Ibland undrar jag hur dum en del webbförsäljare tänker sig att jag är? Idag fick jag följande mejl.


”Härmed godkänns din begäran om 10 000 extra varje månad under de kommande tio åren.
Vi har dock sett att ditt adressfält ännu inte är ifyllt. Fyll i fälten så att vi så snabbt som möjligt kan se om det är du som får 10 000 kronor i månaden i tio år!”

Observera den första meningen där det tydligt framkommer att min begäran om 10 000 extra varje månad under de kommande åren är GODKÄNT!  Jag har inte lämnat in någon begäran och jag har ingen aning om vilka som står bakom detta mejl. Men visst, om det är seriöst och lagligt, då har jag inget emot att i 10 år ta emot 10 000 kronor extra varje månad i och med att min så kallade begäran enligt mejlet är godkänt.

Men om det är godkänt varför skall jag då fylla i fälten för att se om det är jag som får de där 10 000 kronorna. Antingen är man godkänd eller så är man inte godkänd och får tävla med andra för att bli godkänd.

Nu är detta mejl inte den enda som droppar in i min mejlbox. Jag har vunnit TV, IPad, telefoner, jag har blivit miljonär genom att vinna 100 000 tals euro, mm bara jag fyller i frågor om min ekonomi, om vad jag är intresserad av osv. Nu är jag en sådan som helst behåller denna typ av information för mig själv.

Jag förstår att folk vill tjäna pengar. Men som konsument måste jag kunna säga nej innan alla dessa erbjudanden översköljer mig. Visst kan jag klicka på en länk för att avsluta mejlet. Men varför skall jag klicka på en länk i ett mejl som jag aldrig någonsin har bett om att få?

Om någon kan ge mig råd om hur jag kan undvika att få mejl av ovan nämnda slag är jag tacksam!

Förresten om någon är intresserad av att köpa en tre år gammal 7 växlad damcykel i befintligt, bra skick? Det enda ni behöver göra är att i helgen gå ut på blocket kolla in cykeln och lägga ett bud utan att fylla i vilken ekonomi, vilken tidning, vilket läppstift eller vad det nu är för något som du gillar!

Rynkor och åter rynkor är ett åtkommande ämne i jakten på skönhet, på jakten efter att bromsa åldrandet. Jag tillhör dem som kan ske skönhet i en av rynkor präglat ansikte.

Andra gör allt för att undvika rynkor. Det är skönt att vi var och en får göra såsom vi känner och trivs. Den som inte gillar rynkor får bekämpa dem och den som trivs med sina rynkor får bära dem med stolthet.

När jag tittade mig i spegeln idag på morgonen upptäckte jag två kraftiga markeringar i mitt ansikte kring munnen. De har säkert varit där tidigare men jag fäste nog särskilt uppmärksamhet på dem först idag. När jag upptäckte dem log jag mot mig själv och då såg jag att markeringarna finns precis i min skrattlinje.

Då tänker jag så här, jag kanske trots allt skrattar mera än surar, jag kanske trots allt är mer positivt än negativ och då kan jag inte låta bli att göra något annat än att bli glad!

På webben hittade jag en apparat som minskar rynkorna med 11% – 65% på bara några veckor till det facila extra priset på 1995 kronor.  Det som skall vara så fantastiskt med denna apparat är att den till och med kan förebygga rynkor.

Jag var kring 12 år gammal då jag läste flera av Shakespeares dramer hemma hos min moster och morbror vilka båda var skådespelare. Jag förstod inte så mycket av det jag läste men jag roade mig med att välja roller. Av någon anledning valde jag ofta någon biroll och sällan huvudrollen. Om det berodde på blyghet eller att det inte så sällan går illa för huvudrollerna som ex. Hamlet och Othello, vet jag inte riktigt.

I den åldern saknade jag analysförmågan. Ibland längtar jag tillbaka till den åldern för allt analyserande kan ibland sätta hinder i vägen för att man ska se verkligheten som verklighet, som den utspelar sig och är.

Här är det inte alltid så enkelt. Hamlet säger de berömda orden: ”Att vara eller inte vara”. Den som analyserar vad Kadaffi i Libyen har sagt de gångna veckorna, skulle kunna säga: Att ljuga eller inte ljuga är den stora frågan.

