Om vi skulle räkna upp vad som är viktigast för oss i vårt dagliga liv så tror jag att vi skulle kunna få fram mycket gemensamt men även en hel del särskiljande.

Jag är uppvuxen i ett samhälle där valfriheten lyste med sin frånvaro. Som barn lärde jag mig att lyssna på de vuxna och i möjligaste mån göra som de sade.

I den då kommunistiska Ungern var valfriheten högst begränsad. I 15-årsåldern gick jag med i det Ungerska ung kommunistförbundet.  Vägen var utstakad. Jag var med på en gemensam genomgång där vi snabbt fick demonstrerat hur man använder en pistol och ett kort men tydlig instruktion om vad vår uppgift skulle bli. Jag fick i uppdrag att gå runt på Margareta ön för att iaktta och senare rapportera om jag såg något olämpligt.

Jag skall erkänna, att jag aldrig kom tillbaka till Ung kommunisterna efter det uppdraget så mitt aktiva medlemskap blev knappt en dag och inte mer.

Mitt inre protesterade och ville inte vara med om den enkelriktade vägen.

Idag fick jag i handen en liten bok som heter ”Tänkvärt om kärlek”. Direkt när jag öppnade boken så fann jag ett citat av Viktor F Frankl. Du som har följt min blogg förstår att han är en person som starkt har påverkat mig. Han skriver:

”Vi som levde i koncentrationslägren kan komma ihåg de människor som gick genom barackerna och tröstade andra genom att ge bort sin sista brödbit. De må ha varit få till antalet, men de är bevis nog på att allt kan tas ifrån en människa utom en sak: den sista valmöjligheten – nämligen möjligheten att välja sitt eget liv”

Just detta ser jag som en av de viktigaste faktorerna i livet  att kämpa för, att ge varje människa möjligheten till valfrihet, att själv vara med och forma sina liv och välja väg så att var och en kan leva sitt liv!

För mig hör självklart valfrihet ihop med omsorg och omtanke om min nästa. Jag ser inte valfrihet som uttryck för egoism utan jag ser det som uttryck för viljan att leva ett människovärdigt liv och det vill jag gärna dela med mig och kämpa för!