Förändringarnas vind blåser starkt bland partiledarna. Som det ser ut i dag kommer 5 partier ha bytt ledare till nästkommande val. Skall man lyssna på media så kan det mycket väl bli sex nya ledare.

Först vill jag gratulera Centern till valet av Annie Lööf som ny partiledare! Jag är övertygad om att det är ett bra val i och med att hon har ett överväldigande stöd i partiet! Något som en partiledare behöver ha när det blåser motvindar!

Den som just nu verkar vara mest ute i blåsväder i sitt eget parti är KD:s Göra Hägglund. KD:s opinionssiffror har i flera mätningar varit under 4 % spärren och då brukar kravet på ny partiledare komma som ett brev på posten.

Jag tillhör dem som uppskattar Göran Hägglund. Utan tvekan ser jag honom som en pragmatisk ledare, duktig debattör. Många av hans kritiker ser hans ledarskap som orsak till KD:s kräftgång. För egen del tror jag att det är kanske just Göran Hägglunds ledarskap, bredvid stödröster, som gör att KD överhuvudtaget är kvar i riksdagen.

Som kristen har jag många gånger fått frågan varför jag inte är med i KD. Svaret för mig har varit mycket enkel. Jag anser att det är bra att det finns kristna i alla demokratiska partier. Enligt min mening finns det inte något parti som i sig själv kan lägga beslag på att företräda de kristna värdegrunderna!

Som jag ser det så är KD:s största problem inte dess partiledare. Även om KD för fram familjepolitiken så har KD enligt min mening inte direkt en egen profil. Sen är det en problematik att en riksdagsledamot, Roland Utbult, som jag för övrigt högaktar, offentligt går ut och vill se Göran Hägglunds avgång. Ett parti som kommer i strid med sig själv har knappast några större chanser att överleva! Vilket förstås knappast skulle vara bra för Alliansen.

Jag skall egentligen inte ha någon åsikt om KD. Det är de som är med i partiet som skall lösa KD:s inre problem. Men nu är det gjort. Jag har haft en åsikt och som vanligt när jag skriver får var och en säga sitt.

För exakt tio år sedan hände det ingen, i sin vildaste fantasi, kunde föreställa sig. En stad i fred, människor utförande sina dagliga gärningar drabbas plötsligt av en fruktansvärd terrorattack.

Jag kan fortfarande tio år efter denna händelse inte hitta ord som kan beskriva det ofattbara, att människor i blint hämndsyfte bestämmer sig för, att straffa människor man aldrig tidigare varit i konflikt med, genom att utföra en terrorhandling som direkt och indirekt drabbade tusentals människor.

11 september 2001 sägs vara dagen som förändrade världen. Det sorgliga är att terrorhandlingar har funnits såväl innan som efter 11 september 2001. Det är bra och alldeles nödvändigt att vi hedrar deras minne som omkommit i terrordåd. Vad har vi lärt oss, vad är det vi lär oss av 11 september och alla andra terrorhandlingar?

Natten till idag greps fyra personer i Göteborg på sannolika skäl misstänka för förberedelse till terroristbrott. Vad det riktigt handlar om är ännu okänt. Genom att uttrycket sannolika skäl används utgår jag ifrån att något hotande verkligen var igång.  Om misstanken stämmer och dessa fyra personer förberedde en terrorhandling så kan vi med säkerhet säga att de inte har lärt sig något av 11 september.

Vad jag menar är det som vi alla känner till. Hat föder mer hat, hämnd föder mer hämnd, misstänksamhet föder mer misstänksamhet och är absolut det mest totalt meningslösa som finns i vår värld!

Jag vill idag tillsammans med miljontals människor världen runt hedra offren till 11 september 2001 men även offren för alla andra terrorhandlingar i världen.  Låt oss aldrig ge upp hoppet om att det goda alltid kommer att vara starka än det onda. Låt oss våga hoppas att hatet och hämnden trots allt kan ta slut och att alla krig i världen en gång för alla skall upphöra!

Det låter utopiskt men jag vill ändå hoppas på det! Vi ger inte upp och vi tappar inte modet!

Jag läste i Aftonbladet att skådespelaren Ulf Brunnberg vill starta en tv kanal för män. Aftonbladet citerar människor som man kallar för Tv-eliten, vilka sågar Ulf Brunnberg vid fotknölarna. Han kallas för ”extremt mossig”, ”dumjävel” och ”gammal farbror”.

Enligt Aftonbladet kallar Paolo Roberto, reaktionerna mot Ulf Brunnbergs idé för ren ”manshat.” Åter samma tidning citerar Gry Forsell som tycker att Ulf Brunnberg är ”en konservativ gammal surgubbe” men samtidigt tycker att Ulf Brunnberg skall testa det hela. ”Det är roligt att någon sticker ut och är provokativ.”

Det mest intressanta med Aftonbladets artikel är att det säger ingenting om hur Ulf Brunnberg har tänkt att manskanalen skall vara. Enligt min mening är det innehållet, vilka som skall arbeta där samt behovet av en sådan kanal, som är det intressanta.

