Tyckandets vindar blåser vart den vill. Den har blåst bort Mona Sahlin och den har blåst kraftigt mot Göran Hägglund (kd). Huruvida tyckandets vindar skall blåsa bort Lars Ohly (v) det vet vi inte. Men det är knappast uteslutet. Gällande Maud Olofsson (c) har det varit tyst. Möjligen kan tystnaden tolkas som vindstiltje innan stormen tar över. Idag på eftermiddag ser det ut som om Göran Hägglund har klarat av den kraftiga blåsten.

Kristdemokraterna har ett tag varit i uppror mot sin ledare Göran Hägglund sen han har lyft sina tankar om kristdemokraterna heliga ko, vårdnadsbidraget. Att kritisera vårdnadsbidraget uppfattas av många ledande kristdemokrater som en direkt kritik av kristdemokraternas själ. Under valrörelsen fördes Göran Hägglund fram som den mest humoristiska av alla partiledare och han syntes och hördes praktiskt taget överallt. Men när kristdemokraterna fick dåligt resultat i valrörelsen då var det förstås Göran Hägglunds fel! Så enkelt är det aldrig.

Ett fotbollslag eller ishockeylag kan få sin tränare sparkad så fort laget presterar under det förväntade. Men det är sällan tränarbytet i sig själv innebär att laget direkt börjar prestera bättre. När det väl gäller i sportens värd så är det inte tränaren som spelar matchen. Även om tränaren drar upp taktiken så är det spelarna på plan som uträttar eller inte uträttar det som är deras uppgift.

Självklart är jag medveten om att jämförelsen mellan idrott och politik haltar. Men vad jag menar är att man inte kan skylla ett partis dåliga valresultat enbart på dess ledare. Där finns så många andra, partisekreterare, rådgivare, politiskt sakkunniga och enskilda partiföreträdare i kommun och landsting som självklart är delaktiga i allt det som händer!

Interna stridigheter sliter hårt, sprider sig snabbt och är inte så sällan en orsak till att ett parti börjar haverera. En annan orsak till motgång hos vissa politiska partier kan helt enkelt vara den nakna verkligheten att det är alldeles för trångt på mittfältet.

Även om Miljöpartiet har haft ambitionen att tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet ta makten, så verkar de idag vara ett parti som har ångrat det och istället vill vara ett parti som inte tillhör något block alls. Det är intressant men troligen knappast framgångsrikt i längden för risken finns att de kommer att betraktas som ett parti som vänder kappan efter vinden.

Men om de inte uppfattas som ett parti som vänder kappan efter vinden då har Miljöpartiet en stor möjlighet att ytterligare växa och bli ett framgångsrikt parti.

Hur som haver det parti som lyckas med återvinnandets konsts nämligen att vara tydlig i sin ideologi samtidigt vara nytänkande öppen i sitt förhållningssätt, det partiet kommer också att locka till sig väljare i framtiden.