Idag har jag haft en eftermiddag i nostalgins och hjältarnas tecken. Jag fick en anledning, som jag idag väljer att inte tala om, att hastigt åka till Stockholm. Tåget gick nästan i tid men var något försenad till Stockholm på grund av så kallat signalfel.

Väl framme i Stockholm åkte jag buss och det är då nostalgin slog mig. Bussfärden gick nämligen över Stureplan och hade en hållplats vid Jungfrugatan.

Som nygifta flyttade vi in på Jungfrugan 7B i Östermalm. I samma hus fanns Cullbergballettens övningslokal. Under tiden vi studerade var vi vaktmästare i det huset. Vi bodde i en lägenhet på 40 kvadrat meter, högt i tack och jättestora fönster.

Vaktmästarsysslan var inte särskilt betungande. På den tiden vägde jag omkring 65 kilo. Damerna i huset tyckte nog att jag var alldeles för smal och orsaken till det ansåg de var att min fru inte kunde laga mat. Så första julen vi bodde i huset fick min fru en kokbok i julklapp! Jag kan försäkra att kokboken inte gjorde någon skillnad. För min fru lagade god mat redan innan och jag fortsatte att vara lika mager som tidigare!

Vår äldsta dotter föddes på Allmänna BB, då Sveriges äldsta BB, nu för längesedan nedlagd. Bussen körde förbi, även där. Det roliga med dagens bussresa var att busschauffören lyssnade på ett program i radio. Något han tyckte var väldigt roligt, för han skrattade och skrattade. Det gjorde hela resan rätt munter.

På vägen hem var tåget fullständigt fullsatt. Människor stod i gångarna och det fanns knappast någon plats. Anledningen till det var att det fattades vagnar till tåget som gick till Göteborg och det fick man ta från tåget som endast skulle till Västerås. Det är då jag tänkte på vilka som är denna vinters hjältar.

För mig är det självklart att vinterns hjältar är alla pendlare som dag efter dag vecka efter vecka åker tåg och ständigt utsätter sig för att inte riktigt veta om de kommer fram i tid eller inte. Tågpendlarna har inte den blekaste aning om när ett tåg ställs in, när signalfel gör att tåget blir försenat eller när ett tåg blir av med en vagn så att många av dem som åker mellan Stockholm och Västerås bara har ståplatser utan någon kompensation.

Jag har självklart i vanlig ordning löst tågbiljett och hade genom att jag kom i god tid till tåget också sittplats. Men var fanns konduktören? I vilket fall som helst kom ingen som frågade efter biljetten.

Hur som helst lyfter jag min mössa för alla tågpendlande hjältar!