Det finns nyheter som jag har dubbla känslor inför. En sådan nyhet hörde jag i P1 idag på morgonen. Nyheten handlade om att privat sjukvård har blivit en ny tillväxtbransch i Afrika.

 

Just nu öppnas nya moderna sjukhus i världens fattigaste länder. Vid en snabb lyssning blir jag självklart glad.

 

Jag ser framför mig ett sjukhusbesök i Ukraina på mitten av 90-talet. I det ena rummet efter det andra fanns det människor som vårdades för bland annat sjukhussjukan. Operationsrummet såg ut som när jag opererade bort mandlarna i Ungern i början av 60-talet. Dörren från operationsrummet gick direkt ut till en korridor.

 

Vem av oss skulle kunna tänka sig bli inlagd på ett sådant sjukhus. Jag har aldrig varit i Afrika men jag föreställer mig att sjukhusstandarden på de flesta sjukhus knappast är bättre än det var i Ukraina.

 

Så visst blir jag glad för att nya moderna sjukhus öppnas i Afrikas fattiga länder. Men i samma ögonblick som jag blir glad blir jag också tveksam, något arg och en aning ledsen. Varför? Helt enkelt för att dessa moderna sjukhus kommer enbart att bli tillgängliga för dem som har råd att betala för sin sjukvård, den rika medelklassen, turister och diplomater.

 

Jag har alltid haft svårt att förstå och kommer alltid ha svårt att förstå varför man inte kan investera i god vård så att den blir tillgänglig för alla!

 

I februari 1997 var jag tillsammans med en grupp på studieresa till Israel och Palestina. En hel dag besökte vi Gaza. Efter att vi hade varit och besökt ett flyktingläger åkte vi med vår buss genom Gaza, vi passerade bland annat Arafats hus och så även ett antal nybyggda höghus som just då stod tomma.

 

Den uppgift vi fick från vår guide var att husen var byggda av Japaner för Arafats polis. Nu var man oense om något, vilket gjorde att ingen bodde i de nybyggda husen. I min enfald tänkte jag mig att man skulle kunna fylla lägenheterna med familjer som bodde i de otroligt primitiva flyktinglägren bara någon kilometer därifrån. Men så kunde man förstås inte göra.

 

Affärstidningen African Business har nyligen utsett privat sjukvård som nästa tillvästbransch i Afrika efter mobiltelefoni och infrastruktur.

 

För egen del skulle jag inte ha något emot det men bara om det även görs tillgängligt för alla fattiga vårdbehövande!