

Det som hände igår rubriceras idag som terroristbrott.

 

Jag känner mig djupt förtvivlad över detta var helst en sådan här handling utspelar sig. Att det sker i Sverige är för mig ännu mer obegripligt. Vad är meningen med denna totala meningslösa handling? Vad är meningen med att hata så mycket att man är beredd att döda inte bara sig själv utan också andra vars ansikte man aldrig har sett och vars röst man aldrig har hört!

Sanningen är att det finns ingen mening med meningslösheten! Det finns bara förlorare och absolut inga vinnare!
 

Det är nu det gäller för oss att inte drabbas av hat, generaliseringar där en viss folkgrupp, en viss religionsutövare blir föremål för.

 

Det är nu det gäller att inte bli rädd att våga fortsätta värna om det fria ordet och den generositet som ger fristad åt den som är förföljd.

Jag tycker det är så otroligt fantastisk. Mina barnbarn kan mycket mer och kommer att kunna mycket mer än jag någonsin har kunnat när jag var i deras ålder.

 

Ett av barnbarnen rider och till och med hoppar över hinder. Närmast jag kom en häst var när jag var hos en familj på landet när jag var omkring fem-sex år gammal och fick vakta grisar. En av grisarna gav sig raka vägen in i majsfältet. Jag blev rädd för att få skäll så jag gömde mig hos den stora hästen på gården. Det kändes som om hästen skyddade mig.

 

Tre av mina barnbarn cyklar. Den yngsta som är fyra månader på måndag cyklar förstås inte. Men fyra åringen cyklar. Jag lärde mig cykla när jag var 19 år för det fanns inte cyklar att tillgå på barnhemmet där jag växte upp.

 

Tre av mina barnbarn åker skidor kan till och med stå på slalomskidor. Jag lärde mig åka längdskidor när jag var över 20 år. Jag lovar att jag fortfarande har väldigt mycket att lära mig för att kunna behärska tekniken. Fast jag är jättebra på att ramla!  

 

I samband med ett påsklovsläger i fjällen hyrde jag ett par slalomskidor och tränade i några timmar för att kunna åka nerför en backe. I och med att en av våra ungdomar blev påkörd av någon i backen, fick jag avstå från att ge mig utför.  Istället fick jag åka med honom till lasarettet.

 

Även om det ibland kan kännas som att ”det är inget nytt under solen” så händer det ändå ständigt så otroligt mycket! Varje tid har sin tjusning och sin prövning. Utvecklingen går hela tiden framåt. Men även om utvecklingen går framåt så är människors förutsättningar fortsatt olika i att lära sig olika saker, tillägna sig olika saker, har möjlighet att utföra olika saker

 

Vad jag minns hade jag under min barndom knappt en handfull egna leksaker. I datorernas och playstationernas tider är detta närmast otänkbart!

 

Var vi födds, hur vi tas emot som barn bestämmer i hög grad vad vi kan lära oss, hur vi kan lära oss. Nu kan man förstås tro att jag tycker att jag tycker hade det sämre i min barndom än mina barnbarn för att jag inte lärde mig cykla, åka skidor och hade bara ett handfull leksaker. Men se det tycker jag inte. För varje tid har sin tjusning, sina möjligheter men också sina hinder.

 

Jag kan lova er alla att jag var jättebra på att leka kurragömma!

Ibland känns som om allting bara stå still. Tankarna känns gamla och något trötta. Tankekedjan lyser med sin frånvaro. Det är svårt att hitta något viktig att säga. Men det är oftast då det händer. Tankarna rullar plötsligt igång. Först lite sakta men sen snabbare och snabbare.

 

Och så plötslig finns han där Mario Vargas Llosa Nobelpristagaren i Litteratur 2010. Han talar rakt in i mitt vardagsrum från Nobelfesten. Han börjar med att säga. ”Det var en gång en pojke som var fem år gammal när han lärde sig läsa.” När han säger de orden då förstår jag hur viktigt det skrivna ordet är. Hur viktigt det är att lära sig läsa. Att kunna läsa ger tillgång till en värld av kunskap, fantasi som annars är omöjligt att nå!

 

Det lättar på det inre tycket i tankarnas värld som på något sätt vill komma ut och bli till en berättelse som väcker nyfikenhet!

 

Att läsa är en enorm gåva. Att ha tillgång till böcker av olika slag är en rikedom utan gränser. Rent spontant känner jag att det är viktigt att vi får bevara och utveckla våra bibliotek så att det skrivna ordet inte försvinner rakt ut i cybervärlden!

