I måndags läste jag den, från första till sista sidan, och jag gillade vad jag läste. Jag gillade språket som var äkta, rakt såsom det talas bland killar som växer upp i en viss miljö. Självklart blev jag en aning förvånad för författaren och personen vars livsberättelse jag tog del av kommer från helt skilda världar.

Författaren är uppväxt i Solna och på Drottningholm, personen vars livsberättelse han återger är uppvuxen på Rosengård i Malmö. Författarens far var författare, lyriker och om jag inte missminner mig chefredaktör på DN. Medan bokens huvudperson kommer från en familj där pappan har stora alkoholproblem och mamman inte är främmande för att slå sina barn.

Det är en otrolig upplevelse att läsa en bok vars författare lyckas förena till synes två skilda världar. Det är kanske så att världarna, hur skilda de än verkar, alltid går att överbrygga om man bara ta sig tid, har tålamod och vilja, att lyssna på varandra och våga lära av varandra!

Att författaren David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimovic har funnit varandras respekt, trots att de kommer från skilda världar, är tydligt uppenbar när man läser boken, ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”. Jag läste ut boken på några dagar, det gick helt enkelt inte att lägga den ifrån sig.

Jag skulle tro att Zlatan Ibrahimovic är en person som väldigt många människor har väldigt många olika åsikter om. En del älskar Zlatan andra kan inte stå ut med honom. Efter att ha läst boken säger jag för min egen del, att jag respekterar Zlatan.

Varför, respekt? Helt enkelt för att han öppet vågar berätta sin livshistoria på ett sätt som jag inte direkt har läst tidigare. Då menar jag uppväxten på Rosengård i Malmö. En far som aldrig följer med på sin sons fotbollsträning men som plötslig en dag efter många, många år uppenbarar sig vid fotbollsplanen och sedan följer sin son så noggrant som en far någonsin kan göra. En skildring av en familj som inte är det enklaste att hålla ihop, som kan vara hård i sitt avståndstagande till varandra.

Respekt, helt enkelt för att Zlatan Ibrahimovic har klarat av att göra sin resa, trots många hinder på vägen. Föräldrar som vill att Zlatan skall uteslutas från laget, en sportchef som helt enkelt blåser sin adept för att stärka klubbens ekonomi.

Jag kan som alltid ha synpunkter på såväl mitt eget som andra människors beteende och min tanke är inte att recensera personen Zlatan Ibrahimovic. Men jag ser boken om hans liv som en utmaning för alla barn och ungdomar som får höra att de inte duger, att de inte passar in. Stå upp för er och våga visa att ingen kan trampa ner på er, ingen kan säga att ni inte duger!

Igår kväll när jag kom hem då satt mitt elvaåriga barnbarn Emil vid köksbordet och läste, nej slukade boken. Han visste inte att jag redan läst ut boken. När han fick veta det och att han fick ta med sig boken hem då lyste ögonen i honom.

Jag tror att boken kan vara en inspiration för honom att våga fortsätta vara den han är!

Visst handlar boken mycket om fotboll men den är utan tvekan en av de bästa nutida samhällsskildringarna som finns att få tag på. Så jag rekommenderar boken med det varmaste.