Tänk att diktatorer aldrig lär sig. Att de ända till det yttersta tror sig kunna överleva vid makten. Tala om att tro blint på sin egen makt och verkligen sakna omdöme. Bara dessa två egenskaper visar hur inkompetent man faktiskt är som ledare.

 

När jag igår eftermiddag hörde att Egyptens president Hosni Mubarak skulle hålla tal till Egyptens folk hade jag en barnslig förhoppning om att han skulle ta sitt förnuft till fånga och avgå. Men så gör inte den som har vant sig vid att vara vid makten så länge. Det tycker jag är tragiskt!

 

Situationen i Egypten är nu explosionsartad. Armen lär ha anslutit sig till demonstranterna medan vid inrikesministeriet sköt polisen mot demonstranterna. Hosni Mubarak har avskedat sin regering. Men vad är det som kommer sen.

 

Länder där demokratin inte är en vardagserfarenhet har ofta en lång och svår väg att gå. I det sammanhanget är det oerhört viktigt att de demokratiska länderna helhjärtat slutet upp kring folket så att demokrati verkligen blir en verklighet. Annars är risken att en diktatur ersätts av en annan diktatur.

 

Människors längtan efter frihet är starkare än vårfloden, det går i längden inte att motstå den! Det bör alla makthavare förstå!

 

Jag ber inom mig om fred och frihet för Egyptens folk. Jag hoppas på en demokrati som värnar om de mänskliga rättigheterna som ser till att människor verkligen får och kan ta vara på sina livsmöjligheter!

 

Jag kommer nu att ta bloggledigt en dryg vecka och återkommer med ny blogg framåt kvällen måndagen den 7:e februari.

Jag är en aning förvånad. Fast inte helt överraskad. Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund ifrågasätts av flera distrikt. Mats Odell har nominerats av ett par distrikt som ordförande för Kristdemokraterna. Mats Odell är en erfaren politiker, men han kan knappast betraktas som ett framtidsnamn.

 

För egen del upplevde jag under den gångna valrörelsen 2010 att den partiledare som stack ut något mer än andra var just Göran Hägglund. Han upplevdes vara rak, humoristisk och lättillgänglig.

 

Men efter Kristdemokraternas dåliga valresultat har han fått bära skulden. Det som förvånar mig är att Kristdemokraterna hellre hittar en person som de kan byta ut än att ifrågasätta sin egen politik.

 

Göran Hägglund själv vågade ifrågasätta, när han ifrågasatta partiets hjärtefråga, vårdnadsbidraget. Visserligen kom ifrågasättandet vid fel tidpunkt men ändå visar hans ifrågasättande på modigt ledarskap.

 

Ledare som vågar ifrågasätta tidigare beslut, som vågar titta framåt och inte bara bakåt är enligt min mening mogna ledare som förtjänar all respekt.

 

Nu är jag själv inte engagerad i Kristdemokraterna men jag måste utan tveka erkänna att jag tillhör dem som uppskattar Göra Hägglund medan jag har en aning mycket svårare för Mats Odell.

Nu spelar detta förstås ingen roll för mig personligen vem Kristdemokraterna väljer som ledare. Men om ett politiskt parti skall utvecklas, oavsett vad partiet heter, då tror jag att det är jätteviktigt att man inser att allt inte beror på ledaren.

 

Det är som i fotboll. När ett lag går dåligt byter man tränare. Ibland lyckas det bytet och laget håller sig kvar i sin serie men blir ytterst sällan just mästare. Men allt som oftast hjälper inte tränarbytet så värst mycket. Helt enkelt för att spelarna kanske saknar motivation eller helt enkelt har bäst före datumet bakom sig. Se på Liverpool FC i Premier Leage.

 

När det går dåligt för ett parti, ett fotbollslag eller ett företag så gäller det för var och en som är delaktig att rannsaka sig själv och ser sin egen del i när man inte når uppsatta mål.

Jag säger bara till KD, var rädda om Göran Hägglund. Han kanske trots allt är den bästa ledare för er just nu!

Den första nyheten jag hörde idag när jag hade satt mig i bilen var att det inte är hur länge ens föräldrar har levt utan hur vi själva lever våra liv som påverkar hur gamla vi blir.

Detta har kommit fram i en undersökning från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Att livsstilen påverkar ens hälsa är något som vi mer eller mindre har fått veta från tidiga år. Problemet är att vi inte helt tar det till oss.

Om nu folk skulle ta alla varningstexter som står på exempelvis tobaksvaror och alkohol på allvar så skulle tobaksbolagen och alkoholtillverkarna få slå igen. Och den som trots ekonomiska problem röker minst tre paket cigaretter varje vecka, skulle plötslig få 7 800 kronor över per år, för att inte tala om en renare lunga.

