EN ÖVERRASKANDE NYHET!

Jag tror att de allra flesta av oss är intresserade av hälsofrämjande åtgärder. Vi har det senaste åren blivit mycket väl medvetandegjorda över vad och hur vi skall äta och dricka.

 

Vår vardag är inte så sällan fylld med stress där snabbmaten ofta är en lösning för att fylla magen med energi. En energi som försvinner snabbt och inte anses vara särskilt hälsosam.

 

Flera personer jag känner hoppar över frukosten eller rättare sagt börjar dagen med kaffe som frukost. Jag brukar då påpeka att det inte är det bästa sättet att börja dagen med.

 

Jag känner personer som häller i sig kaffe som om det skulle vara det enda livsellexiret. Jag brukar då säga att kaffe inte är särskilt nyttigt och att det inte så sällan medverkar till att vara en sömförstörare.

 

Själv hade jag en period i 20-årsåldern då jag drack kaffe eller rättare sagt 8 sockerbitar med kaffe. En dag bestämde jag mig för att det fick vara nog med socker och då tyckte jag inte att kaffet smakade gott längre.

 

Och som sagt så väldigt nyttigt kan det inte heller vara.

 

Men vad hände idag. Min fru blir glad när hon får veta det.

 

Dagens eko förmedlade nämligen följande: ”En studie bland grekiska pensionärer med högt blodtryck visar att ett måttligt kaffedrickande hade positiva effekter för blodkärlen.”

 

Så uppenbart har kaffe en positiv effekt på hjärtats blodkärl.

 

Jag funderar på att börja dricka kaffe igen, men då får det bli på barndomens ungerska vis. Nämligen en kopp mjölk i vilken det blandas två eller flera skedar pulver- kaffe.

 

Tänka sig att kaffe har blivit hälsosamt!


DANS ÄR BRA!

Jag har en god vän som älskar att dansa. Han för sig elegant på dansgolvet och skulle säkert göra succé i Let´s dance men han är inte någon större kändis och lär då knappas få någon inbjudan att medverka.

 

Jag kan utan tvekan säga att jag beundrar hans danskunskaper som öppnar vägar till gemenskap bland alla åldrar.

 

Jag har flera gånger träffat ungdomar som på olika sett har haft svårt att finna sig till rätta i samhället. Flera av dem har det gemensamt att de inte har lärt sig dansa.

 

Detta är nu förstås inget vetenskapsbaserat uttalande från min sida men min erfarenhet säger mig att många av de ungdomar som far illa i samhället skulle kunna må mycket bättre om de fick chansen att lära sig dansa.

 

Dans är kreativt, dans sätter igång blodomloppet och skapar glädje. Dans bryter genom blyghetsbarriären och ger en självkänsla man har saknat.

 

För egen del har jag aldrig lärt mig att dansa men dansar ändå när det ges tillfälle till det. Jag har med åren blivit bättre på att undvika fötterna på den jag dansar med något som annars har varit mitt kännetecken som dansare.  Samt att jag inte alltid kan hålla takten.

 

Jag har bestämt mig för att om jag dansar så dansar jag för att jag tycker det är roligt och om inte stegen sitter där de skall sitta så är jag väl medveten om att jag inte är Fred Astaire eller ens min dansande vän.

 

Nyligen läste jag att dans kan förebygga benskörhet. Jag tror att dans kan förebygga utslagning och känslan av värdelöshet. Jag tror att dans kan ge en självkänsla som bär även i motgångar! Sätt gärna igång och dansa!


DET OPROVOCERADE VÅLDET!

I den nionde minuten fick huvuddomare Martin Hansson avbryta dagens allsvenska match mellan AIK och IFK Göteborg på grund av att en inkastad mugg träffade en assisterande domare.


Det är inte första gången som så kallade AIK-supportrar saboterar för sitt lag. För drygt en vecka sedan attackerade vissa av dem Levski Sofias spelarbuss i samband med Champions league-kvalet i Stockholm.


En attack som troligen kommer att kosta en miljon kronor i böter för AIK.


Det ställs ofta frågor kring varför publiken minskar i allsvenskan. Om jag går på en fotbollsmatch, jag älskar ju fotboll, så går jag dit för spelets skull och inte för att höra några skrika skällsord och kasta in föremål på plan när de är missnöjda med något.


I min hemkommun Köping var det ett gäng ungdomar som slogs mot varandra på lördagskvällen och en person blev skuren med en flaska, någon timme senare var det en 20-årig man som blev allvarligt knivhuggen.


Det ter sig vara ett långt hopp mellan en inkastad mugg, slagsmål och knivhugg. Våld är våld i vilken situation än det förekommer.


Jag har pratat med människor senast idag som tycker att det har blivit otäckare i samhället på grund av allt oprovocerat våld och lättheten att få tag på olika former av droger.


För egen del tänker jag så här: I stället för att vara rädda för att vistas ute på kvällarna, istället för att vara rädda för att gå på en fotbollsmatch eller annat sportarrangemang skall vi bli mer närvarande ute på alla ”arenor” i samhället, så att vi återerövrar alla de platser som våldet håller oss ifrån!


Det räcker inte med handlingsprogram, skrivna ord. Nu måste vi visa i handling att vi har fått nog och inte längre accepterar våld.


Samtidigt måste vi ge plats åt öppna dialoger med dem som känner sig vilsna i samhället. Någonstans måste vi gemensamt kunna komma överens om den enkla sanningen att våld föder alltid våld och i sig själv löser det aldrig något!


Våldet har alltid enbart förlorare och aldrig några vinnare!

Låt inte våldet, uppgivenheten få sista ordet!


ATT LYSSNA!

I mötet mellan människor finns det säkert många saker som är viktiga. Utöver respekt som jag tycker är grundläggande i våra möten med varandra, är det för mig lyssnandet det allra viktigaste.


Jag har med tiden lärt mig att prata, jag är van att prata men ger jag tid till att lyssna inte bara på utan även lyssna in så jag förstår vad min medmänniska menar?


Jag tror att det är när vi ger tid att lyssna in varandra som vi kan hitta vägar till att förstå varandra. I annat fall händer det lätt att vi pratar förbi varandra utan att se varandras verklighet som den är.


Vill man övertyga någon om ens egen åsikt, ens egen sanning då ligger det väldigt lätt till hands att glömma bort att lyssna på och lyssna in.


När jag lyssna på någon
då hör jag vad den personen säger.


När jag lyssnar in
det som sägs då använder jag min empatiska förmåga för att söka förstå det som sägs även när jag inte delar det som sägs.


Inte så sällan talar vi människor förbi varandra helt enkelt för att vi inte anstränger oss för att lyssna klart.


Jag tror att vi alla självklart behöver träna mera på att lyssna på varandra. Men inte bara på varandra utan vi behöver träna oss också på att lyssna bättre på oss själva så att vi känner in vad vi innerst inne kan och vill.


Lär vi oss att lyssna på vårt eget inre då kan vi ge oss själva tid för återhämtning och låta bli att ständigt rusa  i kapp med klockan för att hinna med så mycket som möjligt!

Ellen Key skrev följande 1899


När ger sig människan tid
att lyssna till sitt eget inre?
För ljuden som kommer från själens djup,
som är hemligheter för oss själva,
borde vi vara lyhörda.
Istället är det dem vi mest hänsynslöst
överröstar och misstolkar.

För egen del tror jag att stillheten i naturen kan lära oss att lyssna! Vad säger du?






