Förändringarnas vind blåser starkt bland partiledarna. Som det ser ut i dag kommer 5 partier ha bytt ledare till nästkommande val. Skall man lyssna på media så kan det mycket väl bli sex nya ledare.

Först vill jag gratulera Centern till valet av Annie Lööf som ny partiledare! Jag är övertygad om att det är ett bra val i och med att hon har ett överväldigande stöd i partiet! Något som en partiledare behöver ha när det blåser motvindar!

Den som just nu verkar vara mest ute i blåsväder i sitt eget parti är KD:s Göra Hägglund. KD:s opinionssiffror har i flera mätningar varit under 4 % spärren och då brukar kravet på ny partiledare komma som ett brev på posten.

Jag tillhör dem som uppskattar Göran Hägglund. Utan tvekan ser jag honom som en pragmatisk ledare, duktig debattör. Många av hans kritiker ser hans ledarskap som orsak till KD:s kräftgång. För egen del tror jag att det är kanske just Göran Hägglunds ledarskap, bredvid stödröster, som gör att KD överhuvudtaget är kvar i riksdagen.

Som kristen har jag många gånger fått frågan varför jag inte är med i KD. Svaret för mig har varit mycket enkel. Jag anser att det är bra att det finns kristna i alla demokratiska partier. Enligt min mening finns det inte något parti som i sig själv kan lägga beslag på att företräda de kristna värdegrunderna!

Som jag ser det så är KD:s största problem inte dess partiledare. Även om KD för fram familjepolitiken så har KD enligt min mening inte direkt en egen profil. Sen är det en problematik att en riksdagsledamot, Roland Utbult, som jag för övrigt högaktar, offentligt går ut och vill se Göran Hägglunds avgång. Ett parti som kommer i strid med sig själv har knappast några större chanser att överleva! Vilket förstås knappast skulle vara bra för Alliansen.

Jag skall egentligen inte ha någon åsikt om KD. Det är de som är med i partiet som skall lösa KD:s inre problem. Men nu är det gjort. Jag har haft en åsikt och som vanligt när jag skriver får var och en säga sitt.