Men vi människor låter oss inte övertygas av sådana här fakta. Jag kan gå till mig själv och konstatera att när vintern gör sitt intåg avtar mina promenader i antal. Detta sker trots att jag högtidligt lovat mig själv att oavsett vilket väder det än är så kommer jag att fortsätta gå ett antal kilometer varje dag.

I samband med nyheten idag, uttalade sig 104-åriga Alice Östlund från Trollhättan. Hennes röst var pigg och det var lätt att förstå att hon fortfarande levde ett aktivt liv. Jag kunde inte låta bli att le inom mig när hon på frågan vad hemligheten var med hennes ålder sa: ”Äta ordentligt och röra på sig. De som bantar säger att de inte skall äta potatis, ris, spaghetti och ingenting skall de äta för att det är farligt. Men det är inte farligt om man äter med måtta.”

Denna nyhet är i egentligen inte alls ny. Vi vet allt detta men var och en av oss väljer vårt eget liv, frågan är bara vart det valet leder oss någonstans, om det valet leder oss dit vi verkligen önskar?!

På vägen till jobbet brukar jag antingen lyssna på P1 Nyhetsmorgon eller P4 Västmanland. Idag blev det P4 Västmanland. Jag fick höra en intressant intervju med två lärare som har lämnat sina trygga kommunala anställningar och skall vara med och driva Entréskolan i Västerås.

 

Jag blev utan tvekan intresserad av skolans profil. Skolan kommer, när den är fullt uppbyggd att ha ca 120 elever för årskurs 6 – 10. I varje klass kommer det att vara 10 elever.

 

När jag hörde detta trodde jag att jag drömde. Är det verkligen sant. En sådan skola skulle jag gärna haft mina barn i.

 

Nu är det förstås inte i första hand klassens storlek som väckte mitt intresse. Det som fångade mig mest var att det alltid skall finnas lärare där eleverna är och att lärandet skall ske genom att kunskapsförmedlandet inte kommer att bli uppdelad i olika ämnen skilda från varandra. En lektion i engelska kan som jag uppfattade exempelvis innefatta, historia, matematik, fysik eller vad det nu kan vara för ämne.

 

För egen del tyckte jag även om skolans estetiska inriktning.  På skolans hemsida kan man läsa följande: ” På Entréskolan utgår lärandet från ett praktiskt estetiskt ämne som läses ämnesintegrerat med de övriga ämnena. Det ger möjlighet för eleverna att fördjupa sig i de kulturella och estetiska uttrycksformerna som musik, teater, bild, dans och slöjd. Genom ett kreativt skapande utifrån estetiska och kulturella uttrycksformer i varje arbetsområde skapas en balans och en brygga mellan de praktiska ämnena och de teoretiska ämnena. Eleverna får på detta sätt möjlighet att arbeta med drama, rytmik, dans, musicerande i bild, text och form kontinuerligt i sin utbildning.”

 

Om nu någon undrar så har jag absolut inga intressen i denna skola. Jag känner inte de intervjuade personerna, det är bara helt enkelt så att jag spontant blev glad över skolans upplägg! I en tid då de estetiska ämnena är på väg att få mindre och mindre plats är en skola av detta slag varmt välkommen!

 

Jag tror nämligen att drama, rytmik, dans, mm kan i ett helhetstänkande vara en utmärkt pedagogik för själva inlärandet!

 

I mitt stilla sinne undrar jag när klasser med tio elever blir verkliga i exempelvis Köpings kommun där jag bor. Att det blir någon friskola här är med den politiska majoritet som finns i kommunen inte särskilt överhängande!

Jag älskar film. Det skall helst vara komedi men jag ser även gärna filmer med spänning och verklighetsskildring.

 

Efter en lång arbetsdag återhämtar jag mig gärna med att se en film. Just i skrivandets stund är det Guldbaggeutdelning i TV1. Det är insatserna i 2010 års svenska filmer som lyfts fram och belönas.

 

Guldbaggeutdelningen är en liten hemmagjord Svensk Oscarsgala. Den är lite småtrevlig att titta på.

 

Jag upptäcker att det har gjorts många intressanta och bra svenska filmer under det gångna året. Jag har nog missat i stort sett dem alla.

 

Några vänner berättade häromdagen om Svinalängorna och det djupa intryck som filmen har gjort på dem.  Filmen blev tilldelad Guldbagge för bästa kvinnliga biroll och bästa regissör.

 

 Frågan är om jag skall gå på bio och se Svinalängorna eller om jag skall vänta tills den kommer på DVD.

 

Filmen Sebbe fick Guldbagge för bästa film. Jag har inte ens hört tala om filmen. Men visst blev jag intresserad av den ikväll.

 

Även om jag helt håller med om reklamslogan att film är bäst på bio så är det tyvärr ytterst sällan jag tar mig iväg till en biograf. Det är lätt och bekvämt att halvliggande på soffan, på den tid jag själv väljer och med den ljudvolym jag själv önskar, se en film.

