Jag funderar på om jag är alldeles ensam om att inte vara så enormt överförtjust i trädgårdsarbete. Ibland känns det som om jag skulle vara omgiven av alla möjliga hurtfriska trädgårdsarbeteälskare.

Missförstå mig inte. Jag älskar trädgård. Men jag förstår inte varför den inte kan sköta sig själv. Varför måste jag varje sommar behöva jaga maskrosor? Det är ännu inte sommar så jag har inte sett någon maskros än men de kommer snart. Jag tillhör dem som tycker att maskrosor är vackra. Inte bara det, de är även ett utmärkt exempel på sådant som övervinner hinder. Inte ens asfalten kan hindra maskrosen från att blomma.

Årets trädgårdsarbete har jag börjat med att få bort mossan i trädgården. Jag tycker faktiskt att även mossan är fin men det är nog inte det bästa underlaget att spela fotboll på med barnbarnen. Ett tag funderade jag på att jag kanske i stället för att ta bort mossan, skulle sälja den. Den är i vilket fall som helst utmärkt att använda för olika typer av dekoration.

Kanske är det inte helt försent att satsa på mossodling. Någon jag känner som ska kunna mycket om trädgårdar, tyckte att detta med att använda mossupprivningsapparat inte var så smart för då sprider sig mossan ännu mera. Är det så då får jag fundera på att starta mossförsäljning. Kanske finns det några turister som inte är vana vid mossan som kommer att nappa.  Är det någon som vill vara med så kan vi starta ett världsomspännande företag. Alla som är med från början får garanterat bonus vid eventuell försäljningssuccé. I annat fall får var och en stå för sina kostnader.

Nu blev denna blogg en aning skruvad och jag är som vanligt fullständigt nykter. Men jag kunde inte låta bli att driva lite grann med mig själv. För nu skall jag ut i trädgården igen och fortsätta trädgårdsarbetet. För när jag tänker efter så är det trots allt inte så tråkigt. Har jag tur får vi en gräsmatta som i all sin grönska kommer att le mot oss. Och det leendet med en och annan maskros, lite mossa här och där kan jag nog trots allt med glädje tåla!

Om någon av er anar kritik mot bonussystemet i denna blogg så kan jag antingen trösta eller reta med att säga att jag anser att bonussystemet kan gott upphöra eller gälla alla anställda lika i ett företag! Det skall löna sig att arbeta för alla!

Denna helg är för många av oss en återhämtningshelg. Vintern har varit lång, solen har ofta lyst med sin frånvaro. Jag kan inte minnas när påsken har infallit så sent som i år, bara en vecka innan valborg då våren med glädje sjungs in även om det regnar och blåser.

Nu har värmen landat! Jag vet inte om du har tänkt på hur vi människor väldigt ofta försöker hitta förklaringar på allt det som händer runt omkring oss.

Jag vet inte hur många nummer kvällstidningarna hittills i år har ägnat åt att tala om hur pass varm våren och sommaren kommer att bli. För egen del tänker jag, det blir ju som det blir. Jag kan ju knappast påverka vädret. Nu protesterar säkert miljövännerna och hänvisar till hur alla utsläpp, vår livsstil påverkar klimatet. Jag är väl medveten om det och självklart tycker jag att kunskap är nödvändig och att vi mer eller mindre aldrig kan få nog av det.

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att vi inte kan och kommer inte heller att kunna förklara allt och därmed komma fram till olika slutsatser om hur saker och ting förhåller sig i denna universum som vi får gästa.

Denna helg är för miljontals kristna den absolut viktigaste helgen. Förra årets påskvecka tillbringade vi i Spanien. Det var en enorm upplevelse att se hur människorna i tusentals följde med i processionerna för att minnas och uppleva det som hände med Jesus Kristus för drygt 2000 år sedan och som är grunden i den kristna tron.