Foton:Iván Czitrom


AV FÖRDOMAR GARANTERADE PÅSTÅENDEN

Jag har vid ett tillfälle i min barndom blivit riktigt, riktigt rädd. Jag var 10 år och vistades sen flera år tillbaka på ett barnhem. När det kom någon ny till barnhemmet kunde det lätt bli lite småbråk. Tupparna i hönsgården skulle markera sin plats. Det blev lite gruff mellan en nykommen kille och mig. Vi småknuffades, han halkade och medan han föll slog han sitt huvud i en pall och blev medvetslös. Jag blev helt ifrån mig och undrade vad jag gjorde. Så väl det var, kvicknande han till och det blev snart klart att det var en olyckshändelse. Den nya killen och jag blev sen bästa vänner, så länge han var kvar på barnhemmet.

 

Varför jag berättar om det här, är för att han var rom. Romer, under min uppväx tid, omgavs av samma slags fördomar som de omges av idag. När något försvann från någons rum, så var det garanterat en rom som gjorde det. När några av våra kaniner på gården försvann så var det självklart romerna som tog den.


En sak är säkert det har aldrig funnits några bevis för alla dessa, av fördomar garanterade påståenden.

 

Romerna tillhör fortfarande Europas mest missförstådda grupp av människor. Vi har fortfarande svårt att förstå deras kultur och om vi träffar på en rom som utför en kriminell handling då är det väldigt lätt för oss att fördöma en hel folkgrupp.

 

Sveriges radio har uppmärksammat romernas situation i Europa, något som jag tycker är mycket bra.  Sveriges radio konstaterar att ”i takt med att det på senare år går allt sämre för Europas ekonomier har även utspelen och fientligheten mot romerna ökat.”

 
Hur det har gått för min kompis från barnhemmet har jag inte någon aning om. En dag fanns han inte kvar på barnhemmet. Men min vänskap med honom påminner mig ständigt om att det viktigaste inte är var vi kommer ifrån, utan det viktigaste är vilka föredömen som finns runtomkring oss, vilket bemötande vi får möta så att vårt liv kan utvecklas till en omsorgsfull, kreativ, omtänksam människa.

 
Om vi hela tiden får höra att vi inte duger, att vi är värdelösa då kommer även vår egen självbild att präglas av det och vår livsresa blir svår.

 

Min väns namn var Lakatos. Ett namn som alltid får mig att tänka på en av de mest framgångsrika ungerska romska orkesterna. Deras musik får miljontals människor att känna glädje!


JAG BLIR SÅ FÖRBANNAD!

När jag fyllde 19 år gjorde jag tillsammans med en vän en miljövänlig semesterresa med tåg till den Franska Rivieran. Det var en fantastisk upplevelse. Vid ett tillfälle hamnade vi i en kö bakom dåvarande kronpris Carl Gustaf och såg prins Bertil spela boule.

 

En kväll framför en restaurang blev vi tilltalade av en fransman. Han undrade om vi ville vara med på en fest nere vid stranden till ett pris av 10 Franc, tillsammans med en före detta fransk minister. Fransmannen var snabb med att tillägga att i priset ingick även knark.

 

Jag skall utan omsvep erkänna att under bråkdelen av en sekund tänkte jag att det skulle vara intressant att prova. Men mitt svar blev ändå ett bestämt nej.  Så här efteråt tycker jag att det var ett av mitt livs absolut bästa nej.

 

När jag möter människor som använder droger kommer jag ihåg att under en bråkdel av en sekund tänkte jag säga ja. Tänk vad lite som kan avgöra hur ett liv kan utvecklas och hastigt förändras. Det ger mig också en insikt i att inte vara fördömande. Jag själv kunde varit den som testade, fick smak för det, hade roligt och sen fastnat i ett beroende som jag skulle haft svårt att på egen hand ta mig ifrån.

 

Att jag skriver så här idag har att göra med nyheten att droganvändning i Sverige har ökat markant. För mig som relativ ofta träffar på människor som använder droger, har blivit beroende av droger, är detta ingen direkt nyhet.

 

Jag har mött människor som vill att vissa droger skall bli lagliga att använda i Sverige. Det intressanta är att när jag sen frågar hur de tänkte att deras barn skall förhålla sig till droger, då blir svaret alltid uteslutande att deras barn inte skall börja använda droger.

 

Oavsett om ordvalet tillåts eller inte så blir jag blir rent utsagt förbannad när jag ser hur droganvändning kommer ner allt lägre i åldrarna och hur de som säljer droger blir yngre och yngre.


Jag förstår dem som tycker att drogtester i skolan kan upplevas vara integritetskränkande.

Men jag undrar stilla vad är det vi helst föredrar att ens barn som i största hemlighet har börjat använda droger skall bli beroende eller att ens barn genom drogtest kan avslöjas i sitt sökande efter något bättre och i tid få all den professionella hjälp och stöd som man kan erbjuda?


SKRIVANDETS GLÄDJE!

Detta med att blogga, skriva ner några just för stunden aktuella tankar tycker jag är riktigt roligt. Särskilt roligt är det att få kommentarer. Positiva kommentarer uppmuntrar, kritiska kommentarer utmanar. Jag gillar utmaningar så jag har verkligen inget emot att få kritiska kommentarer, så kommentera gärna!


Det roliga med att blogga är att just få skriva. Jag har alltid längtat efter att få skriva men oftast har jag avhållit mig ifrån det för att tiden inte räcker till.


Har jag fått mer tid över nu? Nej, verkligen inte! Semestern är över, arbetet är i fullgång och valrörelsen är snart på upploppet.


Men skrivandet har blivit till en avkoppling som jag nästan inte trodde var möjligt.


För ett antal år sedan skrev jag ner mina tankar i diktform. Jag har funderat på att försöka ge ut dem i bokform men det har ännu inte blivit av.


Vid ett tillfälle bad jag en god vän som är en framgångsrik deckarförfattare att ge synpunkter på mina dikter. Han var sannerligen inte nådig.


Men det var nyttigt att höra hans tankar. Samtidigt så var det trots allt ”bara” hans tankar.  Hos andra har orden landat på ett annat sätt.


Jag själv tror på det jag skriver och trots allt är det som räknas. Att vi vågar tro på vår egen förmåga att uttrycka oss även om kritiken skulle vara förödande. Jag tror nämligen att genom kritiken kan vi växa och bli mognare, starkare bara vi inte låter kritiken vara en allenarådande sanning.


Att skriva är ett sätt att bearbeta tankar, få utlopp för känslor.


Det konstiga med mitt skrivande är att jag aldrig har tyckt om att skriva brev. Jag har helt enkelt inte kommit mig för att göra det. När vi är på semester så är det alltid min hustru som skriver några rader medan jag får bidra med min namnteckning.


Det slår mig nu att denna blogg kanske trots allt är ett brev. Ett brev till dig som tvivlar på din egen förmåga att skriva men som innerst inne ändå längtar efter att uttrycka dig.


Min utmaning till dig är; våga uttrycka dina tankar, dina känslor, din lust i skrivandets glädje!


UTAN SPRÅKET ÄR VI FÖRLORADE I DET NYA LANDET!

Ofta kan jag fundera på vad som är viktigast för kommunikation. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag fram till att det är språket. Jag är medveten om att synen och hörseln är lika viktiga och att vi kan ha funktionsnedsättningar på en eller flera områden.


Men låt mig vara enkelspårig. När jag kom till Sverige för 45 år sedan kunde jag inte ett enda ord på Svenska bortsett från frasen: ”Jag älskar dig”. Det var liksom en viktig fras för en 17-åring väl medveten om att det är totalt otillräckligt som språkkunskap.


Vägen till språkinlärning gick genom serietidningar, tidningarnas sportsidor samt torsdagarnas lunch. För på torsdagarna serverades det ärtsoppa och pannkaka. Det var ord som jag lärde mig väldigt snabbt.


Att lära sig ett nytt språk tar tid. Efter två år trodde jag att jag förstod bra och kunde kommunicera bra men med en ganska kraftig brytning. Den som lyssnar noggrant på mig kan fortfarande höra en viss brytning. Fast jag måste säga att jag kände en viss stolthet för några år sedan, när jag fick frågan, helt seriöst från en norrlänning, varifrån Norrland jag kom.