 

Men visst kan jag längta efter att gå bio. Så jag får nog locka iväg min fru på en bra, spännande, allvarlig, rolig oemotståndlig film. Frågan är bara vad den filmen heter? Har någon ett bra förslag?

Den som följer min blogg har nog knappast missat att jag är mycket fotbollsintresserad. Julen 2009 fick jag från mina barn tidningen Offside som julklapp. Tidningen är en liten bok fylld med många intressanta djuplodande artiklar som självklart anknyter till fotboll.

 

Jag läser inte alla artiklarna men dem jag läser är mycket intressanta. Det senaste numret som kom nu i veckan är Nr 1 2011. När jag bläddrade genom tidningen blev jag på en gång intresserad av en artikel som handlade om Sveriges bästa 84-års pojklag. Det är nämligen så att enligt statistik skall man vara bäst i fotboll i 27-årsåldern.

 

Artikeln handlar om Hammarbys pojklag från -84. Jag har aldrig varit Hammarbysupporter och kommer nog aldrig att bli det heller. Men artikeln väckte utan tvekan mitt intresse.

 

Det handlar om två tränare som ställer krav, som uppmuntrar och som tar pojkarnas allvarliga längtan efter att bli bäst på allvar. Det handlar om föräldrar som helhjärtat ställer upp. Det handlar om drömmar som helt, delvis eller inte alls uppfylls.

 

En av de duktigaste i laget var Fatih Yalap som ägnade all sin tid åt fotbollen. Fatih Yalap blev lagkapten, han fick så småningom ett erbjudande av franska Rennes att gå till dem med en månadslön på 100 000 kronor. Familjen tackade nej till erbjudandet.

 

I samband med ett lättare träningspass gick Fatihs korsband av till 80%. Han kom aldrig riktigt tillbaka och slutade med fotbollen.

 

I artikeln säger Fatih följande: ”Den dagen som jag lämnade fotbollen lämnade jag också mitt liv. Jag saknar det något otroligt, det går inte beskriva. Fotbollen var verkligen mitt liv Jag vet att många säger så, men för mig var den allt…”

 

Det har sina sidor att gå upp i något man älskar så mycket att man inte kan se något annat med samma eller liknande värde!

 

Det är kanske detta som är något av det svåraste i livet. Att acceptera det som lägger hinder i vägen för att de drömmar som man bär på ska kunna uppfyllas och samtidigt låta dörren vara på glänt så att man vågar hitta en ny dröm att förverkliga och drömma vidare på!

Enligt Sveriges Radios Ekosändning är idag 2000 personer utförsäkrade utan att ha någon som helst ersättning. Oavsett hur sjuka de än blir så kan inte dessa 2000 personer bli sjukskrivna. Antalet utförsäkrade lär snart vara uppe i 5000 personer.

 

Är man inte sjuk så är det en självklarhet att man inte skall bli sjukskriven, men är man sjuk så skall man självklart ha rätt till sjukskrivning.

 

I många fall har den märkliga situationen uppstått att en person kan vara för sjuk för att arbeta men för frisk för att få sjukpenning. Detta kan självklart vara väldigt svårt att förstå.

 

Ekot berättade idag om 33-årige Filip som när han var 23-år och universitetsstuderande föll från en balkong på femte våning med följd att han krossade ben på flera ställen i kroppen. Filip drabbades också av en hjärnblödning med ständiga koncentrationssvårigheter som följd.

 

Som jag uppfattar så skulle Filip bra gärna vilja arbeta men klarar på grund av sin sjukdom inte av det! Vad skall då Filip leva av?

 

I Ekos program säger socialminister Ulf Kristensson att han vill hitta en lösning på de utförsäkrades situation och att det kommer att bli justeringar i sjukförsäkringsreformen. Ulf Kristensson vill att man skall ha ”respekt för att det inte finns några helt perfekta system.”

 

Det är självklart att det inte finns helt perfekta system. Men lika självklart som att det inte finns perfekta system skall det vara lika självklart att människor inte får, inte skall, falla mellan två stolar och plötsligt bli helt uteslutna ur trygghetssystemet, utan någon som helst ersättning.  

 

Regeringen bör snarast påskynda justeringen av sjukförsäkringsreformen så att människor inte blir ännu mer oroliga, ännu mer ångestfyllda, ännu mer sjuka på grund av att de tvingas till något som de faktiskt inte kan genomföra och därmed missar sin egen försörjning!

När jag lyssnade på nyheterna idag reagerade jag med en viss nyfikenhet på en nyhet som presenterade en uppmaning på Facebook. Uppmaningen handlade om att onsdagen den 19 januari, alltså idag skulle inte någon äta lunch i skolan. Anledningen skulle vara att skolmaten är ”skitdålig och oätbar”, enligt den person som var skapare till uppmaningen.

 

Totalt anmälde sig 56 000 personer att de skulle delta i upproret och 22 000 att de kanske skulle delta.

 

Sveriges Radio besökte ett antal skolor utan att märka några direkta effekter av uppmaningen.

