Jag har med intresse följt turerna kring de utländska bärplockarna där en del förra året forilla, på grund av att bäråret blev sämre än beräknat, och fick skulder istället för inkomster när de återvände till sina hemländer.  I år garanteras bärplockarna avtalsenlig lön och det tycker jag är bra. Men frågan är vilka kommer att gå med vinst, bärplockarna eller bemanningsföretagen?

I skogarna i Västerbotten marscherade idag 200 bärplockare från Kina som troligen har blivit lurade och nu skulle de inte få betalt för utfört arbete. Marchen var ett rop på hjälp! Det är uppenbart att bemanningsföretagen, reseagenterna eller vad de nu heter behöver synas i sömmarna så att de som kommer hit för att arbeta får hela verkligheten med alla omkostnader klart för sig så att de inte blir lurade.

Samtidigt undrar jag varför gå över ån efter vatten? Jag har inget emot att människor från andra länder kommer till Sverige och plockar bär.  Men vore det inte bättre att bärplockningsarbetet erbjuds människor som lever i Sverige och är utan arbete.

I början av juni hörde jag i radion om en bärentreprenör i Piteå som ville anställa 500 svenska ungdomar.  Jag vet inte hur det har gått med det. Initiativet tycker jag är bra men sen är det frågan varför de skulle ha fyra veckors praktik först där arbetsförmedlingen skulle betala lönen? Är det likadant med de utländska bärplockarna?

Varför skall allting vara så enormt krångligt? Behövs det verkligen fyra veckor för att lära sig plocka bär? Min fru och andra skogserfarna människor jag känner kan lära ut det på betydligt kortare tid.