Dagens blogg får bli en kort reflexion kring den pågående valrörelsen av vilket jag själv är en del av.

Visst är det så att valrörelsen nu är på gång på riktigt allvar! Just i skrivandets stund medverkar Peter Eriksson (mp) och Maud Olofsson (c) i kort debatt i TV om landsbygden.

Det är sådan fart i orden att jag tror att jag befinner mig på någon tävlingsbana där man tävlar i vem som kan säga mest på kortaste tid.

Frågan är om inte Maud Olofsson (c) skulle vinna en tävling om vilken politiker som talar snabbast. En vinst som jag för min egen del skulle kunna vara utan för frågan är om någon hinner med att lyssna när allt går så snabbt.

När jag lyssnar på olika utfrågningar i P1, i TV:n eller läser dagstidningarnas debattsidor känns det som om jag skulle befinna mig på en gammaldags auktion. Den som bjudet högst vinner!

Nu hoppas jag verkligen att politik inte är någon auktion. Men på något sett blir bilden träffande när buden närmast överträffar varandra.

Jämfört med tidigare val har Opinionsinstitutens mätningar svängt ordentligt när vi ser med det som traditionellt utmärker oss väljare. Själv sätter jag inte några större värden i opinionsmätningar.  Det ända som betyder något det är valresultatet den 19 september.

Jag kan förstå att det finns väljare som tvekar, som ännu inte har bestämt sig.  Det bästa rådet jag kan ge dem är att läsa de politiska manifesten, titta på partiernas valprogram och jämföra med vad de har åstadkommit när de har fått vara med och lägga dagordningen i politikens vardagsliv.