Vad det gäller stavning är jag lycklig lottad med att min fru är SFI-lärare och därmed utmärkt som korrekturläsare.


Jag har mött många invandrare som snabbt lärt sig det svenska språket och därmed också snabbare har kunnat etablera sig i det svenska samhället.


Men jag har också mött invandrare som är utanför det svenska samhället i väldigt hög grad beroende av att de är hänvisade till någon annan i familjen som kan svenska och därmed fungerar som familjens tolk.


Bristande språkkunskaper stänger utan tvekan dörren till integration.


Vi får inte glömma bort att vägen till språket stängs när vi inte umgås med varandra. Det gäller att skapa mötesplatser där språket är en naturlig del i umgänget utan krav på det perfekta.


Mötesplatserna kan vara på bostadsområdet, när man hjälps åt att klippa gräs, ordnar en grillkväll med sång eller en studiecirkel där man delar varandras livserfarenheter utifrån ens egen kultur.


Språket är ett dynamiskt instrument som inte nödvändigtvis behöver vara grammatiskt korrekt för att kunna bli en inkörsport till ett fullständigt språk.


Jag har under årens lopp lärt mig att allting har sin tid så också språkutvecklingen. Men utan språket är vi förlorade i det nya landet!


VALRÖRELSEN – EN PÅGÅENDE AUKTION?

Dagens blogg får bli en kort reflexion kring den pågående valrörelsen av vilket jag själv är en del av.


Visst är det så att valrörelsen nu är på gång på riktigt allvar! Just i skrivandets stund medverkar Peter Eriksson (mp) och Maud Olofsson (c) i kort debatt i TV om landsbygden.


Det är sådan fart i orden att jag tror att jag befinner mig på någon tävlingsbana där man tävlar i vem som kan säga mest på kortaste tid.


Frågan är om inte Maud Olofsson (c) skulle vinna en tävling om vilken politiker som talar snabbast. En vinst som jag för min egen del skulle kunna vara utan för frågan är om någon hinner med att lyssna när allt går så snabbt.


När jag lyssnar på olika utfrågningar i P1, i TV:n eller läser dagstidningarnas debattsidor känns det som om jag skulle befinna mig på en gammaldags auktion. Den som bjudet högst vinner!


Nu hoppas jag verkligen att politik inte är någon auktion. Men på något sett blir bilden träffande när buden närmast överträffar varandra.


Jämfört med tidigare val har Opinionsinstitutens mätningar svängt ordentligt när vi ser med det som traditionellt utmärker oss väljare. Själv sätter jag inte några större värden i opinionsmätningar.  Det ända som betyder något det är valresultatet den 19 september.


Jag kan förstå att det finns väljare som tvekar, som ännu inte har bestämt sig.  Det bästa rådet jag kan ge dem är att läsa de politiska manifesten, titta på partiernas valprogram och jämföra med vad de har åstadkommit när de har fått vara med och lägga dagordningen i politikens vardagsliv.


"ETT GOTT SKRATT FÖRLÄNGER LIVET"!

Jag skall säga utan förbehåll att jag tycker om att skratta. Att skratta lockar fram glimten i ögat och ett medvetande om att det finns så otroligt mycket av glädje runt omkring oss fast vi inte alltid upptäcker det.


Jag tycker om humor. Jag älskade den brittiske Tv-serien Fawlty Towers kypare Manuel och jag skrattade gott åt honom samtidigt som jag var medveten om, att om jag skulle träffat honom och hans chef i verkligheten då skulle jag sannerligen inte skrattat. Jag skulle förmodligen aldrig satt min fot i det hotellet och skulle jag gjort det, skulle jag gjort allt för att Manuel skulle fått upprättelse.


Men nu var Fawllty Towers inte en verklighetsskildring, får jag hoppas!


Det är inte alltid lätt att veta när vi skall skratta eller om vi överhuvudtaget får skratta. Men visst är det roligt att få skratta och göra det utan befallning, helt spontant från djupet av  hjärtats rot.


Nu upplever vi och uppskattar humor väldigt olika. En del älskar Magnus Betnér och hans ofta till satir gränsande samhällskritiska humor andra föredrar någon annan komiker.


Även om jag älskade Fawlty Towers så hade jag väldigt svårt med John Cleeses hotelldirektör för han väckte ofta en känsla av obehag hos mig men skratta gjorde jag ändå!


Det är väl delvis detta som är en verklighetsflykt. Det tror jag är något vi mår bra av, lite då och då. Nämligen att få distans till det allvar som ständigt omger oss, och bara få skratta även åt sådant som vi annars låter bli att skratta åt!


Under vår semester i somras såg min hustru och jag den utmärkta musikalen Spamalot i Budapest. Spamalot är gjord efter filmen Monty Python and the Holy Grail. Om man nu skall söka efter någon form av så kallad intellektuellt innehåll så är den till synes totalt frånvarande i denna musikal. Men jag lovar, vi skrattade nästan oavbrutet i två timmar och applåderna ville aldrig ta slut. Jag rekommenderar varmt denna musical.


Men även om musicalen saknade så kallad intellektuellt innehåll så är det en refräng  som jag kommer ihåg och tycker är värt att tänka på nämligen:


And…
always look on the bright side of life...
Always look on the light side of life


Översatt till svenska blir det

 
Och ... se
alltid det från den ljusa sidan av livet ... Titta alltid på den ljusa sidan av livet


Kan det vara så enkelt att det är just detta humorn går ut på och som kan få oss till ett glatt skratt?!


Och som det gamla ordspråket lär: ”Ett gott skratt förlänger livet”

Foto:Iván Czitrom


VARFÖR SÅ KRÅNGLIGT?

Jag läser med stor förvåning Svenska Dagbladets nätupplaga som berättar om att Karolinska Sjukhuset i Solna har i veckan tvingats stänga intagningen för alla som inte var akut sjuka på grund av överbeläggningar.

 

Det är självklart närmast katastrofalt när sjuksköterskor tvingas arbeta dubbla pass och flera svårt sjuka placeras på vårdavdelningar utan rätt kompens.

 

Jag ser från nära håll hur hårt sjukvårdspersonalen arbetar och gör sitt yttersta för att ge den bästa möjliga vården för alla som så behöver det.

 

Jag har häromdagen blivit morfar, något som jag är mycket tacksam och glad för. Jag är också mycket tacksam för den fantastiska personalen på BB i Västerås som gör sitt yttersta för att ge det absolut bästa mottagandet och vården för en nyfödd och dess föräldrar.

 

Om nu sjukvårdens problem i första hand inte är dess utövare då måste felet sökas hos dess planerare. 

 

För ett antal år sedan drabbades jag under en semesterresa till Spanien av att jag fick urinera i stort var femte minut. Efter ett knappt dygn i det tillståndet sökte jag mig till en vårdcentral. Jag hade då antecknat på ett papper varje gång jag var på toaletten och visade upp detta papper i receptionen. Utöver några enkla fraser kan jag inte ett ord på spanska. Men mina anteckningar av klockslag hjälpte. Jag fick gå upp en trappa, knackade på en dörr och där satt en läkare som läste en tidning men det var inte till honom jag skulle utan jag skulle gå till en dörr mitt emot hans. Jag blev väl mottagen, Inom 45-minuter räknat från att jag kom till mottagningen fick jag lämna prov, träffa en specialist inom urologi och hämta ut medicin på apoteket för omedelbar behandling. Tack vara mitt kort från Svenska Försäkringskassan kostade besöket inte en krona. Jag fick samma behandling och bemötande som övriga medborgare i Spanien.

 

Jag har aldrig riktigt kunnat komma underfund med varför organisationen i Sverige är så mycket krångligare med långa väntetider till specialistvård, ofta överfyllda avdelningar på sjukhus, fast vi har så fantastiskt bra utövare! Kan någon förklara detta för mig?


