Jag studsade till när jag såg Expressens första sida med rubriken: ”Sanningen om Sahlins kontokorts affärer. Detta hände i Toblerone affären – egentligen”

Varför jag studsade till, var för att jag är trött på Toblerone. Jag är så himla trött på att en människans misstag skall förfölja en hela livet.

Jag tänker inte och kommer inte att rösta på socialdemokraterna och därmed inte heller rösta på Mona Sahlin. Men det måste ändå vara någon motta på vad hon skall behöva utstå för gamla sakers skull.

Aftonbladet har på sin löpsedel bild på Lars Ohly (v) och Göran Hägglund (kd). Bilden hänvisar till en radiodebatt i fredags då Lars Ohly lär ha ropat till Göran Hägglund ”Du ljuger” Jag har inte riktigt kunnat ta reda på vad ordväxlingen handlade om.

Man kan ha olika ståndpunkter utifrån olika kunskap i sakfrågan, att påstå att någon ljuger måste i så fall grundas på en vetskap, att den person man anklagar ljuger, medvetet förvränger sanningen.

Samtidigt träffade jag idag någon som tyckte att årets valrörelse är lam. När jag frågade vad personen i fråga menade så satte han fingret på den ömma punkten. Valrörelsen är lam i betydelsen att personen i frågan saknar de klara tydliga politiska beskeden.

Själv tycker jag att det finns klara tydliga politiska budskap. De ideologiska skillnaderna mellan blocken är tydliga.

Men frågan är om de inte riskerar att försvinna i oväsentligheter, som ex. den gamla Toblerone affären, som enligt min mening för längesedan spelat ut sin roll.

Om jag nu får önska något, den sista valrörelse veckan, så får det, utöver att jag hoppas att det går bra för Folkpartiet Liberalerna, önska fokus på politisk tydlighet där sakfrågorna, utifrån de olika politiska plattformarna, blir det väsentliga.

Politik handlar om att människor skall kunna ta vara på och förverkliga sina livschanser och då är det viktigt med sakargument, för det är trots allt utifrån det som vi tar vårt slutgiltiga beslut om vilken politik vi väljer.