 

Jag har idag inga barn i skolan, så jag har ingen färsk rapport om hur maten smakar.

 

Enligt den nya skollagen från 1:a juli måste alla skolor servera näringsriktig mat. Jag blir förvånad över att detta skall vara krav. I ett samhälle där vi hävdar att vi alltid sätter barnen i centrum måste det för länge sedan har varit en självklarhet att endast servera näringsriktig mat.

 

Men så är det uppenbart inte. Det tycker jag är helt fel! Näringsriktig mat skall vara en självklarhet.

 

Men även om näringsriktig mat kommer att serveras i alla skolor från och med höstterminen så är jag helt övertygad om att åsikten om matkvalitén, hur maten smakar, även i framtiden kommer att vara delad.

 

Jag har under de senaste 10-åren oftast intagit lunch på en restaurang p.g.a. att jag pendlar till jobbet. Det har hänt att jag har hittat en restaurang där jag tycker att maten smakar mycket bra, men efter ett halvår eller mer på samma ställe så tycker jag inte att maten smakar som de första gångerna.  Men frågan är om det är fel på maten eller om saken är så enkel som att vår smak och matlust växlar.

 

Det som man oftast klagar på i skolan är potatisen. Jag kan lugna eller oroa alla i skolan med att bekräfta att även på en restaurang är det oftast potatisen som inte håller måttet.

 

När det nu klagas på maten så kan jag trots allt ändå inte låta bli att vara så otroligt tacksam över att vi varje dag har mat på bordet. Att vi varje dag har människor som lagar maten i skolan på restaurangen.

 

Jag tycker självklart att man kan säga ifrån när maten inte håller måttet. Men frågan är om det händer så ofta. Någon borde kanske starta ett nytt forum på Facebook på temat ”Alla vi som tycker om och mår bra av skolmaten”. Jag skulle inte bli förvånad att den gruppen trots allt skulle få flera anhängare.

 

Även om det finns dagar då jag tycker att maten inte smakar så bra så är jag så otroligt tacksam och glad över att vi har mat på bordet varje dag. Det är nämligen inte en verklighet för alla!

Igår fick Terese Alshammar Sveriges Radios Jerringpris. Det anses vara den finaste utmärkelse en idrottsman kan få. Det är folkets röst som avgör. Att Terese Alshammar fick priset ansågs vara ordentligt överraskande till och med ”chockerande”

 

Jag delar glädjen med Terese Alshammar. Det är roligt att en simmare fått priset. Enligt Expressen har Simförbundets uppmaning att simklubbarna skulle rösta på henne haft avgörande betydelse.

 

Jag röstar inte i sådana här sammanhang. Jag har överhuvudtaget svårt att välja ut någon som den bästa bland många andra kämpande, duktiga idrottare.

 

Samtidigt är det roligt med just Terese Alshammar. Hon har under 2010 utsetts till världens bästa simmerska. Hon kämpar, hon ger inte upp och hon tappar inte modet. På det sättet tycker jag att hon är en utmärkt förebild för alla som har ett mål med sitt idrottande. Men inte bara för dem utan för alla som då och då mötts av motgångar.

 

Jag kan nämligen dra mig till minnes att Terese Alshammar inte alltid varit så populär. En del har ansett henne vara för divig! Jag undrar om de som satte det epitet på henne verkligen kände henne! Troligen inte!

 

Vi människor är ofta väldigt snara med att tycka till, att uttala våra inte så sällan av kritik fyllda omdömen, oftast efter hörsägen.

 

Vi har ofta svårt för de färgstarka personligheterna som säger vad de tycker och tänker. De tillhör inte alltid de mest populära. Tänk vad många som fortfarande har svårt för Zlatan!

 

För egen del trivs jag väldigt bra med människor som säger vad de känner och tänker för då vet vi var vi har varandra och utifrån det kan vi respektera varandra!

Det finns situationer då vi människor tycker att det är svårt att komma någonstans, när man upplever att man har blivit fel behandlad av någon myndighet. Då passar talesättet  ”slåss med väderkvarnar ”, ett uttryck som är hämtad från 1600-talets början ur Miguel Cervantes bok Don Quijote.

 

När jag var barn var jag helt övertygad om att denna Don Quijote av La Mancha fanns på riktigt. Men så var det förstås inte. Don Quijote av La Mancha är en fantasifigur, en fattig adelsman som läste alldeles för många riddarromaner. Till sist var han övertygad om att han själv var en riddare så han gav sig ut i världen på äventyr med sin magra häst Rocinante. Där skulle han utföra stora saker för sin älskade som knappast visste om att hon var älskad av den fattiga adelsmannen.

 

Med på sin resa ut i stora världen hade Don Quijote den fattige kortväxte bonden Sancho Panza som i romanen beskrivs vara ”tämligen klent utrustad till förståndet”. Men trots sitt så kallade klena förstånd var Sancho Panza nyfiken, bekymrad och ibland helt förskräckt när han ser Don Quijote angripa väderkvarnar som han uppfattade vara ondskefulle jättar.