VÅGA HOPPAS – GE INTE UPP!

Det finns alltid någon som gör ett avgörande intryck i våra liv och som vi medvetet eller omedvetet har med i våra olika avgöranden i livet.

 

Jag tänker nu inte på Gud, för Gud är självskriven i mitt liv, utan jag tänker på människor som genom sina ord eller handlingar kan vara goda inspiratörer för det goda livet.

 

Den person jag tänker på är Viktor F Frankl, författare till bland annat boken:”Livet måste ha en mening”. En bok som har sålts i miljontals exemplar världen runt.

 

Det är nu väldigt längesedan som jag läste denna bok men dess innehåll har lämnat djupa spår i mig. Viktor F Fankl som var verksam psykiatriker i Wien blev hösten 1942 tillsammans med sin judiska familj, fru och föräldrar, förd till koncentrationslägret Theresienstadt och sedan därifrån till Auschwits-Berkenau.

 

”Livet måste ha en mening” handlar delvis om hans erfarenheter i Auschwitz-Berkenau och delvis om logoterapin som han är grundare till.

 

Det jag fäster mig vid är hans syn på lidandet där han menar att livet ställer oss inför många svåra uppgifter och då gäller det inte att fly från lidandet utan att genomlida lidandet.

 

Fast han visste att många inte skulle överleva lägret så gick han ständigt omkring och uppmuntrade sina medfångar för han såg att de som gav upp hoppet var förlorade.

 

 Om inte jag minns fel skriver han så här:

 

”Den som inte tror på framtiden, sin egen framtid, den är förlorad i lägret”

 

Jag har tagit till mig dessa ord och ser det så otroligt viktigt att vi människor hjälper varandra att hoppas så att vi inte ger upp när vi hamnar i svårigheter som till synes ter sig omöjliga att övervinna.

 

Som jag har förstått så var Viktor F Frankl den enda i sin familj som överlevde koncentrationslägret.

 

I samband med en föreläsning i Stockholm lär han sagt följande utifrån sin livserfarenhet.

 

”Det går att krama ut en mening ur varje situation. Det är möjligt för var och en, utan undantag, alltid, överallt och oavsett omständigheter att finna en god mening i livet - både i livet som helhet och i olika situationer.”

 

Viktor F Frank fann en mening i att uppmuntra, hjälpa andra att hitta en väg att överleva!  Så visst inspirerar den goda professorn även mig!


FALSKHET ÄR IRRITERANDE!

Jag undrar om du har funderat på vad som irriterar dig? 


För egen del har jag upptäck att det som kan irritera mig mest är i väldigt höggrad falskhet och orättvisor. Jag tycker nämligen att ingen av dem borde finnas till. Men falskhet och orättvisor finns ofta i det närmaste hörnet.


Jag vet inte riktigt varför men jag kopplar gärna ihop falskhet med orättvisor. För inte så sällan genomförs orättvisor med just falskhet.


Jag vet inte exakt hur ordet falskhet definieras. Skall jag försöka mig på att definiera det då blir det för mig detsamma som oärlighet, att ha en dold agenda som av olika anledningar döljs tills man har lyckats manipulera tillräckligt många för att genomföra det.


Jag hittade några ordspråk på internet gällande falskhet, begrunda:


”Om falskhet dög att elda med vore inte bränslet dyrt”


”Falskheten har ofta vackra kläder” – från Färööarna


”Falskhet slår sin egen herre på nacken” –
Just detta ordspråk fastnar jag för. Jag är nämligen övertygad om att falskheten förr eller senare alltid blir avslöjad. Det mest intressanta är att jag tror att falskheten tenderar alltid att avslöja sig själv. Varför blir jag då irriterad på falskheten? Helt enkelt för att tiden tills falskheten blir avslöjad ibland kan bli så lång att skadorna den åstadkommer kan ta en lång tid att reparera. Den tiden skulle vi kunna använda till mer nyttiga saker.


DET ÄR VIKTIGT MED FAKTAKOLL!

Häromdagen blev jag ombedd av en vän i 30-års åldern som jag har känt i många år att på Facebook kommentera en fråga som han ställde, en rak fråga om skatten som lydde ja eller nej till sänkt skatt. Frågan ställde han i måndags och debatten fortgår fortfarande. Jag tycker att han är ett föredömligt exempel som är efterföljansvärd.


I samband med val är det många åsikter som kommer fram, åsikter som uttrycks i olika påståenden som i sin tur kan och bör självklart ifrågasättas för att vi skall kunna hitta rätt!


Enligt opinionsinstituten så är det många väljare som ännu inte har bestämt hur man skall rösta.


För egen del tycker jag att det är jätteviktigt att man tar reda på vad olika partier har för politisk agenda och utifrån den politiska agendan fattar sitt beslut.


Svenska Dagbladet har en sajt på nätet som jag gärna läser, lite då och då och som heter Faktakollen där olika politiska påståenden, utspel granskas utan vinkling. Jag kan rekommendera den som lite bränsle på fortsatta debatter om hur Sveriges framtid skall se ut.


Det fria ordets debatt är den bästa vägen att bevara och vitalisera demokratin bara vi inte glömmer bort att kolla fakta!


45 – ÅR I SVERIGE – TACK!

Den 17 augusti 1965 kl.14.00 rullade min fars Volvo i land från den fantastiska färjan med det fantastiska smörgåsbordet vars like vi aldrig har sett förut. Min bror och jag kom till Sverige den dagen som familjeåterförenings fall. Vår far flydde från Ungern i samband med Ungernrevolten i oktober 1956. Han flydde med en liten ryggsäck på axlarna och sin frisörsväska i handen. Från ett flyktingläger i Österrike kom han sen till Sverige fast vad jag förstod ville han till Canada. Far fann sig snabbt i Sverige. Redan på flyktinglägret gick han omkring och erbjöd sina tjänster som frisör och som sådan försörjde han sig resten av sitt liv i Sverige.


Jag skall vara ärlig och säga att jag av olika anledningar   från början inte ville komma till Sverige. Men de ungerska myndigheterna meddelade att om jag inte åkte till Sverige då fick inte heller min lilla bror András göra det. Jag sa, efter en viss betänketid, ja och jag är glad för det även om de första två åren var allt annat än en vistelse i paradiset. Mina vänner i Ungern tänkte sig Sverige som paradiset med isbjörnar på gatorna. Jag skall villigt erkänna att min kunskap om det nya landet, var högst begränsad!


Efter den första svåra tiden i Sverige har Sverige blivit mitt hemland.


Men visst, jag har behållit mitt lands hemspråk, jag äter gärna paprikakryddad ungersk mat men jag älskar också ärtsoppa och pannkaka. Jag äter gärna ungersk picksalami men jag älskar också Småländsk a isterband och ostkaka. Kulturen har blandats och det har jag bara mått bra av!  Min bror András har varit initiativtagare och bildade tillsammans med Crister Gustafsson Svenska Innebandyförbundet. Jag har själv haft och har förmånen att arbeta med människor, vilket jag trivs jättebra med. Vi båda har haft glädjen att bilda familj i Sverige som idag innefattar många barn och barnbarn. Så visst är jag tacksam!


Jag berättade idag för någon jag känner att jag kommer att gratulera mig själv på min 45-års dag i Sverige då fick jag som svar: Grattis till oss också”  De orden värmde verkligen.


Jag minns nämligen även andra ord som i samband med den första oljekrisen 1971 då jag åkte hiss i Stockholm och en för mig okänd person undrade vad jag gjorde i Sverige för jag hade ingenting här att göra. Sådana avvisande ord på grund av att jag inte är född svensk har drabbat mig några få gånger.  Det är oftast i samband med kriser som vissa människors negativa åsikter kommer fram gällande människor från andra länder som då gärna få klä skott för olika typer av frustrationer.