Själv är jag uppvuxen som ateist utan någon tro på Gud. Jag minns hur jag som tonåring tyckte att alla de som trodde på Gud var fullständigt okunniga människor. Sen i oktober, det året jag fyllde 19 år, är jag en av dessa miljontals ”okunniga” människor och jag är väldigt tacksam för det! Berättelserna om Jesu liv, hans död och uppståndelse är något jag har tagit till mig.

Förstår jag allt i det, kan jag förklara allt i det? Det enda svar jag kan ge är att jag tror! Men hur kan jag tro om jag inte förstår och inte kan förklara allt? Men det är just det som är trons innersta väsen, en övertygelse om det vi inte ser! Tro och vetande går för mig ofta hand i hand med varandra, men det finns tillfällen då tron faktiskt finns långt före vetandet! Fråga bara de stora vetenskapsmännen innan deras teorier har blivit bevisade och erkända!

I Psalmboken finns följande tonsatta text av Christina Lövestam som är en enkel trosbekännelse, jag lätt kan förstå:

Jag tror på en Gud, som är helig och varm,

som ger kamp glöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

Jag får denna helg återhämta mig genom att vistas så mycket jag kan i den värmande solen.

Jag får denna helg återhämta mig i min tro på en levande Gud, att kärleken och det goda trots allt är starkare än all ondska.

Jag önskar alla mina läsare en glad och av Gud välsignad Påsk.

Jag har idag tänkt kommentera en intervju med Maud Olofsson i dagens eko gällande SAAB:s möjligheter att låna pengar till sin löpande verksamhet. Men när jag satte igång att skriva kom jag osökt in på ämnet ensamhet.

Jag tror inte att Maud Olofsson är ensam. Hon har ett departement och säkert även Anders Borg med flera bakom sig. Jag känner inte till Maud Olofsson men vad jag har förstått så har hon familj och vänner. Ändå slog tanken på ensamhet stark ner i min tankevärld.

Häromdagen var det flera centerpartistiska politiker som tyckte att det var dags för Maud Olofsson att avgå. Jag har uppfattat och uppfattar Maud Olofsson som ett mycket skicklig och stark personlighet med en stark politisk vilja och plattform. Men när det börjar blåsa mer än kraftig då kan även den skickligaste och starkaste få uppleva att man är ordentligt utsatt.

Jag känner inte Maud Olofsson och jag skall inte heller spekulera i hur hon upplever det om hon känner sig ensam eller inte. Det är inte det jag vill komma fram till.

Vad jag vill komma fram till att det finns stunder av kortare eller längre karaktär i våra liv då vi trots fungerande sociala relationer och bra hälsa, kan känna på ensamhet.

Ensamhet kan självklart vara frivilligt men inte så sällan är den ofrivillig. När känslan av ensamhet är som störst då kan vi befinna oss i en situation där vi inte riktigt orkar för vi upplever att ingen lyssnar på oss ingen hör vad säger, ingen har tid med oss.

Ensamheten av detta slag är stor idag. Jag undrar om inte vi skulle kunna starta en nolltolerans mot ofrivillig ensamhet. Vad jag menar med det är att vi frivilligt utan någon direkt organisation skulle naturligt fråga efter varandra. Stanna upp och dela vardagens liv över ex. en kopp the eller helt enkelt med att fråga om det vore möjligt att ex. ta en promenad ihop eller varför inte gå på bio eller på en konsert.

Man behöver inte ha avsikter för att umgås man kan faktiskt bara vara till för livets skull, för varandra!

Har du någon tanke kring hur vi kan hjälpas åt att gällande ensamhet så tar jag tacksam emot det!

Det låter kanske konstigt men jag kan inte hata. Jag har vid många tillfällen i mitt liv stött på ordet hata. Människors berättelser har berört mig och jag har nästan alltid kunnat föreställa mig varför man har kommit fram till slutsatsen att man hatar.