 

Sancho Panza finns troget vid Don Quijote sida även när människor driver med Don Quijote. Sancho Panza med sitt klena förstånd är realist medan Don Quijote lever ut sin dröm, det som ger honom livsmening att vara en riktig riddare.

 

När riddarverkligheten tas ifrån Don Quijote förlorar han livsmeningen, blir sjuk och dör.

 

Alla har vi våra drömmar som vi gärna vill uppnå och vi har våra och andras förväntningar som vi, lik Don Quijote av La Mancha, lite då och då kämpar med! Man kan tycka vad man vill om figuren Don Quijote men en sak är säker han vågade söka efter äventyret att leva ut sin livsmening utan något syfte att skada någon!

 

Vi människor söker på vårt eget sätt ständigt efter meningen med livet, att fånga dagen som dagen är. Jag skulle självklart inte vilja vara en Don Quijote men jag önskar att vi alla utan att skada oss själva eller andra, vågar leva ut våra drömmar!

 

För egen del har jag en dröm som jag för några år sedan trodde skulle kunna uppfyllas. Nämligen att starta ett barnhem för barn som far illa i mitt födelseland Ungern. Det var väldigt nära att det skulle bli verklighet men ekonomin räckte inte till.

 

Barnens rätt till eget kärleksfullt liv, omsorg, okränkbarhet är alltid värt att kämpa för även om det finns miljontals väderkvarnar i vägen!

 

Bouazizi, en för allmänheten helt okänd frukt- och grönsakshandlare med universitetsutbildning i Tunisien, har tänt eld på sig själv i protest mot att polisen tog hans grönsakskärra i beslag på grund av att han saknade tillstånd.

 

Bouazizi blev 26 år. Han kunde nog knappast i sin vildaste fantasi tänka sig den följd som hans död har fört med sig. Protester efter protester har avlöst varandra. Igår fick vi först höra att landets president Ben Ali har avskedat hela sin regering. En liten stund senare kom beskedet att självaste presidenten, Ben Ali, har flytt från landet och blivit välkomnad till Saudiarabien.

 

Enligt beslut av Tunisiens författningsdomstol styrs nu landet av parlamentets talman Fued M'bazaa som är tillförordnad president. Fued M´bazaa vill nu ha en nationell samlingsregering!

 

Att tolka utvecklingen i Tunisien är verkligen inte lätt. Var står militären? Finns det någon riktig demokratisk kraft som kan styra och ena landet på ett sådant sätt att demokratiska val verkligen kan genomföras och ett rättsystem med rättsäkerhet för människornas bästa kan upprättas.

 

Enligt nyhetsuppgifter råder idag kaos i landet. Bland annat påstås att civilklädda män åker runt i landet och skjuter mot människor.

 

För egen del hoppas jag djupt och innerligt att demokratin segrar i Tunisien. Jag kan självklart inte påverka det genom att skriva detta i en blogg i trygga Sverige. Men jag kan visa att jag delar människors längtan efter frihet! Jag hoppas att vi blir fler och fler och att våra röster kan bli till uppmuntran för de demokratiska krafterna i Tunisien!

Jag såg nyss ett TV-program där några barn spelade fiol. Det påminde mig om att fiolen är ett av mina absoluta favoritinstrument. Egentligen förstår jag inte riktigt hur det kan vara det.

Som barn kämpade jag med att lära mig spela fiol. Det gick inget vidare. Om det berodde på att jag var omusikalisk eller att jag inte gjorde mina läxor eller att jag inte hade en pedagogisk lärare, har jag ingen aning om.

Idag spelar orsaken ingen roll alls. Jag skall villigt erkänna att som barn drömde jag om att jag skulle bli violinvirtuos. I mina drömmar lydde mina fingrar mig helt perfekt och fiolens ljud var harmoniskt vackert!

 

Verkligheten blev inte som drömmen. Jag lade av fiolspelandet. Nästa gång fiolen kom fram var när vi fick våra barn. Två av flickorna har jag lett in på fiolspelandets outgrundliga väg.

 

Idag undrar jag om det var så väldigt klokt. Vi föräldrar har ibland en tendens till att medvetet eller omedvetet föra över våra drömmar på våra barn. Jag ser inget fel på det om barnen delar ens dröm.

 

Samtidigt tycker jag idag att det bästa som finns är om barnen lär sig att hitta sina egna drömmar så att de kan drömma och utveckla det som de själva innerst inne längtar efter.

 

Av våra barn är det en av de fyra som fortfarande spelar det instrument som hon började spela som barn och det är inte fiol.

 

Jag kan trots det luta mig tillbaka och lyssna på Brams Ungerska danser eller något annan musikstycke där fiolen dominerar och samtidigt vara väldig glad över att musiken och sången har berikat och fortsatt att berika alla barnens vuxna liv.