Jag har under detta år haft förmånen att studera KBT på universitetsnivå. Jag är idag väldigt tacksam för att jag inte bor i Storbritannien och att jag inte är universitetsstuderande där. Enligt dagens eko beslutade parlamentet i London idag att höja studieavgiften från 30 000 svenska kronor till 90 000 svenska kronor. Det är minst sagt fruktansvärt! I sådana här sammanhang undrar jag vad politikerna egentligen tänker eller om de överhuvudtaget har något att tänka med!

 

Vi får vara tacksamma för att vi inte har den typen av regler i Sverige och jag hoppas innerligt att vi aldrig någonsin kommer dit.

 

Att studera är en rättighet som varje människa som vill skall kunna få tillgång till. Utbildning är i längden inte bara en väg till ett arbete utan också till jämlikhet och är självklart hälsobefrämjande!

För några år sedan var jag med min fru i Grekland på semester. Vackra öar, härligt väder, mycket gammal historia och kultur. Men det jag kommer ihåg allra bäst var när vi handlade i en liten affär. Jag har inget minne av vad vi handlade.

 

När jag skulle betala räckte jag fram mitt kort som snabbt togs av ett ca 6-årigt barn. Hans pappa som ägde affären log mot oss. Pojken tog kortet och drog det i kortmaskinen. Sen lämnade han vänligt tillbaka kortet. Pappan övervakade självklart vad och hur sonen gjorde och berömde självklart honom för bra utfört arbete.

 

Jag är övertygad att den pojken växer upp till en självständig person som alldeles utmärkt kommer att ta hand om sig själv.

 

Jag kommer samtidigt ihåg en lektion jag hade i en högstadieklass på 80-talet. Jag berättade om min barndom då jag tillsammans med mormor var och köpte en levande kyckling på en matmarknad i Budapest. På den tiden hade vi inte frys eller kyl. Vi köpte såväl kyckling som fisk levande. När det var dags gjorde mormor i ordning den och jag fick vara med och se och lära hur hon gjorde.

 

Flera av eleverna på denna lektion hade aldrig själva sett en levande kyckling. De hade bara sett den i kylen eller i frysen. Några har sett levande kycklingar på Kolmården.

 

Igår skrev jag några tankar om årets julklapp och avslutade det med att vi skall ge bort en kram istället för en surfplatta.

 

Jag vill idag tillägga följande. Den bästa gåvan vi kan ge våra barn och barnbarn är vår egen vuxna närvaro. Vår goda vilja att lära ut det vi kan, det vi en gång har lärt oss! Våra berättelser om livet, om det som en gång varit, om det som är och det som ligger framför. Våra lekar, vår glädje och hopp. Våra erfarenheter av svårigheter, motgång och medgång.

 

Livets skola är det eviga lärandet! Om något så är det en verklig gåva! Och du är den bästa läraren!

Du minns säkert förra årets julklapp, spikmattan. Praktiskt taget i varenda affär fanns olika typer av spikmattor att köpa. Sen plötsligt hände det, spikmattan försvann från affärernas skyltfönster. Jag har inte råkat på en enda spikmatta denna höst och vinter.

I slutet av november utsågs årets julklapp. Vid det här laget finns det nog knappas någon som inte vet att det blev en surfplatta. Vad kan man göra med en surfplatta? Man kan ringa, ha videokonferenser, läsa böcker, se på film, lyssna på musik, surfa, ha e-post och om ens vänner eller familj är online kan man direkt chatta med dem.

Denna fantastiska julklapp kostar runt 7 000 kronor. För egen del är jag förtjust i elektroniska prylar och är medveten om att en sådan surfplatta kan vara bra att ha både för nöje och nytta. Men som julklapp för runt 7000 kronor. Jag har bara lust att ropa, hallå, vart är vi på väg?

Trots att vi lever i ett välfärdssamhälle har vi många människor som inte ens kan köpa en julklapp för 100 kronor. Att utnämna surfplattan till årets julklapp är ett hån mot alla de människor som gärna skulle vilja ge och ha en men som inte kommer i närheten av det om de inte ytterligare skuldsätter sig.

Jag tillhör dem som älskar att ge och få presenter. Men det viktigaste med presenten är inte dess ekonomiska värde utan det är den kärlek gåvan ges och tas emot med.

Den viktigaste gåvan i jul kan vara att ge varandra en jul utan gräl, utan alkohol, utan att någon enda skall känna sig ensam. Jag vet att detta är en utopi. Men det är just det vi borde sträva efter. Så att julen blir en glädjens högtid och inte en högtid av krav på att även jag skall få en surfplatta eller vad det nu skall vara för något!

