Idag lämnar jag politiken åt sidan. I våras satte jag upp ett mål att jag skulle gå ner i vikt från ca 82 kilo till 75 kilo till september då min son skulle gifta sig. Jag satte igång och promenerade snabbt 8 km ett par gånger i veckan.

Under två veckors semester i Budapest vandrade jag tillsammans med min fru mellan 1 och 2 mil per dag samt gjorde magövningar och svettades i bastun. Jag åt även fet mat som enligt en del som prövat på det skulle vara effektivt i kampen mot vikten.

Resultatet blev att jag inte gick ner något nämnvärt. Enligt BMI har jag ca 2 kg övervikt.  Det är inte mycket men ändå. Jag har inte drabbats av bantningsfeber. Jag vill helt enkelt gå ner i vikt för att minska överflödigt bukfett.

Jag minns samtidigt tiden då jag var mager som en tändsticka. Jag åt hur mycket som helst utan att gå upp i vikt och drömde om att det skulle vara roligt med lite mage. Men sen när magen kom och blev större då vill jag inte ha den längre.

När min fru och jag var nygifta var vi fortfarande studerande. Samtidigt med studierna arbetade vi som brevbärare på posten då det fortfarande fanns lördagsutdelning. Vi var även vaktmästare i det hus vi bodde i på Östermalm i Stockholm. Våra arbetsuppgifter som vaktmästare var väldigt enkla.

Första julen vi bodde i huset kom några grannar med en julklapp till oss. Julklappen var en kokbok särskilt tillägnad min fru så att hennes magra man skulle äta upp sig och bli en riktig karl.

Nuförtiden går det inte en dag då vi inte möts av någon form av förslag på metoder som effektivast och snabbast får oss att gå ner i vikt.

Idag förmedlade Sveriges Radio en nyhet som handlar om att det finns en bättre metod att mäta med än midjemått och BMI om man har farlig fett.  Metoden är att man lägger sig på rygg och mäter med en linjal hur mycket magen sticker upp. På det sättet kan man avgöra om man ligger i riskzonen för hjärt- och kärlsjukdomar.

Så nu skall jag lägga mig på golvet, ta fram en linjal och kontrollera hur jag ligger till. Jag kanske slipper kämpa med vikten och bara se till att jag håller igång tillräcklig mycket för att må bra.