Jag har vid ett tillfälle i min barndom blivit riktigt, riktigt rädd. Jag var 10 år och vistades sen flera år tillbaka på ett barnhem. När det kom någon ny till barnhemmet kunde det lätt bli lite småbråk. Tupparna i hönsgården skulle markera sin plats. Det blev lite gruff mellan en nykommen kille och mig. Vi småknuffades, han halkade och medan han föll slog han sitt huvud i en pall och blev medvetslös. Jag blev helt ifrån mig och undrade vad jag gjorde. Så väl det var, kvicknande han till och det blev snart klart att det var en olyckshändelse. Den nya killen och jag blev sen bästa vänner, så länge han var kvar på barnhemmet.

Varför jag berättar om det här, är för att han var rom. Romer, under min uppväx tid, omgavs av samma slags fördomar som de omges av idag. När något försvann från någons rum, så var det garanterat en rom som gjorde det. När några av våra kaniner på gården försvann så var det självklart romerna som tog den.

En sak är säkert det har aldrig funnits några bevis för alla dessa, av fördomar garanterade påståenden.

Romerna tillhör fortfarande Europas mest missförstådda grupp av människor. Vi har fortfarande svårt att förstå deras kultur och om vi träffar på en rom som utför en kriminell handling då är det väldigt lätt för oss att fördöma en hel folkgrupp.

Sveriges radio har uppmärksammat romernas situation i Europa, något som jag tycker är mycket bra.  Sveriges radio konstaterar att ”i takt med att det på senare år går allt sämre för Europas ekonomier har även utspelen och fientligheten mot romerna ökat.”

 
Hur det har gått för min kompis från barnhemmet har jag inte någon aning om. En dag fanns han inte kvar på barnhemmet. Men min vänskap med honom påminner mig ständigt om att det viktigaste inte är var vi kommer ifrån, utan det viktigaste är vilka föredömen som finns runtomkring oss, vilket bemötande vi får möta så att vårt liv kan utvecklas till en omsorgsfull, kreativ, omtänksam människa.

 
Om vi hela tiden får höra att vi inte duger, att vi är värdelösa då kommer även vår egen självbild att präglas av det och vår livsresa blir svår.

Min väns namn var Lakatos. Ett namn som alltid får mig att tänka på en av de mest framgångsrika ungerska romska orkesterna. Deras musik får miljontals människor att känna glädje!