Jag tycker att vi kunde bojkotta årets julkapp och ge bort kramar istället. Den som vill ha en surfplatta kan köpa den själv.

När jag följer medierna så kan jag ibland få en känsla av att en av de viktigaste sakerna vi människor är mest intresserade av är att följa hur det går för personer som deltar i olika TV-serier. Ensamma mammor, Bonde söker fru, Dansbandskampen, Idol, På spåret är bara några av dessa serier.

 

Jag skall villigt erkänna att under ledning av Ingvar Oldsberg och Börje Hellberg var jag en trogen tittare av På spåret. Efter att de två har slutat har mitt intresse för serien svalnat.

 

Bonde söker fru och Dansbandskampen har jag av ren tillfällighet råkat se i några få minuter. Idol har jag sett något avsnitt av för något år sedan men Ensamma mammor har jag enbart hört talas om genom medierna.

 

Jag kanske är något efter min tid men jag förstår inte riktigt poängen med att offentliggöra sina innersta känslor och tankar gällande kärleken inför uppåt 1 miljoner eller fler människor.

 

Att tävla i sång och musik kan vara intressant. Men då är det inte tävlingen, vilka kläder, vilken show som förmedlas som är intressant för mig, utan det är just musiken och sången.

 

Varje lördag då Idol säsongen är igång publiceras artiklar i kvällstidningarna. Oftast är det artiklar som handlar om besvikna deltagare. Någon tycker att hon/han har blivit orättvist behandlad. Någon blir avslöjad för att vederbörande har använt droger. Någon annan blir avslöjad med att inte alls vara nybörjare i branschen. Någon tycker att juryn är skoningslös. Listan på missnöje kan göras lång.

 

Att få rättvisa i en sång och musik tävling tror jag är något väldigt svårt. Helt enkelt för att vår smak är olika och får faktiskt vara olika! Men rösten, det som bär upp sången, som färgar tonerna, det kan vi bättre bedöma. Visst är melodin avgörande hur en låt faller in i vår sinnestämning men det är rösten som till sist ändå tar tag i mig eller får mig att stänga av.

 

Jag kan trösta er alla som känner till min oförmåga att hålla en ton rätt, att jag kommer inte att anmäla mig till Idol 2011. Men jag kommer att fortsätta att sjunga för mig själv utan risk för bedömning och jag lovar att jag har riktigt, riktigt roligt!

Ja visst ja! Jag missar sällan ett program av Så skall det låta och ser oftast med glädje på Doobidoo. Men de tävlingarna är helt och hållet på lek och ren underhållning! Sången är oftast jättebra men absolut inte jämn och perfekt. Det tycker jag är kul!

Wikileaks avslöjande skakar världens makthavare. Hemliga dokument ser dagens ljus på löpande band. Meningarna om Wikileaks avslöjanden går isär. Vissa tycker att det är bra att allt blir offentligt medan andra tycker att det till och med kan skada helt oskyldiga människors liv. Hur det nu än förhåller sig med det så tror jag att det är viktigt både med öppenhet och i vissa sammanhang slutenhet gällande olika diplomatiska förhandlingar.

 

Om allt skulle avslöjas i förväg i en förhandling då skulle det överhuvudtaget inte vara någon förhandling. Det viktiga med ett avslöjande är inte själva avslöjandet utan syftet, motivet, konsekvensen för avslöjandet.

 

Självklart har Wikileaks tydliga avsikter och mål med sina avslöjanden. Som en konsekvens av avslöjandena har det från vissa håll kommit krav att USA:s utrikesminister Hillary Clinton skall avgå.

 

Wikileaks grundare Julian Assange sägs vara en sanningssökande sanningssägare. För närvarande verkar det inte vara någon som med 100% säkerhet i offentlighetens ljus kan säga var han befinner sig.

 

I Sverige är Julian Assange sedan den 1 december internationellt efterlyst misstänkt för sexbrott. Huruvida han är skyldig eller oskyldig det brott han misstänks för kan bli föremål för domstolsförhandling.


Om man nu är den sanningssökande sanningssägare som Julian Assange sägs vara skall han enligt min mening frivilligt infinna sig i Sverige och låta sig förhöras om de händelser som han är misstänkt för. Då kommer han att få tillbaka sin trovärdighet som enligt mening är minst sagt skamfilad så länge han håller sig borta!

