Jag har kommit på mig själv! Jag gör inte alltid det jag anser är bäst för min kropp. Det är nog knappast någon större nyhet. Jag skulle tro att de flesta av oss människor brottas med just det.

Vi vet att vi borde äta regelbundet. Vi vet att vi borde låta bli att äta snabbmat. Vi vet att vi borde begränsa, minimera eller till och med låta bli att äta godis. Vi vet att vi borde avsätta tid för daglig återhämtning, särskilt efter en dag som har innehållit många aktiviteter.

Men, men, men… Dessa ständiga men. Det är ungefär som barnbokens Alfons Åberg. När mamma eller pappa ropar på honom svarar han: ”Jag skall bara.” Det är ju så det är med mig också. ”Jag skall bara” göra det, hinna med det osv.

Jag kommer att tänka på en mening som Aposteln Paulus har skrivit för länge, länge sedan: ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag” /Romarbrevet 7:19/

Jag har några gånger skrivit om Sveriges kung i min blogg. Det jag har skrivit kan sammanfattas med orden, att även en monark har rätten till privatliv. Jag känner inte kungen. Jag lever inte kungens liv och är verkligen absolut inte av avsaknad av det! Det är något alldeles befriande att slippa vara bevakad dygnet runt och slippa stå för svars för vad jag gjorde ett visst datum ett visst år för länge sedan.

Jag är så otrolig glad över att slippa fjäskanden, förväntningar, axelklappningar, ständiga uppvaktningar att göra än det ena eller det andra. Jag skulle självklart inte ha något emot att ha rådgivare som i enskilda frågor har större, vidare kunskaper än jag.  Samtidigt skulle jag knappast stå ut med någon som ger synpunkter på vad jag skall svara i pressade situationer, särskilt om deras råd är sådant som eventuellt skulle gå emot det jag innerst inne skulle vilja säga.

Efter den senaste intervjun som TT i veckan gjorde med kungen har jag blivit högst bekymrad och undrat om kungens rådgivare låtit bli att vara rådgivare åt kungen. När kungen i höstas sa nu vänder vi blad, kändes det som ett svar som kom från kungens hjärta. Jag upplevde det som att monarken var högst medveten om att det fanns saker och ting som han har gjort som han nu vill lämna bakom sig.

Veckans intervju gav en känsla av en monark som i sina svar utstrålade en osäkerhet som inte kändes helt bra.  
Kan det vara så enkelt att även vår monark drabbas av stress. Att trycket, från alla håll, har blivit så stort att han inte har hunnit återhämta sig, ta tid för sig själv. När stressen inte släpper, då blir vår hjärna lätt överbelastad och då blir våra beslut, våra uttalanden inte de absolut bästa!

Jag tycker fortfarande att även en monark har rätt till privatliv och att vad han gör privat får han klara upp inom sin egen familj.

Men efter veckans offentliga intervju känns det för mig som om Carl XVI Gustaf står ensam i en storm som lätt kan utveckla sig till en tornado. Det är kanske dags för vår konung att istället för att lyssna på rådgivare, delta i en stresshanterings kurs. Om det nu är nödvändigt att ha rådgivare så kalla in pensionären Jan Eliasson. Han har tidigare gjort ett strålande jobb för kungen och därmed också för Sverige i tiden. 


Det viktigaste i alla situationer är att tala sanning då kan det storma hur mycket det vill. I annat fall kan man riskera att gå under!