Att jag inte kan hata betyder inte att jag inte har tänkt på den verklighet som ordet hata innebär. Jag har varit arg och besviken många gånger, men innerst inne känns hatet ändå väldigt långt borta. För mig låter ordet hata definitivt mörkt.

Men under årens lopp har jag lärt mig att det inte behöver vara så. Att hata någon eller hata något behöver inte vara ett definitivt tillstånd, det kan vara helt övergående. Men vad gör man när det inte går över?

Det finns människor som hatar en hel folkgrupp på grund av det de och deras familjer har blivit utsatta för. Hatet är i det fallet ett resultat av dåligt bemötande som i sin tur smittar av sig och blir något tragiskt destruktivt.

I Wikipedia kan man bland annat läsa följande om ordet hat. ”Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta.”

Här nedan följer två citat om hat:

”Att hata andra människor är som att bränna ner sitt eget hus för att bli av med en råtta” Harry Emerson Fosdick.

Graham Green lär ha skrivit: ”Hat är bara brist på fantasi”

Kan det kanske vara så att Graham Green har rätt? Att hat är bara brist på fantasi, att vi helt enkelt saknar bättre ord för att utrycka vår besvikelse, vår frustration, vår ibland berättigade men ändå överilade ilska! Skulle det förhålla sig så, då tror jag också att jag har haft tillfällen i mitt liv då hatet blixtrat till i mitt liv men som väl är tillåter jag det inte att få fotfäste i mig något längre tid.

I mitt stilla tänker jag att hat är något av det mest meningslösa att ägna sig åt. Hm. Jag som alldeles nyss har skrivit denna blogg om hat. Men visst är det så att störst av allt är ändå KÄRLEKEN!

Idag på morgonen hörde jag en nyhet som återigen fick mig att fundera på vad det är för undersökningar som man kan lita på.

Denna gång presenterades professor Svend Kreiners analys av de så kallade Pisa-testerna. Pisa testerna är kunskapstester som görs av 15-åringar i omkring 50 länder var tredje år. Svend Kreisner är professor i statistik vid Köpenhamns universitet.

Det Svend Kreiner genom analys har kommit fram till är att man inte kan lita på Pisas lista exempelvis gällande läsförståelse. Professorn har gått genom 380 000 prov. Danmark som ligger på nittonde plats på Pisas lista kunde enligt professorns beräkningar hamna antingen på tredje plats som bäst eller på fyrtioförsta plats. Medan Sverige som är på elfte plats kunde hamna som bäst på fjärde- och som sämst på 31:a plats.

Frågan är hur pass dåliga eller bra 15-årigas kunskaper är. Det går i vilket fall som helst uppenbart inte riktigt att lita på alla testresultat. Till sist kvarstår frågan, analyserade, räknade professor Svend Kreiner rätt?

Nu någonting helt annat. För några år sedan gjordes det en stor drive för undersökningar som visade att Omega 3 skulle vara ett utmärkt skydd för hjärtat. Senare tester har visat att detta inte går att bevisa.

Häromdagen hörde jag en debatt mellan två personer där den ena tyckte att det var bra att genomföra DNA test för eventuella framtida sjukdomar medan den andra personen tyckte att det inte hade någon större avgörande värde.

Förra året visade en amerikansk statlig utredning att personer som sände samma DNA-test till tre olika gentestföretag för att få veta sjukdomsrisken, fick i 68% av fallen olika resultat.

Kan man då lita på tester? Hur som är det inte fel att ifrågasätta.

En sak till. Efter att jag har skrivit om min datoraffär och i olika sammanhang berättat om det har jag minst sagt blivit förvånad över de reaktioner jag har fått. Det duger säkert inte för ett testresultat. Men det som var samstämmigt överraskande mig. De allra flesta sa nämligen att detta inte är ovanligt. Det händer ofta. Är det så då tycker jag verkligen att man skulle undersöka det. För det är inte rätt att företag skall bluffa och sälja saker och ting som nytt när de i själva verket är begagnade!

