Varje vardagsmorgon kan man ringa till P1 och diskutera frågor som man anser vara aktuella. Det är intressant att lyssna på särskilt när Teppas Fogelberg är i studion för han vänder in och ut på alla påståenden och argument. Idag fäste jag mig vid en man som hade synpunkter på Facebook. Hans kritik mot Facebook gick ut på att folk skrev alldeles för ofta om positiva saker  de har gjort, upplevt. Personen i fråga, som jag uppfattade, tyckte bland annat, att det var jobbigt att läsa om människors reseskildringar då han själv inte kunde göra sådana resor.  

För egen del har jag en annan inställning. Om någon berättar om en resa eller en positiv upplevelse en person har varit med om, då blir jag faktiskt glad även om jag själv inte har gjort samma sak. Jag förstår faktiskt inte varför vi skall bli irriterade över när det går bra för någon.

 Jag kan på samma sätt känna samhörighet med någon som berättar om motgångar eller svårigheter vederbörande har gått genom och då försöker jag tänka om det finns något som jag kan bidra med som kan lätta den personens situation.

När vi talar om främlingskap i vårt samhälle glömmer vi bort att främlingskap inte i första hand har att göra med varifrån vi kommer utan det har att göra med hur vi tillåter oss själva att bemöta andra och bli bemötta av andra. Det är vi själva som sätter gränser eller river gränser.

Tänk vad härligt att livet inte bara är svart och vitt utan att det finns en massa nyanser att glädja sig åt och att vi får dela med oss av alla nyanser även de gråa!

Foto:Iván Czitrom