Under årens lopp har jag lärt mig att det avgörande är inte varifrån vi kommer utan det avgörande är hur vi tar emot varandra, hur vi bemöter varandra, hur vi tar vara på våra livsmöjligheter utan att kränka, fördöma andra!


Jag vill säga tack till Sverige, för friheten, för livet, för möte med människor från andra länder och kulturer, något som ständigt berikar mitt liv!


”SANNINGEN ÄR ALLT”

Jag kan inte låta bli att kommentera en rubrik på DN:s nätupplaga där det står: ”Sanningen är allt”. Rubriken hänvisar till ord av de senaste veckornas mest uppmärksammade person, Julian Assanges, vars sajt Wikileaks offentliggjort mängder med hemliga dokument om kriget i Afganistan. Julian Assanges sajt har varit verksamt i flera år och har specialiserat sig på att avslöja olika händelser världen över och drivkraften är att presentera sanningen.


Att hålla sig till sanningen är något jag anser vara det viktigaste som finns när vi skall skildra verkligheter. Problemet är att så fort det är fler än en person inblandad i en händelsekedja då kan sanningen ha flera sidor i och med att verkligheten ofta upplevs olika av oss människor.


Veckan som gick kritiserade organisationen Reportrar utan gränser Wikileaks för att deras publicering av namn på afghaner som samarbetat med USA, riskerar deras liv.  Själv kan jag utan tvekan falla in i en sådan kritik, för man kan undra vad det finns för sanningsvärde i att publicera namn på personer som med sitt samarbete vill få stopp på talibanernas herravälde, men blir hindrade i sitt arbete på grund av att de blir kända!


Personligen har jag en grundinställning till livet där jag tror att sanningen befriar.


Samtidigt är det uppenbart att sanningen inte är det lättaste att hantera.  


Även om hanteringen av sanningen kan vara delikat så tror jag att det viktigaste som finns är att sanningen kommer fram och det gör den alltid – förr eller senare!


ORKAR VI BRY OSS?

Det finns dagar då nyheterna översvämmar oss med ett överflöd av mänskligt lidande som orsakas av naturkatastrofer, mänsklig ouppmärksamhet, misstag eller ren ondska.

 

I Kina hedrade man i dag de över 1200 människorna som förra helgen omkom i samband med ett jordskred.

 

I Pakistan kämpar man med enorma problem som följd av översvämningar som har drabbat nära 14 miljoner människor.

 

I Ryssland är värmen, bristen på regn det stora problemet som i dagsläget har förstört en fjärdedel av den planerade spannmålsskörden och många ryska bönder riskerar att gå i konkurs.

 

Under ett enda dygn har 23 personer mördats i en delstat i norra Mexiko, troligen en uppgörelse mellan två narkotikaligor. I en av städerna i denna del av Mexiko  har 2660 personer mördats under ett enda år.

I Sverige omkom sent på lördagskvällen en 18-åring som en följd av en krock mellan två bilar.

Verkligheterna i dessa nyheter är olika men de har det gemensamt att det hela tiden berör den mänskliga verkligheten.

 

Vad är ett människoliv värt? I min värld är svaret att varje människoliv är ovärderligt!

 

Därför skall vi göra allt som finns i vår förmåga att göra människors liv säkrare, värdigare att leva.

 

Därför är det viktigt med ett globalt tänkesätt så att vi förstår att hela vår värld står i en beroendeställning till varandra där vårt sätt att leva livet, hela tiden påverkar fler än bara oss själva och våra allra närmaste!

 

I vissa sammanhang handlar det om ett bättre miljötänk, i annat sammanhang handlar det om civilkurage att kunna säga ifråga när vi ser att människovärdet är på väg att kränkas!  


För mig är detta en del av hoppet i en värld där nyheterna lätt kan få oss att känna missmod, nämligen att vi vågar engagera oss och bry oss!


I MÅNGFALDENS OCH FRIHETENS SPÅR!



Relativ ofta händer det att vi får olika versioner av en och samma verklighet.

 

Särskilt i valtider är detta så enormt tydlig. Men även i det vanliga dagliga vardagslivet är det precis likadant.

 

Om du tittar på bilden ovan kan du, trots att de är små, utan några större svårigheter upptäcka två prickar på bilden. Dessa två prickar är två drakflygare. Frågan är om bilden är äkta eller om drakflygarna är inmonterade i bilden senare?

 

I det stora hela är det en ganska meningslös diskussion för antingen tycker jag att bilden är tilltalande eller så bryr jag mig helt enkelt inte alls om det. Sen kan man förstås komplicera det hela med att fråga varför man skall lägga ner så mycket pengar på en sådan hobby när den inte är tillgängligt för alla. Har den som drakflyger körkort för det, om inte så är det lika bra att införa det och tydligt sätta gränser för vem som får glida fram i en sådan farkost?!

 

 Jag tror att du som har orkat läsa så här långt förstår att jag ironiserar.

 

Vad jag vill säga är helt enkelt att det måste vara tillåtet att se det vi ser, uppfattar det vi uppfattar och föra fram vad vi ser och uppfattar utan att någon hela tiden skall censurera och påstå att det vi ser, det vi uppfattar är felaktigt! Men det som censuren ser och för fram är hela tiden rätt!

 

För egen del är jag mer förtjust i mångfald än i enfald. Jag föredrar hellre olika uppfattningar, olika tolkningar av tillvaron än bara att ha en enda väg att gå.

 

När jag växte upp i Ungern då fanns det bara ett parti med en renlärig politisk linje som gällde.

 

Historieskrivningen präglades av en enda bestämd linje. Den som inte har upplevt det kan inte föreställa sig hur enfaldigt det var. Vi skulle alla tycka likadant utan avvikande åsikter.

 

Den som öppnade sina ögon, ökade sin kunskap, förde fram sin avvikande upplevelse av det som hände, kunde snabbt förlora sitt jobb, familj, allt! 


Deras insatser bidrog så småningom till frihet, för de vågade tillåta sig att se mångfalden och gav inte upp inför dem som alltid hävdade rätten för sin egen syn och tolkning av verkligheten!


Den som smakar på friheten kommer aldrig någonsin att släppa den!





I sanden finns det spår. Jag hoppas att de spår vi lämnar efter oss är mångfaldens och frihetens spår!

 

Samtliga foton (utan montage):
Iván Czitrom



TANKAR KRING BLANDADE DAGS NYHETER!

Vet du vad USA:s tidigare presidenter Bill Clinton, George W Bush, nuvarande presidenten Barack Obama och Paul McCartney har tillsammans? Alla fyra är vänsterhänta. Idag firas alla vänsterhänta. Visste du att vänster på latin heter sinister som också betyder olycksbådande. Det är då kanske ingen tillfällighet att firandet sammanfaller med fredagen den 13:e som av många anses som olycksdag.


I Sverige lär en av tio vara vänsterhänt. Min fru och jag är högerhänta men när jag kör bil och min fru läser kartan säger hon höger när det i själva verket skall vara vänster.  Så jag brukar av vana svänga till vänster när hon säger höger. Men det blir problem när hon faktiskt säger rätt och det sker nog lika ofta och jag gör tvärtom.


Dessa två nyheter, inte om min fru förstås för det är privat, hörde jag idag i Sveriges Radio.


Jag hörde ytterligare en nyhet som jag nog tar mera på allvar och det är en verklighet som en forskare vid namn Olle Folke har kommit fram till, nämligen att valsystemet i kommunalvalen gynnar de stora partierna vilket gör att det är svårt för små partier att ta sig in i kommunfullmäktige.


Enligt Olle Folke kan det till och med bli så att ett parti kan få större makt genom fler mandat än vad väljarna i praktiken gett dem.  