Radio Västmanland hade idag en intervju med folkpartistiske riksdagsledamoten Roger Haddad som blev personvald i samband med 2010-års val. Det jag särskilt fäste mig vid var följande: ”Det viktigaste för mig är att ett parti som har backat i två val i rad måste ta hänsyn till de nya förmågor som kommer in om man är ung eller har kommit in via ett personligt mandat och att man ska få utvecklas också som ung politiker i en riksdagsgrupp, säger Haddad.”

 

Det Haddad säger är självklart viktigt. Det händer inte så sällan att unga människor slutar i riksdagen eller kommunpolitiken helt enkelt för att de inte får gehör för sina åsikter eller att de upplever att de inte får den plattform som de har förväntat sig att få.

 

Nu tror jag förstås inte att Roger Haddad är en person som ger upp så lätt och jag är övertygad om att han hittar vägar för att föra fram sina synpunkter.

 

Samtidigt idag skriver Jan Myrdal i Svenska Dagbladet ett debattinlägg med rubriken: ”Åldersföraktet präglar Sverige”. Jan Myrdal är förstås inte folkpartist men han är 84-år och fortfarande en brinnande debattör. Jan Myrdal menar att ”åldersföraktet präglar hela det svenska samhället, från brist på hänsyn i överfulla tåg till att äldre stängs ute från yrken och arbetsplatser.”

 

Två röster samma dag. Den ene är en ung röst som upplever att de unga inte tas till vara på rätt sätt i politiken, den andra en mångårig pensionär som upplever åldersförakt.

 

För egen del tycker jag att vi måste våga lämna värderingar som är fastlåsta i begrepp som ung och gammal ja till och med i begrepp som man och kvinna.

 

Lär vi oss att visa hänsyn då visar vi hänsyn oavsett ålder eller kön. Om vi lär oss att vi aldrig blir färdiglärda då kan vi lära oss av varandra oavsett ålder eller kön. Om vi förstår att vi behöver varandra oavsett ålder eller kön då öppnas enorma möjligheter för samarbete och utveckling!

 

Vad det handlar om är att vi skall våga ge plats för varandra i öppenhet utan nedvärdering!

 

Båda Roger Haddad och Jan Myrdal har något viktig att säga idag!

 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=4285465

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/aldersforaktet-praglar-sverige_5857821.svd

Jag har ingen Iphone men jag har en Android. En liten LG telefon med tangentbord och touchskärm. Igår förstod jag att jag inte är särskilt hemma på hur min mobiltelefon fungerar. Jag fick nämligen reda på att jag kunde ladda ner så kallade appar. Appar är programvaror som gör telefonen levande.

 

Plötsligt behöver jag inte längre stegräknare. Jag behöver inte heller anteckningsblock där jag antecknar hur mycket jag tränar eller hur långt jag går, för allt det kan någon av apparna sköta om åt mig.

 

Jag behöver inte heller fundera på vikten och  kaloriförbränningen för telefonen berättar på ett ögonblick för mig om jag är överviktigt eller inte. Och jag är uppenbart för närvarande överviktigt med ca 5 kilo.

 

Jag som en gång i tiden var så smal att hyresgästerna i det hus min fru och jag var vaktmästare i under vår studietid, gav en kokbok till min fru i julklapp.

 

Min gode vän som upplyste mig om telefonens förträffligheter hade med sig en anteckningsbok, trodde jag. Men i pärmen fanns ingen vanlig anteckningsbok utan någonting som heter IPAD. Nu var det förstås inte originalet utan någon kopia som var betydligt billigare i inköp än en äkta IPAD.

 

Kopiorna kommer nästan fram snabbare än originalet och har i stort ett kunnande som är på samma nivå som originalet.

 

En sak skulle jag önska att min Android telefon kunde göra nämligen att utan att vara kopplad till Nixregistret skulle den direkt kunna avvisa alla telefonförsäljare som ringer och vill tala med den som har hand om elen, telefonen eller vad det nu kan vara för något.

 

Jag fick ett sådant samtal idag då den som ringde undrade om hon kunde få tala med den som hade hand om elen i hushållet. Jag svarade med att en ena hälften som har hand om elen inte var hemma. Då ville hon tala med en som kunde förstå sig på detta med el. Då sa jag till henne att någon sådan hade vi inte hemma. Jag tackade för mig och önskade en god kväll. Tystnaden i luren var oändlig.

 

Tänk om Androiden kan sortera ut dessa samtal nästa gång det ringer då slipper jag vara avvisande. För hur det nu än är så utför den som ringer ett arbete och självklart förtjänar respekt för det även om hon/han oftast ringer på helt olämpliga tider.

Igår åkte jag tåg. Tåget gick i tid och kom fram i tid så jag var självklart väldigt nöjd. Jag slapp köra bil till Stockholm tur retur och därmed slapp jag kamikaze piloterna som utan hänsyn kör om i hög hastighet i snöyra och halka!

