Jag kan inte låta bli att kommentera en rubrik på DN:s nätupplaga där det står: ”Sanningen är allt”. Rubriken hänvisar till ord av de senaste veckornas mest uppmärksammade person, Julian Assanges, vars sajt Wikileaks offentliggjort mängder med hemliga dokument om kriget i Afganistan. Julian Assanges sajt har varit verksamt i flera år och har specialiserat sig på att avslöja olika händelser världen över och drivkraften är att presentera sanningen.

Att hålla sig till sanningen är något jag anser vara det viktigaste som finns när vi skall skildra verkligheter. Problemet är att så fort det är fler än en person inblandad i en händelsekedja då kan sanningen ha flera sidor i och med att verkligheten ofta upplevs olika av oss människor.

Veckan som gick kritiserade organisationen Reportrar utan gränser Wikileaks för att deras publicering av namn på afghaner som samarbetat med USA, riskerar deras liv.  Själv kan jag utan tvekan falla in i en sådan kritik, för man kan undra vad det finns för sanningsvärde i att publicera namn på personer som med sitt samarbete vill få stopp på talibanernas herravälde, men blir hindrade i sitt arbete på grund av att de blir kända!

Personligen har jag en grundinställning till livet där jag tror att sanningen befriar.

Samtidigt är det uppenbart att sanningen inte är det lättaste att hantera.  

Även om hanteringen av sanningen kan vara delikat så tror jag att det viktigaste som finns är att sanningen kommer fram och det gör den alltid – förr eller senare!