Efter att FN har beslutat om flygförbudszon över Libyen har Kadaffi och hans trogna vid ett antal tillfällen upprepat att de håller sig till FN:s beslut. Men verkligheten har varit något helt annat. Kadaffi säger en sak och gör en annan. Detta kännetecknar en person som inte håller sig till verkligheten.

Den som inte håller sig till verkligheten ändrar hela tiden sin berättelse. Att hålla reda på en lögn är lika svårt som att hålla en orm i handen utan att den hastigt glider ur ens händer. Problemet med den som hela tiden ändrar verkligheten och till och med gör den till en sanning är att den personen till sist verkligen tror att det är lögnen som är verkligheten.

Nu är det bara stilla hoppas att Libyens folk blir av med lögnen och få gå en ljus framtid till mötes.

Idag flög det bara rent spontant ur mig ordet, idioter. Jag vet att man inte skall säga det. Nu sade jag inte det, jag tänkte det. Men nu skriver jag det, då är det lika mycket värt som att jag har sagt det. Fast det kanske räcker att bara tänka ordet idiot.

Ordet idiot är inget lämpligt uttryck, det är nedvärderande negativt! Ändå finns det tillfällen då det är svårt, närmast omöjligt att låta bli att tänka ordet.

Idag på morgonen var jag på väg till jobbet då bilen framför mig bromsade in med följd att även jag bromsade på den isiga vägen. Som väl var så höll jag ett bra avstånd och stannade en bit ifrån bilen framför. Efter ett tag kom meddelandet på radion att det var kö på E18 på grund av att en lastbil hade vält.

Efter att ha kört en omväg kom jag så småningom tillbak på E18, på motorvägen. Vägförhållandena var fortfarande samma som tidigare. Höger körfält var körbar medan vänster körfält var isigt och delviss moddigt. Vad är det som händer då. Jo, då kommer fartfenomenet som skall köra om alla och när den kört om mig, svänger fartfantomen in bilen i höger körfält med följd att all snömodd för ett kort ögonblick förmörkade min syn.

I ett sådant ögonblick kom ordet, idiot. Och då fick jag, i det ögonblicket, klart för mig vad ordet betydde för mig just då. Nämligen en person som fullständigt struntar i all hänsyn till sina medtrafikanter, som är beredd att riskera andras hälsa och liv bara man själv kommer fram så fort som möjligt.

Jag är sannerligen inte världens bästa barn vad det gäller att hålla hastigheten. Men en sak har jag lärt mig nämligen att anpassa körningen efter vägbanan och absolut inte riskera andras liv och hälsa.

Jag förstår inte och jag vet inte riktigt vem som förstår. Kanske de erfarna diplomaterna? Undrar om någon av oss freds och frihetsälskande förstår. Förstår vad? Att det fortfarande inte finns en enighet bakom en flygförbudszon i Libyen.

Visst är det märkligt. Det ena landet efter det andra har fördömt Kaddaffi-regimen. Oppositionen i Libyen har fått flera länders erkännande men trots det ser hela världen på hur Kadaffis militära makt hänsynslöst slår ner sitt eget folk!

I lördags blev det klart att Arabförbundet stöder en flygförbudszon. I FN:s säkerhetsråd där det hela skall avgöras, är Frankrike och Storbritannien för en flygförbudszon. Medan Ryssland, Kina och USA tillsammans med Portugal, Sydafrika och Tyskland i skrivandets stund fortfarande är osäkra.

Medan världen avvaktar och ser på så rycker Kadaffis styrkor framåt för att återta kontrollen över landet. Om det nu blir så att Kadaffi och hans söner tar tillbaka makten över hela Libyen vad kommer då att hända med oppositionen. Vad kommer att hända med den frihet som människorna i Libyen längtar efter?

Hur kommer väldens ledande länder förhålla sig till Kadaffi-regimen som man med hårda ord, enligt min mening med rätta, totalt har fördömt!

