Du minns säkert förra årets julklapp, spikmattan. Praktiskt taget i varenda affär fanns olika typer av spikmattor att köpa. Sen plötsligt hände det, spikmattan försvann från affärernas skyltfönster. Jag har inte råkat på en enda spikmatta denna höst och vinter.

I slutet av november utsågs årets julklapp. Vid det här laget finns det nog knappas någon som inte vet att det blev en surfplatta. Vad kan man göra med en surfplatta? Man kan ringa, ha videokonferenser, läsa böcker, se på film, lyssna på musik, surfa, ha e-post och om ens vänner eller familj är online kan man direkt chatta med dem.

Denna fantastiska julklapp kostar runt 7 000 kronor. För egen del är jag förtjust i elektroniska prylar och är medveten om att en sådan surfplatta kan vara bra att ha både för nöje och nytta. Men som julklapp för runt 7000 kronor. Jag har bara lust att ropa, hallå, vart är vi på väg?

Trots att vi lever i ett välfärdssamhälle har vi många människor som inte ens kan köpa en julklapp för 100 kronor. Att utnämna surfplattan till årets julklapp är ett hån mot alla de människor som gärna skulle vilja ge och ha en men som inte kommer i närheten av det om de inte ytterligare skuldsätter sig.

Jag tillhör dem som älskar att ge och få presenter. Men det viktigaste med presenten är inte dess ekonomiska värde utan det är den kärlek gåvan ges och tas emot med.

Den viktigaste gåvan i jul kan vara att ge varandra en jul utan gräl, utan alkohol, utan att någon enda skall känna sig ensam. Jag vet att detta är en utopi. Men det är just det vi borde sträva efter. Så att julen blir en glädjens högtid och inte en högtid av krav på att även jag skall få en surfplatta eller vad det nu skall vara för något!

Jag tycker att vi kunde bojkotta årets julkapp och ge bort kramar istället. Den som vill ha en surfplatta kan köpa den själv.