Jag har svårt att tro att Ulf Brunnberg med manskanalen skulle mena att det är enbart män som skall arbeta där. Jag skulle tro att det handlar mera om att få en Tv-kanal som bättre speglar männens frågor, situation, än de nuvarande kanalerna.

Förslag om förändringar bottnar i regel i någon form av missnöje. I stället för att såga ett förslag borde man lyssna på det utan att i förväg värdera och döma ut det. Samtidigt som man lyssnar på Ulf Brunnbergs idé bör de befintliga TV-kanalerna ställa sig frågan vilka målgrupper de har och hur de möter deras behov, oavsett om det handlar om män, kvinnor eller barn.

Yttrandefriheten gäller alla även dem vars åsikter en viss ”elit” inte anser passa in. Det intressanta för mig är inte vad ”eliten” tycker utan vad TV-tittarna i allmänhet tycker om Ulf Brunnbergs idé.

Alla som arbetar med media, så även alla vi som arbetar i idéburna rörelser, borde vara medvetna om att det är lätt hänt att fastna i en tunnel, bli så upptagen av sina egna frågor som man har sysslat med i åratal att det är lätt att glömma bort verkligheten långt utöver det man själv sysslar med!

Om Ulf Brunnbergs idé skall genomföras eller inte, det tar jag i dagsläget inte ställning till på grund av att jag inte har den blekaste aning om hur denna manskanal är tänkt och om det verkligen skulle finnas behov av den! Jag tycker att det är mycket bra att Ulf Brunnberg rör om i sandlådan och skapar debatt!

Vad tycker du?

Den som läser min blogg har kunnat se att jag har haft ett uppehåll i skrivandet. Jag behöver inte fundera länge för att komma på vad det beror på. Det beror inte på lathet. Det beror inte på att jag har planerat ett uppehåll. Snarare tvärtom. Jag tänkte komma igång efter semestern, men så blev det inte.

Orsaken är enkel. Jag har helt enkelt varit tom i huvudet. Det är farligt att skriva så här för då får kanske de som tycker att jag inte har så mycket att komma med ”vatten på sin kvarn”.

Men det är faktiskt så det har varit. Jag har helt enkelt inte direkt kommit på vad jag skall skriva. Det är sannerligen inte så att det inte har funnit saker och ting att kommentera.

Börsnedgång är utan tvekan tacksamt att kommentera. Jag skulle kunnat utveckla min uppfattning om börsmäklarnas nervositet och småspararnas rädsla att förlora.

Vädret, det ständiga regnandet är också ett outtömbart ämne.  Här hemma har det varit så blött att det knappast har gått att klippa gräset som bara växt högre och högre.

Muammar Gadaffi och hans söner, skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om, men det vore helt enkelt slöseri med ord. Gadaffi och hans söner är typexempel på människor som pratar och pratar utan att lyssna på någon annan. De har rätt och alla andra har fel. Skulle jag ha möjlighet att tala med Gadaffi och hans söner skulle jag, outröttligt upprepa, minut efter minut: Ge dig Gadaffi, sluta fördärva, förstöra, bränna ner dem du påstår älska!

Stefan Liv. Plötslig är inte mitt huvud tomt längre. Jag skulle inte vilja skriva om honom! Jag skulle så gärna vilja att han inte var på det där flygplanet med en pilot som enligt uppgift aldrig tidigare flugit den av EU utdömda flygplanstypen.   Jag är inte särskilt hockey intresserad. Men som gammal Jönköpings bo, hejar jag på HV71 och självklart Tre Kronor. Under många år har Stefan Liv varit en dominerande spelare i dessa lag. När olycksbudet kom blev mitt hjärta verkligen ledset och ändå kände jag inte Stefan Liv personligen.  Mina tankar finns hos Stefan Liv och hans familj. Tack Stefan!

När Rysslands president Medvedev, lovar att de ryska flygbolagen skall granskas blir jag en aning bestört och mitt huvud fylls av tankar till bristningsgränsen. Varför? Helt enkelt för att de ryska flygbolagens dåliga standard har varit känt i årtionden utan att något radikalt har hänt. Men nu när ett helt hockeylag utplånats då är det dags att agera.

Det enda trovärdiga i en sådan situation, skulle enligt min mening vara, ett totalt stopp för alla de flygbolag i Ryssland som är kända för att brista i säkerhet. Enligt min mening finns ingen annan väg att skapa trovärdighet.  Flygbolag med flygplan, där bland annat stolarna inte är fastskruvade, där passagerare kan rökande promenera i gången, där bagage kan ligga hur som helst,  skall inte vara tillåtna!

Låt mig återkomma till början av denna blogg. Att vara tom i huvudet kan ett tag vara rätt så befriande, det är kanske till och med nödvändigt för att gå ner i varv, fyllas av långsamhetens lov och få inspiration till fortsatt bloggande!