Vår egen utrikesminister Carl Bild, fick i början av händelserna i Libyen, en hel del kritik för sitt kraftigt nedtonade uttalande om Kadaffi och situationen i Libyen. I en radiointervju häromdagen berättade Carl Bild att anledningen till hans hållning var helt enkelt att som prioritet nummer ett var att de svenska medborgare som fanns i Libyen helskinnade kunde ta sig ut ur landet. Sverige lyckades, men i ett av fallen var det nära att det inte gick vägen. I en sådan situation förstår jag att diplomatin inte kan tala klarspråk för att i handling nå framgång!

Jag är medveten om att kraven på öppen information, i en djup krissituation, inte alltid är möjlig eller ens lämplig att tillgodose! Jag är också medveten om att en flygförbudszon inte i sig löser det inbördeskrig som nu pågår i Libyen. Men ett beslut om flygförbudszon skulle utan tvekan ge en större möjlighet för oppositionen att klara sig och förhoppningsvis förhandlingsvägen tvinga Kadaffi -regimen att ge sig i väg!

Kärnkraftens vara eller inte vara har på nytt aktualiserats på grund av den naturkatastrof som drabbat Japan.

Det som hände och fortlöpande händer i Japan som en följd av jordbävning och tsunami är närmast ofattbart. Det går knappast att föreställa det enorma lidandet för enskilda människor som denna katastrof innebär.

Det som mitt i denna katastrof är förvånande för en person som mig som inte är geolog eller tekniker är hur i hela världen man kan bygga flertal kärnkraftsverk på ett område som man i förväg vet regelbundet är utsatt för jordbävningar.

Byggde man kärnkraftsverket där för att man har varit så jättesäker på att tekniken, byggnadskonstruktionen på alla sätt skulle stå emot en jordbävning? Om jag har förstått det rätt så är de drabbade kärnkraftsverken omkring 40 år gamla. De lär ha klarat några mindre jordbävningar tidigare.

I Sverige har kärnkraftsdebatten tagit ny fart. Att det sker är knappast förvånande så har det alltid varit när en kärnkraftskatastrof inträffat i världen. Det som skiljer det som håller på att hända i Japan i jämförelse med Harrisburg och Tjernobyl är att de Japanska kärnkraftsverken var säkra i drift och deras problematik helt hänger samman med den inträffade naturkatastrofen.

Gällande kärnkraftens vara eller inte vara så är självklart säkerhetsfrågan den absolut viktigaste frågan. Men det som parallellt är minst lika viktigt är att vi kan få fram energiformer som är helt och hållet miljösäkra! Därför måste det fortsatt satsas på forskning som gör det möjligt att utan dröjsmål utveckla nya energikällor!

Jag har nog skrivit tidigare att jag tillhör dem som är nöjd med vintern som har varit. Det enda jag kunde vara utan är de isiga vägarna.  Jag föredrar snö istället för slask, så jag är tacksam för att det är snön som har dominerat denna vinter.

Men nu i mitten av mars längtar jag verkligen efter våren. Jag vill se den första snödroppen. Jag vill se vandringsfåglarna flytta tillbaka till Sverige. Jag vill kunna ge mig ut i skogen på en raskpromenad utan att sjunka ner i snön eller bli genomblöt och kladdig av lera.

Nu när gradtalet har pendlat över på plussidan på dagarna så passar jag på och hälsar våren välkommen fast snödroppen lyser med sin frånvaro i Köping och flyttfåglarna ännu inte har återvänt.

Ändå har jag sett flera flyttfåglar i år än vanligt, inte i Sverige förstås utan på semesterresan, i Oman.

Så jag tänker här nedan bjuda på några fågelbilder som jag hoppas kan bli ett förebud om den vår som snart trots allt skall komma. Varsågod och njut!








Samtliga Foton: Iván Czitrom (c)

Nu är vi där igen. Var någonstans? Vid personfixeringen i politiken. Socialdemokraternas valberedning föreslår Håkan Juholt som ny ordförande för Socialdemokraterna. Det vilar självklart en enorm förväntan och ansvar på Håkan Juholt!

En del tror att han kan vända på Socialdemokraternas nedgång, förnya partiet och därmed återta regeringsmakten. Andra tror att han kommer trots sin humor och trevliga personlighet att misslyckas.

För egen tror jag varken det ena eller det andra! Det är framtiden som äger facit!

Jag har alltid haft svårt och kommer alltid att ha svårt för att det politiska vägvalet skall i höggrad bero på en persons personliga utstrålning och förmåga att formulera sig.  