 

När jag ser nyheterna i min mobil konstaterar jag att galenskaparna fortsätter i världen! I Tucson USA dödas sex personer av en 22-åring man som även skottskadade den 40-årige demokratiska politikern Gabrielle Gifford som var det troliga målet för 22-åringens attack. Enligt nyhetsrapporteringen är 22-åingen en person som ogillar religion, skolan, analfabeter men har Adolf Hitlers ”Mein Kampf”, Karl Marx ”Det kommunistiska partiets manifest” bland sina absoluta favoritböcker. 22-åringens favoritsysselsättning uppges vara att röka marijuana.

 

Idag hittades på öppen gata i Huddinge kommun en polsk medborgare, troligen mördad. Även på Östermalm hittades idag en man troligen mördad.

 

Aftonbladet har idag en intervju med kriminologen, författaren Leif GW Persson där han berättar om sina dryckesvanor. Sedan 80-talet dricker Leif GW ingen alkohol alls från 1 januari till och med midsommar. När sommaren kommer då börjar han dricka igen för att kunna hantera sin ångest.

 

Nu hoppas jag att Leif GW är medveten om att alkohol och ångest inte är någon bra kombination. Visserligen kan alkohol tillfälligt lindra ångesten men i längden gör alkoholen ångesten värre! Man hamnar i en ond cirkel som man inte direkt är medveten om.

 

När jag läser vad jag har skrivit hittills undrar jag om det finns något positivt på början av 2011. Mitt eget svar är att det självklart finns. Livet fortsätter. Kampen för rätt och rättvisa fortsätter. Jag är övertygad om att de negativa nyheterna inte får sista ordet. Vi får fortsätta att uppmuntra varandra, att inte tappa modet utan helt enkelt våga hitta vägar till samförstånd!

 

Vi fick idag besök av goda vänner. När jag fick hålla deras ca 5 månader gamla dotter i handen då log hon emot mig med ett oemotståndligt leende och samtidigt skrattande riktade sina fötter mot mitt ansikte. Tro det eller inte men det ögonblickets glädje ger livet utan tvekan hopp. Genom att ge kärlek får vi kärlek och då blir glädjen en stark motpol i en ibland till synes galen värld!

Idag har Folkpartiets och Centerns ungdomsförbund gjort ett gemensamt uttalande där de föreslår att de två partierna skall bli ett nytt liberalt parti.

 

Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman menar att om inget sker kan Centerns och Folkpartiets framtid på sikt vara hotad. Adam Cejman gör, enligt min mening, rätt analys när han säger ”att svensk politik kan förändras snabbare än vad vi tror. Det innebär att även de gamla partierna måste vara beredda att anpassa sig och vara föränderliga. Det har Centern och FP inte varit.”

 

Jag håller med Adam Cwejmans analys. Det är otroligt viktigt att politiken finns med i tiden och inte hänger sig fast vid det förgångna. Moderaterna har visat att det är möjligt med förändring.

 

Det jag ställer mig tveksam till är att en sammanslagning mellan de två partierna skulle vara den lösning som vitaliserar och radikalt lyfter den liberala politiken för invånarnas bästa.

 

Sammanslagningar har en tendens att i vissa lägen utarma de grupper som går samman. Att gå samman till ett parti på grund av att Moderaterna har blivit starkare efter valet är inte ett hållbart motiv.

 

Jag har vid flera tillfällen framfört och fortsätter att framföra att det viktiga för Folkpartiet är att hitta tillbaka till sin socialliberala ådra. Vi behöver få en förnyelse där vi inte i första hand uppfattas som ett kravparti eller ett enfrågeparti utan ett parti som är hela livets parti!

 

Hela livet är inte enbart de viktiga skol- och integrationsfrågorna. Hela livet är just hela livet och det är i det som vår politiska utmaning ligger, att forma en politik som omfattar hela livet – för alla!

Canal digital har på sin hemsida följande slogan: ”Vi ger dig TV-upplevelserna du inte kan leva utan!” Reklam skall vara något som berör och väcker intresse. Canal digitals slogan berör mig men troligen inte som företaget har tänkt sig.

 

Jag gör nämligen inga kopplingar till någon så kallad TV-upplevelse som jag inte skulle kunna leva utan!

 

Även om jag gillar ”Sportspegeln” eller ”Så skall det låta” så har jag inga som helst problem med att missa sändningstiden.

 

Ibland undrar jag om inte reklamens värld har genom sina förenklingar en viss förmåga att nedvärdera människors egen förmåga att själva bestämma vad de innerst inne vill.

 

Sen är det klart att vi inte alltid vet vad vi verkligen vill. Men då handlar det om betydligt viktigare saker i livet än vilket program som går i TV:n.

