Jag har nu kommit igång med min träning. Idag på morgonen körde jag ett pass innan jag skulle åka till jobbet. Efter avslutat pass hade jag bråttom, nerför trappan och in i omklädningsrummet. Och där hände det. Plötslig kom en naken dam emot mig och jag insåg till min förskräckelse att gått in i fel omklädningsrum. Jag vände snabbt på klacken och gick ut ur rummet. Jag hann inte säga något mer än: Ursäkta jag kom in i fel rum. Jag borde förstås sagt förlåt.

Efteråt är jag tacksam över att jag inte är kungen eller någon annan känd person som behöver riskera att det skrivs en bok om mig och mina pinsamheter.

Tänker jag efter så har jag nog gjort bort mig mer än en gång i mitt liv. Det har hänt att jag har hört kvinnoröster utanför den offentliga toalett jag satt i. Det var inte rösterna som var på fel plats.

Jag funderar lite ödmjukt över hur det är med de så kallade undersökande journalisterna som sen skriver avslöjande artiklar eller böcker om kända personer. Kan det möjligen vara så att de är felfria eller kan det hända att även de har gjort något som de helst vill hålla tyst om? Hur skulle det kännas för dem om deras privatliv och pinsamheter skulle dukas upp i bästa sändningstid?

Vi skrattar alla lite då och då åt andras pinsamheter men hur mycket skrattar vi när vi själva gör bort oss. Jag måste erkänna att jag inte skrattade idag men jag inser att det är sådant som kan hända, för det hände just mig och jag kan inte göra något åt det.  Men om en vän till mig eller någon annan jag känner skulle berättat att hon/han varit med om detta så skulle jag med all säkerhet ha svårt att hålla mig för skratt.

På internet finns det en hemsida som heter pinsamt.com. Det innehåller enbart pinsamma händelser för den som vill roa sig på andras bekostnad. Jag hittade till sidan idag när jag sökte efter uppslag kring ordet pinsamt.

Om jag nu ser på det hela utifrån mitt eget perspektiv så tänker jag mig att vi borde alla lite då och då skriva ner våra pinsamheter, händelser som hänt utan att vi själva har velat att det skulle hända, och om vilka vi efter ett tag själva trots allt skulle kunna skratta åt. För vi ville ju inte skada, vi ville ju inte göra illa, det bara hände.