Alla får tycka vad de vill. För min del tillhör jag dem som trots all kritik uppskattat Mona Sahlin. Det är intressant att en av dem som medverkat i höggrad till att hon skulle sluta var just Håkan Juholt.

Självklart är jag i höggrad medveten om att det väsentligt spelar in hur partiets företrädare för fram partiets politik. Men det yttersta avgörandet för mitt val av politisk parti har trots allt att göra med politikens innehåll och hur politikens innehåll genomförs och påverkar det dagliga livet.  Politikens innehåll finns att läsa i det politiska program som varje parti på sitt landsmöte, kongress genom demokratiska beslut tar fram. Politikens verklighet går att avläsa i de konsekvenser som olika politiska beslut har med sig i det dagliga livet.

På  www.expressen.se sa förre LO-ordföranden Stig Malm följande: ”I det här partiet törs man inte avvika från någon linje utan alla måste följa det som bestämts.” Den bördan lär nog det socialdemokratiska partiet brottas med länge. Men inte bara de utan alla andra partier. För vem vågar uppträda så att det uppfattas att man splittrar partiet genom att komma med ett annat förslag än valberedningen. Men det kanske skulle vara rätt frisk om någon, någon gång skulle våga göra det.

För egen del uppfattar jag Håkan Juholt som en mycket intressant person som kommer om han nu blir vald att sätta färg på den politiska debatten! Om inget annat lär vi få oss en hel del skratt från en humoristisk person.

Det är inte ofta jag tappar hakan. Idag blev jag trots allt verkligen förvånad. Ett bussbolag i Jönköping skulle förbjuda sina busschaufförer att tala annat språk i matsalen än svenska. Att ett bussföretag kommer med ett sådant förslag är inte det som förvånade mig allra mest. Utan det som fick mig att tappa hakan var den lokala fackföreningsrepresentantens uttalande att det låter som kakafoni i matsalen och lugnet störs på grund av att det talas många olika språk.

Har man inte bättre argument då är det svårt att se ett sådant förslag på annat sätt som högst diskriminerande och främlingsfientlig. Att sitta i en matsal där många pratar samtidigt är självklart svårt att uppleva lugn och ro även om det är bara ett enda språk som talas.

Om man nu vill komma till rätta med invandrares bristande språkkunskaper så är det knappast i matsalen som det avgörs. Jag håller med Matti som skrev: "Bristande svenskkunskaper hos invandrare avhjälps fortfarande inte genom att förbjuda människor att tala sitt modersmål på raster"

För egen del tror jag att det mesta handlar om motivation, vilken vilja den enskilda individen har för att lära sig svenska och även på det sättet bli en del av det svenska samhället. När jag var ny i Sverige bestämde jag att jag helt enkelt inte skulle tala ungerska med någon under en period för att snabbare lära mig tala svenska.

Jag har efter 45 år kvar en viss accent och jag gör ständigt fel på en och ett. Sen är det självklart att om jag träffar en ungrare som inte talar svenska att jag då talar ungerska med honom/henne. Men om jag befinner mig i en grupp där nästan alla talar svenska då försöker jag självklart undvika att tala ungerska. Men det är mitt eget beslut. Jag känner mig trygg såväl när jag talar svenska som när jag talar ungerska. Fast egentligen, efter alla år i Sverige känner jag mig tryggare med svenskan än med ungerskan som jag har begåvat med större accent än svenskan.

Så visst kan jag förstå den som ständigt vill träna sitt modersmål och inte vill släppa kontakten med det. Att förbjuda att man skall tala sitt modersmål på rasterna tycker jag för min egen del är dumdistrigt och inte särskilt framkomligt när det gäller strävan efter integration!

Tack – Köszönöm – Thank you – Merci – Sukran!

Hoppas ingen protesterar. Fast det är fritt att tycka det du vill på vilket språk du än vill!

Nej. Jag har inte slutat blogga. Det har varit väldigt mycket under den senaste veckan som har gjort att jag har valt att inte skriva något. Bättre att skriva när det flyter på än att jag skall tvinga mig till att skriva fast jag känner att just nu behöver jag tiden för något annat!

