För nio månader sedan hände det ofattbara, oacceptabla i Utöya i Norge. En man genomförde en hänsynslös attack på människor utan någon som helst förvarning och koppling till de människor han attackerade, avrättade eller skadade.

Nu har rättegången pågått en vecka och Anders Breivik har fått en framträdande plats i praktiskt taget alla medier. Jag tycker det är självklart att det rapporteras från rättegången samtidigt anser jag inte det vara lika självklart att denna person skall få så stort utrymme i medierna som han hittills har fått.

En återkommande fråga har varit huruvida Anders Breivik är sjuk eller frisk. Jag har aldrig träffat honom så jag skall egentligen inte uttala mig om denna fråga. Jag kan ändå inte låta blir att tycka till.

Han har i olika reportage beskrivits som en människa utan känslor. För egen del fäste jag mig vid ett svar av Breivik där ha säger följande: ”Om jag skulle försöka förstå det lidandet hade jag inte klarat av att sitta här i dag. Jag hade inte klarat av att leva. Jag kommer inte att försöka ta in det”.

Vad denna man har gjort under sin kallblodiga massaker och vad han nu gör i rätten är att han fullständigt stänger av sina känslor och uppenbart handlar utifrån en hemmasnickrad fascistisk ideologi och hat. Det är inte en sjukdom det är ondska!

Jag tror att vi har svårt att hantera att någon människa kan vara så ond att vi inte kan hitta något gott i honom. Vi vill då helst se den människa som sjuk. För egen del tror jag att i Andes Breiviks handlingar har vi sett ondskans ansikte grina emot oss, kraftigt obarmhärtigt och fullständigt oacceptabelt!

Under de närmaste veckornas rapportering från rättegången, hoppas jag att media- utrymmet för Breivik krymper. Att vi samtidig, utan bortförklaring, vågar känna igen ondskans ansikte och att vi aldrig någonsin låter ondskan få sista ordet!

För rätt många år sedan gick jag med i ett demonstrationstionståg på mellan 15000-20000 människor i Köping som protesterade mot ett förslag att BB i Köpings skulle läggas ner.

Trots massiv protest lades BB ner.  Jag var emot den nedläggningen men landstingspolitikerna lyssnade inte på oss, inte ens mitt eget parti Folkpartiet hade något emot att BB:n flyttades till Västerås.

Västmanlands sjukhus Köping har överlevt den nedläggningen. Idag går landstinget i Västmanland med rejält underskott. Det diskuteras vad som skall göras för att stoppa underskottet. Vad som diskuteras bakom stängda dörrar har inte läckt ut. Men oron för att Västmanlands sjukhus i Köping skall mista sin akutmottagning är stor.

Jag är glad över att kommunstyrelsen i Köpings kommun klart och tydligt har visat att vi är emot en sådan åtgärd. Att lägga ner akutmottagningen vid Västmanlands sjukhus i Köping är som moderaten Ola Saaw har uttryckt det en krigshandling.

Att lägga ner akutmottagningen vid Västmanlands sjukhus i Köping är enligt min mening inget annat än en dödsstöt för lasarettet. Det är något som enligt min mening är helt enkelt oacceptabelt. Möjligtvis sparar landstinget på kort sikt men på lång sikt blir det inget annat än en förlust och då tänker jag inte i första hand på pengar utan på det viktigaste som finns, människoliv.

Västmanlands sjukhus i Köping är framstående i medicinsk vård med erkänt bra läkare, personal! Jag anser att landstigstyrelsen snarast möjligt skall deklarera att akutmottagningen vid lasarettet i Köping inte skall röras utan istället skall det satsas på fortsatt kompetens-utveckling som även i framtiden kan garantera att läkarna och övrig personal stannar i Köping.

Nu finns det människor som reagerar på att vi innan något beslut har fattats kämpar för Västmanlands sjukhus i Köping. För egen del tycker jag att vi skall kämpa ännu tydligare. Starta gärna namninsamlingar i Västra Mälardalen för bevarandet av akutmottagningen vid Västmanlands sjukhus i Köping. För egen deltar jag gärna utan tvekan i en demonstration där vi visar att vi menar allvar.

När landstingspolitikerna väl har fattat ett beslut tror jag att det är mycket svårt, hart när omöjligt att ändra på det. Därför skall vi låta våra röster bli hörda nu!

Personalen har gjort det, Kommunstyrelsen i Köping har gjort det. Var också du med, starta protestlistor på din arbetsplats i ditt grannskap och adressera det till landstingsstyrelsen i Västmanland.

Jag ser även gärna att företagen i Västra Mälardalen uttrycker sina åsikter i denna fråga.

Jag förstår att landstinget i Västmanland behöver spara pengar och att även Västmanlands sjukhus i Köping skall dra sitt strå till stacken.  Hur det skall gå till har säkert personalen på Västmanlands sjukhus i Köping goda idéer kring, lyssna på dem som kan och förstår sin verksamhet bäst!

Men rör inte akutmottagningen vid Västmanlands sjukhus i Köping!!!

Sten Tolgfors är allt annat än ynklig och vek!

Det var nu ett par månader sedan som jag skrev. Anledningen har varit att det helt enkelt har varit så mycket annat att jag tillfälligt prioriterat bort bloggningen.

Det mesta av min fritid har gått åt att regissera Arsenik och Gamla spetsar, en kriminalfars av Joseph Kesselring som framfördes under mars månad på Hagateatern i Köping.

Jag ska villigt erkänna att det flera gånger har kliat i skrivarfingrarna. Alltifrån diskussionen om pensionärsåldern som enligt statsministern Fredrik Reinfeldt skulle kunna tänkas bli först vid 75-års åldern till Sten Tolgfors plötsliga avgång.

Om pensionsåldern kan jag bara säga att det måste ändå varje individ få välja och bestämma själv. Detta är nog inte något nytt. Redan nu finns det människor som arbetar fast de har fyllt 70-år.

När jag började min första tjänst som pastor i Kinna Missionsförsamling så var ungdomspastorn i Borås Missionsförsamling 80-år gammal.

Sten Tolgfors avgång kom plötsligt men ändå inte helt oväntat. Vi får inte glömma port att även ministrar är människor med känslor. Jag tar idag inte ställning till huruvida Sten Tolgfors har gjort rätt eller fel för där är min kunskap i frågan helt begränsad. Vad som är sanning, vad som är mörkläggning, det får de utredningar som nu är i gång och skall komma igång bland annat genom Konstitutionsutskottet visa.

Men en sak kan jag ta ställning till och det är att jag har full respekt för att Sten Tolgfors väljer sin familj framför att fortsätta som försvarsminister. Aftonbladets Lena Mellin gör mig djupt besviken när hon kallar Sten Tolgfors förklaring, att han väljer att avgå som försvarsminister, för ynklig och vek. Det minsta jag förväntar mig är att en erfaren journalist  skall kunna skilja på vad hon skall granska och ha synpunkter på och vad hon helt enkelt får acceptera som uttryck för privatlivet.

Vad jag menar är att det är självklart att Saudiaffären skall granskas, lika självklart tycker jag att oavsett om man är minister eller inte så har man rätt till privatliv och har rätt till respekt för sina framförda skäl utan att för den skull kallas för ynklig och vek!

När Sten Tolgfors väljer sin två åriga son framför att vara försvarsminister tycker jag att han är allt annat än ynklig och vek!