Jag har hunnit med en hel del olika arbeten sen jag var 15 år. Det hela började med att jag skottade snö, samt lastade ur godsvagnar i Budapest. Jag gick i yrkeskola och läste till bokbindare men fick avbryta studierna ett halvår innan examen på grund av att jag flyttade till Sverige. Väl i Sverige fortsatte jag med att pröva jobbet som frisörlärling i min fars frisersalong. Det varade inte många dagar för min far förstod trots allt ganska snabbt att hans tankar om att jag skulle bli frisör var inte förenade med min absoluta oskicklighet att hålla i en sax.

Som relativ ny i Sverige arbetade jag ett år som lagerbiträde på Tempo i Jönköping. Jag har även arbetat som sjukvårdsbiträde, brevbärare innan jag blev ordinerad som pastor.

Ett yrke som jag absolut inte skulle vilja ha är att vara parkeringsvakt, så kallad lapplisa. Svenska Dagbladets nätupplaga berättade den 13 juli om en bilist som blev som tokig av att få en parkerings bot, han försökte slita åt sig parkeringsvaktens dator, när det misslyckades försökte han köra på parkeringsvakten.  

Vem önskar ha ett sån jobb? Inte jag i alla fall. Det är mycket längesedan som jag själv fick en parkeringsbot men känslan minns jag som något obehaglig för som jag minns betalade jag i automaten men kom alldeles för sent till bilen. Då är det lätt att bli sur.

Idag har min bild av parkeringsvakter blivit helt förändrad och det är nästan så att jag kan tänka mig att pröva på det jobbet också. Vad är det som har hänt?

Jag skulle åka tåg till Stockholm på sammanträde. Kom ca 8 minuter innan tåget skulle gå till Järnvägstationen i Västerås där jag skulle parkera bilen.  När jag skulle dra mitt kort i automaten upptäckte jag att jag inte hade mitt OKQ8-kort med mig. Mitt vanliga Visakort accepterades inte av automaten och jag hade enbart 20 kronor i kontakter. Jag tittade på klockan och snabbt gav jag mig iväg mot pressbyråkiosken i hopp om att kunna ta ut 60 kronor och så betala parkeringsbiljetten.

På vägen mötte jag en kvinna i gul väst med Västerås kommuns emblem på. Hon såg mitt Visa kort och jag berättade vad som hade hänt. Hon frågade, har du en penna och ett papper? Vi gick snabbt till min bil och där skrev hon ett tillfälligt P-tillstånd som jag fick ha i bilen. Så nu vill jag absolut inte längre höra det minsta negativa om parkeringsvakter. För visst var hon icke-krånglig, men fantastiskt vänlig och tack vare henne hann jag med tåget i tid och fick en alldeles fantastiskt bra start på dagen.