Den som har följt min blogg en längre tid vet nog att jag verkligen älskar fotboll. Jag har inte alltid varit förtjust i Zlatan Ibrahimovic men de senaste åren har jag verkligen uppskattat honom som fotbollsspelare. Han kan i princip göra vad han vill med en boll. De senaste åren har han även blivit en lagspelare som gör det möjligt för andra att glänsa och göra mål.

Igår kom han tillbaka i Milans match mot Fiorentina efter en tids avstängning. Strax innan matchen tog slut blev han utvisad på grund av att han lär ha sagt något till linjedomaren.  Efter detta har Zlatan blivit rejält sågad. Zlatan själv förklarade att han var arg på sig själv och att det han sa på italienska och något annat språk var inte riktad på linjedomaren. Zlatan gjorde även något som inte är särskilt vanligt, han bad om ursäkt om någon tog illa upp det.

En del tänker sig att Zlatans förklaring var en efterkonstruktion. För egen del väljer jag att tro på honom och jag förstår inte riktigt varför han bli så rejält sågad.

Det räcker bara att jag går till mig själv ibland, när jag tycker att jag har gjort något eller sagt något som jag skulle låtit bli. Då kan jag högt säga: skit också! För en del är det ett svärord för mig är det inget annat en min egen reaktion i en frustrerad situation.

En sak är vi människor väldigt bra på nämligen att döma. När vi dömer då glömmer vi bort allt det bra som den vi dömer har gjort!  Samt att vi faktiskt blundar för våra egna fel och brister.

Skulle Zlatan gjort mål på åtminstone ett av de målchanser han hade då skulle nog de flesta tyckarna tyckt nästan synd om honom. När han återkommer från sin avstängning kommer han att höjas till skyarna, om han gör mål på en gång. Skulle Milan tappa sin ligaledning då kommer många att lägga skulden på honom och glömma bort att han har under största delen av säsongen varit en av de mest avgörande personerna för Milans framgång i serie A.

När någonting går fel som vi inte kan eller vill förklara hänvisar vi inte så sällan till den mänskliga faktorn.

Efter moget övervägande och en hel del faktainsamling bestämda jag mig för att köpa en ny laptop. Med tanke på att jag tar många kort förstod jag ganska snart att jag är en så kallad MAC-man. I och med att den billigaste 15 tummaren kostar 16 tusen kronor var MAC-en snabbt avförd som tänkbart inköp.

Nu visste jag att jag ville ha en snabb processor – Intel i5 eller Intel i7. Jag stegade in i det stora varuhuset, svarade på frågor från försäljaren som visade sig vara chef för hela avdelningen. Trovärdighetsprofilen blev ju därmed stor. Han om någon skall självklart veta bättre än jag.

Efter några datoralternativ hamnade vi vid den dator som han ansåg vara den bästa för mina ändamål och min plånbok. Jag kände inte till märket men jag blev upplyst att märket var stort i USA och att den hade mycket hög kvalité.

Väl hemma öppnade jag med viss förväntan kartongen. Lite hastigt konstaterade jag att plasten som omslöt datorn var väldigt skrynklig. När sen datorn körde igång tyckte jag att den startade en aning märkligt med en fråga om hur jag ville starta Windows. En sådan fråga som brukar komma upp när datorn oförväntat stängts av.

Dagen efter tog jag tillbaka datorn till affären. Vid disken för återköp och reklamation blev jag trevligt och vänligt bemött. På min fråga om datorn möjligtvis kunde ha varit ute hos någon annan innan jag köpte den matades min dators serienummer in i företagets dator. Svaret var entydigt. Datorn har inte varit ute hos någon annan.

Vad sätter man emot ett sådant besked? Ingenting. Men eftersom flera uppdaterings funktioner inte gick att få igång tänkte jag ändå byta datorn. Fast jag föll igen för sakkunskapen, jag blev upplyst om att den datorn jag köpt var så mycket bättre än den jag funderade på att byta till. Jag åkte hem med min dator.