Bloggandet blir lätt något som det är svårt att sluta med när man väl har börjat. Det blir nästan som ett slags beroende. Man saknar det när man inte håller på med det. Det kan, om något, vara ett motiv för mig att ibland bara bryta av så att jag inte fastnar i något som jag till sist bara håller på med av rent slentrian.

Uppehållet denna gång har inget att göra med att jag har tröttnat eller inte haft någon idé om vad jag skulle skriva. O ja, temat har funnits där hela tiden, det är bara tiden som jag har prioriterat om från effektivitet till ren lathet efter långa arbetsdagar.

Apropå arbetsdagar, tänkte jag presentera en CV här nedan. Jag undrar hur många av er som läser det här skulle kunna anställa denna person vars kännetecken enligt honom själv är att han så innerligt älskar sitt land och sitt folk.

När du funderar på om du skall anställa honom eller inte så se gärna bort ifrån hans ålder, i och med att han är född 1942 och har passerat till och med vår statsminister Reinfeldts tankar om den nya pensionsåldern.

1.       Tillsammans med andra unga officerare genomfört en statskupp 1969, där landets kung avsattes och monarkin avskaffades.

2.       1970 premiärministär

3.       1972 avsäger sig att vara premiärministär och tar titeln överste. Syfte är att landet skall styras direkt av folket.

4.       Skrivit en bok med titeln: Den gröna boken – Lösningen på demokratins problem.

5.       1977 upplöser han republiken och ersätter det med Jamahiryja, folkets direktstyre. 

6.       1979 avsäger han sig alla maktposter så landet blir utan någon direkt statschef men kvarstår som revolutionens ledare samtidigt är all organiserad opposition totalt förbjudet!

7.       Mitten av 80-talet blev det land, han tillsammans med utvalda rådgivare styr med järnhand, anklagat för att vara huvudfinansiär för internationell terrorism.

8.       Sedan 1988 delar han ut den internationella al-Gaddafi priset för mänskliga rättigheter. Prissumman varje är på 250 000 USD. Bara för att nämna några kända namn har priset mottagits  1989 av Nelson Mandela,  1998 av Fidel Castro, 2004 av Hugo Chávez.

9.       2003 tar landet han styr ansvar för bombdådet mot en PanAm plan vilket exploderade över den skotska byn Lockerbie 1988. (Detta får egentligen inte ses i CV:n men det är han själv som bär huvudansvaret för denna attack enligt ett uttalande av landets justitieminster i februari 2011.

10.   2004 ansåg dåvarande brittiske premiärministern Tony Blair att han var en bra samarbetspartner i kampen mot internationell terrorism.

11.   De sista veckorna har han visat sin kärlek mot sitt folk med stor tydlighet.

a.)    De som protesterar mot hans styre i landet är Al-Qaida anhängare, knarkare, oansvariga, lata människor.

b.)    Legosoldater kämpar på hans sida, skjuter mot det folk som han så innerligt älskar samtidigt påstår han att allt är bara lugnt i Libyien och det onda som påstås att han gör mot sitt folk är bara påhittad.

c.)     I mars 2011 beordrar han eller hans son bombningen av landets viktigaste oljehamn Brega.

d.)    100 000-tals människor har flytt hans land som vars folk han så innerligt älskar.

12.   Den tredje mars beslutar den Internationella brottsdomstolen att denna man vars CV- utdrag  du nu har läst skall utredas om han har gjort sig skyldig mot mänskliga rättigheter.

Bland det som gör mig mest förtvivlad är att denna man under mer än 40-år tillsammans med närstående, handplockade människor begått brott mot mänskliga rättigheter och fått fortsätta med det år efter år.  Många av dem som i styrande positioner idag vänder sig emot honom borde ha vetat om alla vidrigheter som har genomförts i landet. Men det är svårt att veta hur mycket som verkligen släppts ut från de styrandets innersta cirkel kring en man vars största framgång kan betraktas vara att han på något sätt uppfattats som svårtolkbar mystisk.

Vad som tröstar mig är att när folk reser sig då kan till och med den allra värsta diktatorn störtas.  Nu hoppas jag bara att inbördeskrig trots allt skall kunna undvikas även om det är nu väldigt, väldigt nära.