Idag skriver jag om något jag inte har tänkt skriva om.

För tredje gången har någon/några saboterat Folkpartiets valstuga i Köping. Första gången var det i våras då valstugan blev nedklottrad och fönstren krossades.

I måndags var det någon som tog med sig brevlådan som var monterad på stugan för att ta emot allmänhetens frågor och uppfattningar. I dag, tisdag, var båda glasrutorna krossade och affischer nedrivna.

Idag var vi inte ensamma som drabbades för även Centerpartiets och Moderaternas stugor hade blivit utsatta för förstörelse.

Jag har ingen aning om vem eller vilka som har gjort det. Det kan vara en person eller flera personer som är omedvetna eller medvetna om att deras handling är ett angrepp på demokratin, ett angrepp på det fria ordet.

En valstuga symboliserar friheten. Att sabotera en valstuga symboliserar för mig ett maktspråk där man inte accepterar det fria ordet!

I en valrörelse möts olika ideologier. Vi kan debattera, vi kan utväxla åsikter men vi visar hela tiden respekt för varandra och varandras rätt att uttrycka det fria ordet.

Att sabotera är att vara respektlös! Att sabotera är att trampa på alla, som kämpar för demokrati och alla människors lika rättigheter, att i frihet få uttrycka sina åsikter utan att skada, utan att kränka.

När jag bodde i Motala hände det vid ett tillfälle att vår grannes son som var kompis med vår son, och ännu inte börjat i skolan, slängde sten på vår dörr.

Jag sprang ut och kom så småningom i kapp honom. Jag skall villigt erkänna att jag var arg.

Jag blev själv överraskad över att istället för att skälla på honom, böjde jag mig ned och frågade honom om han ville komma in till oss och få saft och bulle. Det ville han.

När vi satt oss ner då berättade jag för honom vad som kunde ha hänt om stenen hade träffat någon annanstans och vi var snart överens om, att detta skulle han inte göra om, och det gjorde han inte heller. Men en sak gjorde vi om, nämligen att fika igen.

Om den eller de som saboterade valstugorna har något att tala om, ifrågasätta, uttrycka åsikter om, träffar jag dem gärna. Jag tror nämligen på det fria ordet, det fria mötet. Det är alltid bättre med en öppen dialog än den av anonymiteten innehållna ilskan.