UTAN SPRÅKET ÄR VI FÖRLORADE I DET NYA LANDET!
Ofta kan jag fundera på vad som är viktigast för kommunikation. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag fram till att det är språket. Jag är medveten om att synen och hörseln är lika viktiga och att vi kan ha funktionsnedsättningar på en eller flera områden.
Men låt mig vara enkelspårig. När jag kom till Sverige för 45 år sedan kunde jag inte ett enda ord på Svenska bortsett från frasen: ”Jag älskar dig”. Det var liksom en viktig fras för en 17-åring väl medveten om att det är totalt otillräckligt som språkkunskap.
Vägen till språkinlärning gick genom serietidningar, tidningarnas sportsidor samt torsdagarnas lunch. För på torsdagarna serverades det ärtsoppa och pannkaka. Det var ord som jag lärde mig väldigt snabbt.
Att lära sig ett nytt språk tar tid. Efter två år trodde jag att jag förstod bra och kunde kommunicera bra men med en ganska kraftig brytning. Den som lyssnar noggrant på mig kan fortfarande höra en viss brytning. Fast jag måste säga att jag kände en viss stolthet för några år sedan, när jag fick frågan, helt seriöst från en norrlänning, varifrån Norrland jag kom.
Vad det gäller stavning är jag lycklig lottad med att min fru är SFI-lärare och därmed utmärkt som korrekturläsare.
Jag har mött många invandrare som snabbt lärt sig det svenska språket och därmed också snabbare har kunnat etablera sig i det svenska samhället.
Men jag har också mött invandrare som är utanför det svenska samhället i väldigt hög grad beroende av att de är hänvisade till någon annan i familjen som kan svenska och därmed fungerar som familjens tolk.
Bristande språkkunskaper stänger utan tvekan dörren till integration.
Vi får inte glömma bort att vägen till språket stängs när vi inte umgås med varandra. Det gäller att skapa mötesplatser där språket är en naturlig del i umgänget utan krav på det perfekta.
Mötesplatserna kan vara på bostadsområdet, när man hjälps åt att klippa gräs, ordnar en grillkväll med sång eller en studiecirkel där man delar varandras livserfarenheter utifrån ens egen kultur.
Språket är ett dynamiskt instrument som inte nödvändigtvis behöver vara grammatiskt korrekt för att kunna bli en inkörsport till ett fullständigt språk.
Jag har under årens lopp lärt mig att allting har sin tid så också språkutvecklingen. Men utan språket är vi förlorade i det nya landet!
Helt rätt att kommunikation är en stor och viktig del till att lättare ta för sig i ett samhälle. Men jag anser att dat alltid är den egna individen som väljer själv vad han/hon vill lära sig. Precis som du själv så tog du tag i saken och hittade på egna möjligheter att lära dig språket. Jag tror nog det är värst för dom äldre med att lära sig språket som inte har kontakt med skola, barnomsorg eller arbetslivet. Men ändå....finns viljan så finns möjligheten, det gäller bara att hitta den och ta vara på den.
Kära Iván
Du har helt rätt förstås. Utan verktyget som heter språk är det mycket svårt att ta makten över sitt eget liv i det nya landet. Det är verkligen dags att även våra kritiker förstås det. En hel del media gör ju det. Det underlättar människors vardag och ökar tryggheten.