Efter ytterligare några dagar tog jag med mig datorn på nytt till återförsäljaren. Denna gång fanns inte avdelningschefen där och inte heller den serviceman som inte tyckte att jag skulle byta dator.

För att göra den långa historien kort. Till en rabatterat pris fick jag köpa en annan dator samtidigt med att man verkligen beklagade det jag blev utsatt för. Jag blev nämligen utsatt för den mänskliga faktorn sådant som absolut inte får hända i en affär men som tydligen ändå händer.

För vad hände i fredags. Servicemannen tog sig god tid, kollade noggrant genom datorn, observerade att vissa filer som skulle varit med saknades samt att jag faktiskt i min första känsla hade helt rätt. Datorn jag köpte som ny, betalade för den som ny, var i själva verket en återköpsdator som tidigare har varit ute hos en annan kund.

I mitt stilla sinne undrar jag hur ofta förekommer detta?

Den nya datorn som jag nu har kommit hem med var förpackad på ett sätt som helt enkelt luktade ny. Uppdateringarna är jag ännu inte helt klar med. Den affären jag handlade i är jag innerst inne väldig tveksam att återvända till. Men jag skall trots allt ge dem en ny chans på grund av den mänskliga faktorn. Samtidigt hoppas jag att affären verkligen rent seriöst ser över sina rutiner så att denna typ av händelse inte upprepas.

Jag har inte skrivit blogg på en dryg vecka. Anledningen är enkel. Jag har haft väldigt mycket annat att göra. I en sådan situation blev bloggandet bortprioriterat. När jag började blogga för ett år sedan blev jag överraskad av hur snabbt och enkelt det gick att skriva varje dag.

Jag utgår ifrån att det alltid kommer en svacka då skrivandet inte direkt flyter på.  För min del hoppas jag att jag är på väg ur den svackan och då har en dryg veckas paus varit av godo.

Just nu har vi vårt snart 8 månader gamla barnbarn Josef hos oss. Han sitter i mormors knä, skrattar och myser samt försöker ta kontrollen över datorn och därmed mitt skrivande. Det är märkligt vad ett litet barn till synes, kan göra samtidigt.

Själv är jag glad om jag klarar av en sak i taget. Men jag är ju man och jag har läst någonstans att en man klarar i första hand bara en sak i taget medan kvinnor kan göra flera saker samtidigt. Då undrar jag, om nu Josef klarar av att göra flera saker samtidigt, vart har då min förmåga att göra flera saker samtidigt tagit vägen någonstans.

Fast visst jag kan se på tv:n och skriva på datorn samtidigt. Men en sak är säkert, ingetdera blir gjort så bra som möjligt.

Det är kanske trots allt inte så dumt att göra en sak i taget. Det är kanske just det som jag behöver öva på när agendan är fullbokad och min egen och andras förväntningar pockar på och jag vill hinna med så mycket som möjligt!

Jag kom att tänka på en gammal låt av Ingemar Olsson, ”En liten bit i taget” -

Så mycket som man vill
Men inte klarar av
Man räcker inte till
Man har för stora krav
Det verkar va’ ett vanligt fel
För många gör sitt liv för tungt
Jag vet att jag för egen del
Borde ta det mera lugnt
Och ta en liten, liten
liten bit i taget

Jag vet att det går fort
Att bara riva ner
Men bygga upp nå’t stort
Det kräver mycket mer
Men finns det liv, så finns det hopp
Därför kan veta att
Allting som lever växer opp
Men inte på en natt
Utan en liten, liten
liten bit i taget

Det Gud vill bygga opp
Och göra världen hel
Det liknar mest en kropp
Där du får va’ en del
Kanhända delen du har fått
Känns alldeles för ordinär
Men det som då betyder nå’t
Det är om du är trogen där
Och tar en liten, liten
liten bit i taget

© little beat music