32 åringen som har erkänt attentat och massmord i Norge sägs vara en kristen fundamentalist. Jag har medvetet valt att inte skriva ut hans namn. Anledningen är att han ser sitt dåd som marknadsföring. Ju mer hans namn syns, ju mer det skrivs om honom desto mer verkar han vara tillfreds. Självklart skall hans namn nämnas och hans gärningar beskrivas. Men jag väljer att förbigå hans namn med tystnad men sätta ljus på hans vidriga gärningar.

Jag har i många år och ännu mera nu varit och är fullständigt trött på alla personer som i olika sammanhang i kristendomens eller annan religions namn har gjort och gör destruktiva handlingar. För mig framstår dessa personer som rädda, fega individer som gärna skrämmer andra och som inte tolerar andra människor tankar, känslor och uppfattningar.

Jesu budskap är tydlig: ”Ni skall älska varandra” och det är kristendomens innersta väsen. Kärleken planerar inte att ta livet av någon, döda någon. Kärleken skadar inte, den är inte hämndlysten, den är uthållig och tålmodig! Kärleken njuter inte av andras lidanden.

Jag förmodar att 32–åringens stora brist inte bara är brist på empati och kärlek till sina medmänniskor utan även brist på kärlek till sig själv. Att sen tro sig rättfäridga sina handlingar genom att skriva en 1500 sidor lång så kallat manifest, är inget annat än att hjärntvätta sig själv, lura sig själv!

För egen del fortsätter jag att tro på den utgivande kärleken, en kärlek som älskar omotiverat som ger hopp om framtiden och som även kan hjälpa mig att varje dag tydligt och klart säga ifrån och gå i kamp mot all form av fanatism och ondska!

Vi fortsätter att ha våra ljus tända!