Namnet Dawit Isaak är idag ett välkänt namn i Sverige. Hans bild följer oss praktiskt taget varje dag med krav på att han skall släppas fri från det fängelse där han hålls inspärrad i Eritrea. Dawit Isaak är journalist och svensk medborgare som den 23:e september i år har suttit fängslad i Eritrea i nio år utan rättegång. Idag är det 3235 dagar sedan som han fängslades.

Yemana Gebrab som är den eritreanske presidentens närmaste rådgivare förklarade häromdagen i en intervju i Aftonbladet varför Dawit Isaak inte har fått någon rättegång. Yemana Gebrab hävdar att Dawit Isaak har medverkat till att underlätta en invasion från Etiopien och han säger att, det var ett medvetet beslut från regeringen att inte ha någon rättegång i detta fall. Alla som är anklagade för ett brott får sin rättegång i domstol i Eritrea. Men detta är ett särskilt fall på grund av brottets allvarliga karaktär.

Jag kan inte låta bli att bli minst sagt upprörd. Om någon är misstänkt för ett brott, anklagad för ett brott då är det en självklarhet att den personen skall ställas inför rätta så att rätten kan pröva sanningen i de misstankar, anklagelser som riktas emot en. I en diktatur där ett fåtal människor bestämmer, är det i diktaturens intresse att sanningen inte kommer fram. För tänk om sanningen kommer fram och Eritreas regering tappar ansiktet inför världen. För min del har Eritreas regering redan tappat ansiktet genom att hålla en svensk medborgare fängslad utan att pröva hans sak i en rättvis domstolsförhandling.

Om jag har förstått det rätt så finns det inga säkra officiella uppgifter om Dawit Isaak är i livet eller inte. Senaste livstecknet kom i november 2005 då Dawit Isaak var fri i tre dagar. Sen dess finns inga uppgifter om vilket fängelse han befinner sig i.

Jag instämmer idag med kraft i kravet: Släpp Dawit Isak fri, låt oss veta vad som har hänt och vad som händer med honom, låt honom och alla andra samvetsfångar som finns i fängelser i Eritrea omgående få en rättvis rättegång!

På hemsidan www.freedawit.com kan du som mer än 19 tusen andra skriva på en protestlista. Jag tror att det är en nödvändighet att ännu fler skriver på så att vi visar att det är demokratin, yttrandefriheten och inte diktaturen som tystar, som får sista ordet.