Förhåller sig på det sättet som forskaren Olle Folke presenterar då bör självklart det kommunala valsystemet ses över och förändras till nästkommande val.


Det jag för övrigt själv vänder mig emot det är att Riksdags- kommunal- och landstingsvalen hålls samtidigt.


Jag skulle vilja se Riksdags- och kommunalval på olika valdagar. Då tror jag nämligen att de kommunala frågorna skulle bli mera synliga och tydliga för väljarna och det om något tycker jag är demokratiskt, det är varken vänster eller högerdriven politik och absolut inte olycksbådande.


BARN - GÅVA - ELLER?!

Idag har min fru och jag blivit morföräldrar på nytt. Det gör oss oerhört tacksamma och glada!


Varje gång ett barn föds är det i mina ögon ett mirakel. Jag ser livet som en gåva, därmed är självklart även barn än gåva, oavsett om de är väntade eller oväntade.


Ända från ögonblicket då vi vet att ett barn blir till är det barnet värt att visas all respekt med den omsorg och den kärlek som vi kan uppbringa och visa. Respekten och kärleken för det nyfödda barnet ger barnet en grundtrygghet som han/hon senare i livet kan förvalta som egen respekt och egen kärlek i förhållandet till sig själv och omvärlden!


Det barn som inte visas respekt, omsorg och kärlek har svårt att visa det när han/hon blir vuxen. Barn lär sig av vuxna och ofta gör de det de ser vuxna göra.


Visst kan barn ibland vara otroligt jobbiga, irriterande, elaka och svåra men det är då som de allra mest behöver den vuxnas tålamod så att de själva kan lära sig tålamod och tolerans.


Det som kan göra mig ledsen är att det är så lätt att glömma bort barnens rätt i livet och att barn verkligen är en gåva!


Idag är det en alldeles speciell dag då bland annat skådespelarna Kjell Bergqvist och  Joel Kinnaman har varit med i starten av en internationell namninsamlingskampanj mot trafficking av barn och ungdomar.


Det är bedrövligt att barn utnyttjas och används som ägodelar som man kan behandla hur som helst.Därför är det livsviktigt att vi är med i den kampanjen, skriver på och tydligt verkar mot alla former av respektlöshet, alla former av utnyttjande av barn! Hoppas att du vill vara med!


ETT VÄRDIGT LIV – TVÅ KÖTTBULLAR – SÄG IFRÅN!

Jag kan tänka mig att vi är många som blev upprörda idag när vi fick läsa om 71-åriga Vesa som i ett demensbonde blir serverad potatismos, ärtpuré med två delade köttbullar. Maten som han och de andra som bor på demensboendet får är specialbehandlad för mer energiinnehåll. Vesa och hans anhöriga är självklart missnöjda för Vesa blir inte mätt. Det som gör mig ytterligare rent ut sagt förgrymmad är att enligt en expert på storköksmat så är 25 procent av människorna i äldrevården är undernärda. Detta är inte värdigt!


Jag kan inte säga att jag är någon form av gormet men när jag äter ute, vilket sker relativt ofta på grund av mitt arbete, så säger jag ifrån om maten av någon anledning inte smakar. Vem säger ifrån för den som inte längre kan använda sin röst, vem säger ifrån åt den som kanske under hela sitt liv har lärt sig att alltid vara nöjd och tacksam för vad man får!


Jag tycker att det är jättebra att Expressen uppmärksammar de äldres situation inom äldrevården. Det skall vi alla hjälpas åt att göra och med hög röst säga ifrån när något inte är rätt! Samtidigt skall vi inte glömma bort att berömma när något är bra!


Storkök är säkert effektiva men oftast knappast smakrika. Jag skulle gärna se att de olika former av äldreboenden återigen skall kunna laga sin egen mat och att matsedeln skall vara komponerad av de äldre själva, i samarbete med kostexperter, så att man får i sig rätt näring som är så smakfull som den någonsin kan vara! Detta är en investering som är värd varje krona!


Jag anser att vi måste se till att människor får leva ett värdigt liv hela livet. Hela livet är något som sträcker sig från vaggan till graven.


MINKAR och ANNAT!

Egentligen är detta något jag inte skall skriva om. Jag har ingen kunskap om minkfarmer men självklart reagerar jag på de bilder som nu visas i media gällande vanvård av minkar. Jag vet inte hur bilderna som är smygtagna har kommit till och därför tänker jag inte uppehålla mig vid det.


Vad jag vill uppmärksamma idag är hur samhållet reagerar när den ser något som upprör.

Centerpartiske jordbruksministern Eskil Erlandsson reagerade snabbt idag genom att kalla till krismöte med Jordbruksverket gällande den svenska minkindustrin.  I samband med det mötet gav Erlandsson jordbruksverket i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för att snabbt stoppa vanvården. Åtgärdsplanen skall bland annat innehålla förslag för effektivare och bättre djurskyddskontroller.

Jag tycker självklart att detta är bra och låt mig med detta konstaterande lämna minkuppfödarna.


Min fråga är varför det skall hända svåra saker först, innan samhället vaknar, agerar och gör något åt det! För egen del tycker jag att det är bättre att förebygga än att agera först när något har hänt! Sen är jag självklart medveten om att allt inte går att förebygga, men låt oss reagera och agera medan tid finns och innan saker och ting går snett.
  

Samtidigt glöm inte bort alla de djurägare och, då tänker jag inte på minkar, som dag efter dag, dygn efter dygn lägger ner tid och möda för att på allra bästa sätt sköta om sina djur för allas vår bästa!


BRÖLLOPSRESA – MUTBROTT?

Jag läser att hittills har tre personer anmält kronprinsessan Victoria och prins Daniel för mutbrott. Anledningen är att en rik affärsman upplät sitt privatplan och sin båt för paret och kronprinsessan har i flera år varit prisutdelare för affärsmannens företag/stiftelse.


Nu är den rika affärsmannen en nära vän till kungafamiljen så jag funderar på vad han kan dra för nytta av denna bröllopsgåva? Skall kronprinsessan vara prisutdelare, livet ut? Skall affärsmannen få Serafimerordern, om han inte redan har det, eller bli utnämnd till hovmarskalk? För om man nu mutar någon då måste man förstås dra någon nytta av det hela.


Igår på Dagens Nyheters ledarsida ifrågasatte Peter Wolodarski att kronprinsessan lätt sig bjudas på resan. Wolodarski menade att den rika affärsmannens utbildningsföretag kan ha potentiella intressen av gentjänster.


Stilla undrar jag, får inte kungafamiljen ha några vänner som är framgångsrika? Handlar vänskap hela tiden om att utnyttja någon till ens egen fördel?


Jag kommer med intresse följa vad Gunnar Stetler chefen för Riksenheten mot korruption kommer fram till i sin utredning. Om nu kronprinsessan Victoria och prins Daniel skulle bli åtalade och sen bli fällda för mutbrott då undrar jag om de överhuvudtaget kan behålla någon bröllopspresent för vem är det som inte kan dra nytta av att de känner och har en god relation till dem?


Jag vill säga att jag anser mig själv varken vara rojalist eller republikan. Jag är bara en människa bland många andra människor som tycker att varje människa har rätt till sitt eget liv, till sina egna beslut sedan får de för min del vara med eller utan titlar.


NU FÅR DET VARA NOG MED VÅLD!

Det går knappast en dag som vi inte kan läsa om olika typer av våld som riktas mot kvinnor men även mot män och barn.
Jag tänker inte analysera varför det sker. Men jag är så evinnerligt trött på det.Våld utövas inte så sällan av människor som själva har varit utsatta för våld. Många gånger kan det vara så att i stället för att lära sig tala kärlekens språk har de fått lära sig att tala hatets och våldets språk.