I och med att jag åker mycket i bil, lyssnar jag regelbundet på radio. Oftast blir det P1 eller P4 Västmanland. Vissa dagar kan det även bli P3. De gånger jag lyssnar på P3 är det ofta program där programledarna ställer en rak fråga till lyssnarna som får ringa in och ge sina åsikter. Idag handlade frågan om radio och tv-licensen. Skall man betala eller skall man inte betala?

 

Flera av dem som ringde eller mejlade till redaktionen tyckte inte att radio och tv-licensen var befogad och de brukade heller inte betala den. Flera som hade den åsikten hänvisade till tidigare kända händelser med politiker som inte heller betalade sin radio och tv-licens.

 

Så lång jag känner till är antalet politiker som är kända för att inte betala sin radio och tv-licens högst begränsad. Men det spelar ingen större roll. Det räcker med en enda politiker som inte betalar sin tv-licens för att förtroendet för politiker skall sjunka.

 

Jag tycker att det ofta är problematiskt när vi människor har en åsikt, har vi så svårt att stå för det själva. Vi väljer inte så sällan någon annan att hänvisa till och helst skall denna någon annan vara en känd person. Om en känd person begår något som inte är tillåtet tas det inte så sällan som något legitimt för den som utför samma sak.

 

För egen del tycker jag att var och en skall ta ansvar för sina egna handlingar. Så även om en ledande politiker skulle vägra att betala sin radio och tv-licens så är det inte ett skäl för mig eller någon annan att låta bli att betala.

 

Jag kan själv till viss del ifrågasätta radio och tv-licensen men jag låter inte bli att betala den.  Jag tycker att radio och tv-licensen tillhör en förgången tid och behöver helt klart moderniseras. Tiden då Sveriges Radio och TV var ensamma på marknaden är för längesedan förbi.

 

En liten ”modernisering” har redan ägt rum för från och med den 1 januri 2010 heter det inte längre radio och tv licens och utan det heter radio och tv-avgift.

 

Nu är det dags att pedagogisk visa att det är nödvändigt att betala annars är det dags att avskaffa den och låta den ingå i den skatt till staten vi redan är med och betalar.

De senaste dagarna talar vi alla mer eller mindre om kylan. Visst är det riktigt kallt när termometern visar kring -23 grader. När jag åkte till jobbet igår morse då blev min högra fot så kall så att jag knappt kunde stå på den när jag efter en drygt halvtimme kom fram till jobbet.

 

Känslan i foten kom tillbaka ganska snart. Idag gick det bättre. Hade varmare strumpor och rörde på tårna mera. Det är ingen fara med kylan så länge vi kan klä oss varmt och hålla oss varmt.

 

Det är då mycket värre för alla de personer som idag är hemlösa i Sverige. 2009 var 18000 personer registrerade som hemlösa. Det är nog ingen som direkt exakt vet det verkliga antalet. Jag utgår ifrån att under vintern 2010 är inte de hemlösas antal mindre.

 

I ett välfärdsland som Sverige är det en skam att ha en enda person hemlös. Nu är jag självklart medveten om att alla människor har ett eget ansvar för sitt liv. Samtidigt är jag också medveten om att alla människor inte är vuxna nog, på grund av olika orsaker, att kunna ta ansvar för sitt liv i alla situationer.

 

Enligt min mening kan inte ett demokratiskt välfärdssamhälle avsäga sig sitt ansvar över att varje människa har rätt att få tak över huvudet. Även i situationer då en människa har brustit i eget ansvarsanstagande skall hon/han ha rätt att få värme och omvårdnad utan att vara hänvisad till kylan.

 

Radio Västmanland berättade idag att Västerås stad räknar de hemlösas antal denna vecka. Fick även höra att 2009 var 295 personer hemlösa och av dem var minst 20 personer hänvisade till att sova utomhus. Enigt den räkning som gjordes 2009 ökade hemlösheten bland ungdomar i åldrarna 21 till 30 år.

 

Enligt Radio Västmanlands reportage hänvisar politikerna till individens eget ansvar och att alla hemlösa inte vill ta emot hjälp. Så kan det vara men även om det är så, så borde det i tider av sträng kyla snabbt kunna ställas i ordning sovsalar i en idrottshall eller någon annan lämplig plats där hemlösa med enkelhet skulle kunna övernatta i stället för att helt vara hänvisade till kylan. Finns viljan så borde det trots allt gå att hitta tillfälliga lösningar.

 

Men målet måste trots allt vara att alla människor skall ha rätt att ha ett tak över sitt huvud och detta omedelbart!