Jag har tidigare skrivit om att jag har svårt att förstå varför man skall tävla i musik. Hur skall man bedöma vem som är bäst. Det handlar kanske inte så mycket om vilken musik som är bäst utan det handlar mera om hur pass många som gillar just den låten, den musiken. Att flera tycker om en viss sorts låt, musik betyder i själva verket inte att den skulle vara bättre än den som just då gillas av färre.

Musiksmaken växlar med tiden. Jag ser mig själv som allätare i musik. Jag kan faktiskt till och med uppskatta en riktig bra hårdrockslåt.

Idag hörde jag en gammal välkänd sång i radion, Granada, en sång skriven av mexikanaren Augustin Lara och som bland annat har sjungits in av två så skilda sångare som Frank Sinatra och operasångaren Placido Domingo.

När jag var femton år gick jag helt frivilligt och såg AIDA i operahuset i Budapest.  Jag har ingen aning om varför jag gick dit. Jag har inget minne av att jag skulle ha varit förtjust i opera. Jag skall tillstå att trots den högt ljudande musiken somnade jag mitt i en av de långa ariorna. Det dröjde sen ca 10 år innan jag på nytt gick och lyssnade på opera.

Av en ren tillfällighet råkade det bli AIDA igen men denna gång utomhus i Verona tillsammans med min då relativt nyblivna hustru. Föreställningen var en fantastisk men annorlunda upplevelse. Vi satt med tända ljus i händerna och skulle avnjuta föreställningen. Men istället för applåder möttes sångarna ofta av visslingar. Publiken var missnöjd med att regissören hade moderniserat uppsättningen.

Även om jag är från Liszts och Bartoks land så har jag inte varit särskilt förtjust i klassisk musik. Men det har förändrats med tiden. Idag är det annorlunda. Vill jag hitta lugn och ro då sätter jag gärna på en CD med just klassisk musik. Vill jag ha lite mer inspiration då kan det gärna bli en kör från en opera.

Hur det nu än är så älskar jag musik. Sen, som sagt, får det gärna vara nästan vilken sort som helst bara jag kan känna att musiken rycker tag i mig så att jag kan hänge mig till rytmer som helt enkelt ger mig en god känsla! Det är väl ändå det musiken skall handla om, att fylla oss med lite blandade känslor alltifrån vemod till gränslös glädje allteftersom det humör, den situation och det behov som vi själva befinner oss i just då!