När jag nu på morgonen återigen läste om våld kom jag att tänka på en sång som kom 1970 och sjöngs av Lasse Berghagen. Texten var skriven av Olle Bergman och musiken av Bobby Darin. Refrängen och första versen är så här:

”Kom och sjung en enkel sång om frihet,
sjung den så att alla människor hör,
vi ska sjunga ut,
för det måste bli ett slut
på krig och på de krafter som förstör.


Alla ni som slåss i fjärran länder,
vet ni säkert vad ni krigar för?
Fiende och vän,
var ligger skillnaden?
Jag bara vet att många människor dör.”

För min del tolkar jag denna text idag som en text inte bara mot krig utan mot alla former av våld som människor utsätts för och att vi kan få slut på det om vi med gemensamma krafter går emot det.


Det är inte tufft att tvinga sig på någon fysiskt, psykiskt eller sexuellt! Det är inte tufft att ta någon annans egendom! Det är inte tufft att spränga sig själv och andra!  Det är inte tufft att utkräva hämnd!  Det är inte tufft att hota, förfölja, förtala, eller ljuga!


Låt oss tillsammans resa oss upp mot alla former av våld vem det än riktar sig mot!
Låt mig travestera på sången, En enkel sång om frihet:


Kom och sjung en enkel sång mot våldet

sjung den så att alla människor berörs

Vi skall sjunga ut,

att det måste bli ett slut

på våld och rädslans krafter som förstör.


Alla ni som använder våld mot andra,

vet ni säkert varför ni gör så?

Vill du själv inte bli utsatt för våldet,

lägg ner våldet och bli fri.


FOTBOLLENS SILLYSÄSONG ÄR STRAX ÖVER TACK OCH LOV FÖR DET!

Vecka efter vecka kommer fotbollsligorna i Europa igång. Nu i helgen kör Holländska och Franska ligan igång och det dröjer inte länge innan Premier league, La liga, Serie A kommer igång. Jag är fotbollsfantast från födseln. I och med att jag är född i Budapest, Ungern så är mitt favoritlag detsamma som under barndomen nämligen MTK Budapest FC, ett lag som ofta tillhör de främsta i den ungerska ligan. Nu är den ungerska ligan inte precis den mest intressanta ligan i Europa men MTK Budapest har börjat serien med seger och det bådar gott. I dagarna har 17-åriga MTK-fostrade Adorján Kristián  tecknat treårig kontrakt med Liverpool. Men vem i all sin dar bryr sig om Adorján Kirstián idag? Det namn som har valsat runt mest i pressen i sommar är Zlatan Ibrahimovic. Hoppas att han låter bli att läsa tidningarnas sportsidor. Ena dagen vill inte Barcelona ha honom kvar, andra dagen vill Barcelona absolut ha honom kvar. Ena dagen är han placerad i Chelsea, andra dagen i Milan, tredje dagen Manchester City sen återigen tillbaka i Barcelona. Zlatan har utan tvekan varit sommarens ledande seriefigur även om Kim Källström också har konkurerat vissa dagar med att flytta till Turkiet för att han inte längre är önskvärd i Lyon. Informationen journalisterna förmedlar om flyttrykten är alltid hämtade från en källa inom klubben, ibland undrar jag om den källan är självaste vaktmästaren eller spelarens agent som vill hålla spelarens status uppe, för gissningarna verkar inte direkt komma från klubbarnas absoluta innersta krets.

För egen del tycker jag inte att Zlatan Ibrahimovic behöver någon form av statusuppehållande reklam. Man får tycka vad man vill om honom så är han i min mening en av världens absolut bästa, mest begåvade fotbollspelare och vi skall vara oerhört stolta över att han är svensk!

Sen får Zlatan, Kim Källström, ha överseende med att den spelare som jag i dagsläget håller tummarna allra mest för är Emir Bajrami. Jag hoppas innerligt att Emir Bajrami från Köping nu i Twente kommer att ta en ordinarie plats i Svenska landslaget för han är en bolltrollare av en sällsynt bra klass! Tack och lov att

sillysängongen snart är över! Men tänk om Zlatan ändå hamnar i Milan. Det tror jag inte för jag vill att han skall vara kvar i Barcelona för jag faktiskt hejar på dem också!


VAD SÄGER DU OM BURKA, NIQAB?

Jan Björklunds förslag om slöjdförbud i skolor har väckt många känslor och åsikter. Själv blev jag förvånad över att detta förslag läggs med tanke på att jag själv aldrig har hört talas om att detta skulle vara något problem i Köping där jag bor. Vad jag förstår, sett till hela Sverige så är det väldigt få ärenden som har med bruket av burka och slöja som resulterat i någon anmälan. Frågan är hur pass stor betydelse burka, niqab användningen har i en direkt utbildningssituation för en elev som är bärare av det? Där burka, niqab användningen enligt min mening har betydelse är om den som använder detta skall kommunicera med sin omgivning i en undervisningssituation eller i andra typer av situationer som har med kommunikation att göra.

Jag är personligen delad gällande min partiledare Jan Björklunds förslag men tycker att det är bra att frågan väcks.

Från ena sidan tycker jag det är viktigt att hjälpa och stödja de kvinnor som av olika anledningar tvingas bära burka och niqab.

 Det har funnits tillfällen då jag har reagerat när jag har sett kvinnor med heltäckande slöja bredvid en modernt klädd man som med handen i byxfickan promenerar bredvid sin kvinna som själv bär på tunga bördor samtidigt som hon drar på en barnvagn.

Samtidigt tycker jag det är viktigt att de kvinnor som av egen självständig övertygelse väljer att bära niqab, burka skall även i fortsättningen få göra det. Jag är då också övertygad om att de förstår att i vissa situationer i arbetslivet är det praktiskt taget en omöjlighet att använda den då den man vill kommunicera med kommer att välja bort kommunikation på grund av det hinder som burka, niqab lägger i vägen och då handlar det inte om islamofobi eller någon annan fobi utan det handlar om att kommunikationen i vår kultur är trots allt en kommunikation öga mot öga och det är ändå här vi lever.

Den som har en hörselnedsättning och är beroende av att kunna läsa på läpparna är direkt utesluten ur en kommunikation med den som bär burka eller niqab.

Visst, frågan om burka, niqab är en fråga i marginalen men även frågor i marginalen kan visa sig i längden vara viktiga och de kräver ett ställningstagande. Vad säger du?


VARFÖR GÅ ÖVER ÅN EFTER VATTEN?

Jag har med intresse följt turerna kring de utländska bärplockarna där en del förra året forilla, på grund av att bäråret blev sämre än beräknat, och fick skulder istället för inkomster när de återvände till sina hemländer.  I år garanteras bärplockarna avtalsenlig lön och det tycker jag är bra. Men frågan är vilka kommer att gå med vinst, bärplockarna eller bemanningsföretagen?

I skogarna i Västerbotten marscherade idag 200 bärplockare från Kina som troligen har blivit lurade och nu skulle de inte få betalt för utfört arbete. Marchen var ett rop på hjälp! Det är uppenbart att bemanningsföretagen, reseagenterna eller vad de nu heter behöver synas i sömmarna så att de som kommer hit för att arbeta får hela verkligheten med alla omkostnader klart för sig så att de inte blir lurade.

Samtidigt undrar jag varför gå över ån efter vatten? Jag har inget emot att människor från andra länder kommer till Sverige och plockar bär.  Men vore det inte bättre att bärplockningsarbetet erbjuds människor som lever i Sverige och är utan arbete.

I början av juni hörde jag i radion om en bärentreprenör i Piteå som ville anställa 500 svenska ungdomar.  Jag vet inte hur det har gått med det. Initiativet tycker jag är bra men sen är det frågan varför de skulle ha fyra veckors praktik först där arbetsförmedlingen skulle betala lönen? Är det likadant med de utländska bärplockarna?

