För nio månader sedan hände det ofattbara, oacceptabla i Utöya i Norge. En man genomförde en hänsynslös attack på människor utan någon som helst förvarning och koppling till de människor han attackerade, avrättade eller skadade.

Nu har rättegången pågått en vecka och Anders Breivik har fått en framträdande plats i praktiskt taget alla medier. Jag tycker det är självklart att det rapporteras från rättegången samtidigt anser jag inte det vara lika självklart att denna person skall få så stort utrymme i medierna som han hittills har fått.

En återkommande fråga har varit huruvida Anders Breivik är sjuk eller frisk. Jag har aldrig träffat honom så jag skall egentligen inte uttala mig om denna fråga. Jag kan ändå inte låta blir att tycka till.

Han har i olika reportage beskrivits som en människa utan känslor. För egen del fäste jag mig vid ett svar av Breivik där ha säger följande: ”Om jag skulle försöka förstå det lidandet hade jag inte klarat av att sitta här i dag. Jag hade inte klarat av att leva. Jag kommer inte att försöka ta in det”.

Vad denna man har gjort under sin kallblodiga massaker och vad han nu gör i rätten är att han fullständigt stänger av sina känslor och uppenbart handlar utifrån en hemmasnickrad fascistisk ideologi och hat. Det är inte en sjukdom det är ondska!

Jag tror att vi har svårt att hantera att någon människa kan vara så ond att vi inte kan hitta något gott i honom. Vi vill då helst se den människa som sjuk. För egen del tror jag att i Andes Breiviks handlingar har vi sett ondskans ansikte grina emot oss, kraftigt obarmhärtigt och fullständigt oacceptabelt!

Under de närmaste veckornas rapportering från rättegången, hoppas jag att media- utrymmet för Breivik krymper. Att vi samtidig, utan bortförklaring, vågar känna igen ondskans ansikte och att vi aldrig någonsin låter ondskan få sista ordet!