Varför skall allting vara så enormt krångligt? Behövs det verkligen fyra veckor för att lära sig plocka bär? Min fru och andra skogserfarna människor jag känner kan lära ut det på betydligt kortare tid.  


DELA MED VARANDRA!

Varje vardagsmorgon kan man ringa till P1 och diskutera frågor som man anser vara aktuella. Det är intressant att lyssna på särskilt när Teppas Fogelberg är i studion för han vänder in och ut på alla påståenden och argument. Idag fäste jag mig vid en man som hade synpunkter på Facebook. Hans kritik mot Facebook gick ut på att folk skrev alldeles för ofta om positiva saker  de har gjort, upplevt. Personen i fråga, som jag uppfattade, tyckte bland annat, att det var jobbigt att läsa om människors reseskildringar då han själv inte kunde göra sådana resor.  

För egen del har jag en annan inställning. Om någon berättar om en resa eller en positiv upplevelse en person har varit med om, då blir jag faktiskt glad även om jag själv inte har gjort samma sak. Jag förstår faktiskt inte varför vi skall bli irriterade över när det går bra för någon.

 Jag kan på samma sätt känna samhörighet med någon som berättar om motgångar eller svårigheter vederbörande har gått genom och då försöker jag tänka om det finns något som jag kan bidra med som kan lätta den personens situation.

När vi talar om främlingskap i vårt samhälle glömmer vi bort att främlingskap inte i första hand har att göra med varifrån vi kommer utan det har att göra med hur vi tillåter oss själva att bemöta andra och bli bemötta av andra. Det är vi själva som sätter gränser eller river gränser.

Tänk vad härligt att livet inte bara är svart och vitt utan att det finns en massa nyanser att glädja sig åt och att vi får dela med oss av alla nyanser även de gråa!

Foto:Iván Czitrom


SJÄLVCENSUR ÄR BÄST!

När jag pendlar till jobbet brukar jag som oftast lyssna på P1. Idag fastnade jag för ett reportage som handlade om ”Petra” som blev förtalad på en sajt på internet. ”Petra” gjorde polisanmälan vars enda effekt blev att anmälan blev nedlagd och ”Petra” som jag uppfattade ifrågasatte, enligt min mening med rätta, rättvisan. Inslaget konstaterade att tusentals personer utsätts för kränkningar på nätet men att bara ytters få fall drivs vidare av åklagare.

Jag kan förstå ”Petras” besvikelse. Men tänk om frågan skulle ha drivits vidare i en domstol och om den/de som kränkte ”Petra” skulle frias med ex. hänsyn tagen till yttrandefriheten. Hur skulle det då kännas för ”Petra”?

Jag tycker självklart att det skall vara ordning på nätet men den censuren bör varje person, som skriver något där, med självrespekt, stå för själv!

I min värld är det absolut inte rätt att sprida rykten, det är inte rätt att förtala, det är inte rätt att påstå saker om en person som inte stämmer och som personen i fråga inte direkt kan besvara. Men den enda som kan stoppa detta är jag själv samt min närmaste omgivning som kan upplysa mig om att jag själv inte gärna skulle vilja läsa påståenden jag inte kan försvara i olika medier som får nedslag i min omedelbara omgivning på några få sekunder!

Med de moderna medierna vi har till hands är det mycket lätt att prata ner människor, att sprida rykten. Det gäller bara att droppa lite ord här och där och sen är det färdigt.

Jag tycker att det är dags att gå emot den negativa trenden och istället börja droppa positiva ord med sanning överensstämmanden om varandra om vi nu överhuvudtaget behöver uttala oss om varandra i de nya sociala medierna!


RÄTTEN TILL SANNINGEN!

Namnet Dawit Isaak är idag ett välkänt namn i Sverige. Hans bild följer oss praktiskt taget varje dag med krav på att han skall släppas fri från det fängelse där han hålls inspärrad i Eritrea. Dawit Isaak är journalist och svensk medborgare som den 23:e september i år har suttit fängslad i Eritrea i nio år utan rättegång. Idag är det 3235 dagar sedan som han fängslades.

Yemana Gebrab som är den eritreanske presidentens närmaste rådgivare förklarade häromdagen i en intervju i Aftonbladet varför Dawit Isaak inte har fått någon rättegång. Yemana Gebrab hävdar att Dawit Isaak har medverkat till att underlätta en invasion från Etiopien och han säger att, det var ett medvetet beslut från regeringen att inte ha någon rättegång i detta fall. Alla som är anklagade för ett brott får sin rättegång i domstol i Eritrea. Men detta är ett särskilt fall på grund av brottets allvarliga karaktär.

Jag kan inte låta bli att bli minst sagt upprörd. Om någon är misstänkt för ett brott, anklagad för ett brott då är det en självklarhet att den personen skall ställas inför rätta så att rätten kan pröva sanningen i de misstankar, anklagelser som riktas emot en. I en diktatur där ett fåtal människor bestämmer, är det i diktaturens intresse att sanningen inte kommer fram. För tänk om sanningen kommer fram och Eritreas regering tappar ansiktet inför världen. För min del har Eritreas regering redan tappat ansiktet genom att hålla en svensk medborgare fängslad utan att pröva hans sak i en rättvis domstolsförhandling.

Om jag har förstått det rätt så finns det inga säkra officiella uppgifter om Dawit Isaak är i livet eller inte. Senaste livstecknet kom i november 2005 då Dawit Isaak var fri i tre dagar. Sen dess finns inga uppgifter om vilket fängelse han befinner sig i.

Jag instämmer idag med kraft i kravet: Släpp Dawit Isak fri, låt oss veta vad som har hänt och vad som händer med honom, låt honom och alla andra samvetsfångar som finns i fängelser i Eritrea omgående få en rättvis rättegång!

På hemsidan www.freedawit.com kan du som mer än 19 tusen andra skriva på en protestlista. Jag tror att det är en nödvändighet att ännu fler skriver på så att vi visar att det är demokratin, yttrandefriheten och inte diktaturen som tystar, som får sista ordet.


SÖMNTÅGET KOMMER OCH GÅR.

Dagens Nyheter redovisar idag en amerikans studie som fastslår att människor som sover mer eller mindre än sju timmar per dygn, inklusive tupplur utsätts för ökad risk att få hjärt-kärlsjukdomar.

Tidigare i våras kom det rapport om att många ungdomar har sömnproblem.  I ett samhälle där vi skall hinna med så mycket som möjligt i maximall fart, uppfattas sömnen lätt som ett hinder för att hinna med allt man har planerat och klara av det som förväntas av en att man skall prestera! Det är inte så konstigt att sömnen uppfattas som ett problem.

I min värld är sömn en naturlig del i det mänskliga livsvillkoret. Sömnen stjäl inte vår tid utan ger oss tid för ett fungerande och längre liv. För när vi sover återhämtar sig kroppen, kroppens vaktmästare är igång, cellerna repareras och vi får ny energi. Sömnen är som tåget den kommer och går. Oftast kommer sömntåget i en bestämd rytm som följer ljus och mörker. Kliver vi inte på sömntåget utan motarbetar tröttheten då tar det tid innan nästa tåg kommer.

Att inte sova regelbundet har sina konsekvenser och man blir helt enkelt mer rättretlig och trött.

Men hur många timmar en person mår bra av att sova tror jag är högst individuellt. När jag läste teologi hade jag en underbar lärare vid namn Nils Tägt. Hans sömnbehov sades vara fyra timmar per dygn. Han blev nästan 94 år och skrev ett 50-tal böcker!

Nu menar jag inte att vi enbart skall sova fyra timmar, själv sover jag gärna runt omkring sju timmar, men vad jag menar är att vi inte skall göra sömnen till ett måste utan låta den vara en naturlig del av vårt liv. Bekämpa inte tröttheten, kliv på sömntåget när det kommer och häng med sömntåget tills det går och du kommer att hinna med mer än du tror!


RSS 2.0