 

Häromdagen föreslog Carl B Hamilton (fp) att ränteavdraget skall sänkas från 30 till 25 procent. Detta är en fråga som så fort jag hörde den självklart berörde mig. Carl B Hamilton vill kyla ner den överhettade bostadsmarknaden. Genom en sådan åtgärd menar Carl B Hamilton att man kan komma tillrätta med hushållens överbelåning.

 

För egen del hoppas jag att Carl B Hamiltons förslag inte går genom och att det överhuvudtaget inte blir Folkpartiets officiella politik!

 

Alla som äger hus är inte givna aktieägare! Alla som äger hus är inte givna höginkomsttagare! Inte alla som äger hus har köpt sitt hus under de senaste åren! Inte alla som äger hus har så höga marginaler att de utan problem utöver räntehöjningar klarar ytterligare en 5 procentig fördyring av bostadskostnaden.

 

Under de senaste åren har jag gång på gång ställt mig frågan vart Folkpartiets socialliberala ådra har tagit vägen. Jag hoppas innerligt att den med det snaraste återvänder. Det om något ser jag som livsavgörande om Folkpartiet skall kunna vara ett parti med stort inflytande som står folkets sida!

Den nya medielagen i Ungern, som jag skrev igår om, har får hård kritik idag från EU-ledamoten, Cecilia Wikström (fp) som kallar lagen för en ”ynkedom”. Cecilia Wikström anser att lagen måste stoppas.

Samtidigt hörde vi på nyheterna idag om tre personer som plötsligt fått avsluta sitt jobb på Volvo Powertrain i Skövde. Anledningen till att de fick sluta var att de kallade Volvo Powertrain för ”dårhus” och ”gökboet 2”på Facebook.

 

Jag undrar vad skillnaden är på yttrandefriheten?

 

För egen del tycker jag inte att man skall uttrycka negativa åsikter om sin arbetsplats i sociala medier. Negativa åsikter bör man framföra direkt till företagsledningen och facket. Men om man nu ändå framför dem offentligt, är det verkligen rätt att få sparken för det?

 

Hur jag än vrider och vänder på det så tycker jag att yttrandefriheten inte enbart kan gälla journalister, det måste kunna gälla oss alla. Vi måste kunna våga säga vår innersta mening utan att riskera avsked. Samtidigt bör vi nog vara medvetna om att allt vi säger, skriver och gör kan få konsekvenser.

 

För egen del tycker jag ändå lika illa om Volvo Powertrain i Skövdes beslut om att avskeda de tre personerna på grund av deras publicerade åsikter på Facebook, som jag tycker illa om den nya medielagen i Ungern. Det skall bli intressant att se om Cecilia Wikström eller någon annan politiker har åsikter även om det.

Europas ögon är vända mot Ungern som är EU:s ordförandeland, första halvåret 2011. Det är första gången som Ungern innehar denna post. Ungern har otroligt mycket positivt att locka med. Huvudstaden Budapest är utan tvekan en av de vackraste och trevligaste huvudständerna i Europa. Landet som till ytan inte är större än Småland förevisar omväxlande natur med intressant historia.

 

Men nu är det inte det turistiskt intressanta termalbaden eller den vackra naturen som drar till sig uppmärksamheten.

 

Det är inte Kodálys eller Bartoks musik som drar till sig intresset. Det är inte heller Imre Kertész Nobelpristagare i litteratur eller andra framstående författares verk som lockar.

 

Det som drar till sig intresset är en medielag, enligt vilken all allmän nyhetsförmedling skall övervakas av en nyinrättad myndighet. Denna myndighet kan döma massmedier till böter på upp emot 6,5 miljoner kronor.

 

Jag blev minst sagt häpen när jag hörde detta och jag fylldes av en väldigt dålig känsla.

 

Jag kommer ihåg hur det varpå 70-talets mitt, då jag för första gången efter att jag kommit till Sverige 1965, reste till Ungern för att träffa min släkt. Jag stod i fönstret och talade politik med min kusin då hans mor uppmärksammade oss på att inte stå i fönstret för det kan vara någon som hör vad vi säger!

 

Jag har inte helt kunnat sätta mig in i den nya lagen och är därmed osäker på vad dess verkliga syfte är. Myndigheterna menar att lagen inte skall inskränka på pressfriheten men visst ger den nya lagen en dålig känsla.

 

En av Ungerns största tidningar Népszabadság har på sin första sida på 23 olika språk ett meddelande med följande text: ”Pressfriheten har upphört i Ungern” /Se www.nepszabadsag.hu/

Jag hoppas innerligt att det fria ordet får vara fritt utan någon rädsla! Det fria ordet är en garanti för att demokrati skall kunna leva och utvecklas!

Det var riktigt skönt att få vakna idag, senare än vanligt, och se att allt är som det brukar vara. Fast vi nu skriver 2011 istället för 2010.

 

Dagen har format sig som en riktig skön avslappningsdag. Det är inte så ofta jag har sådana dagar. Det är egentligen väldigt dumt. Vilodagen är något som är lätt att glömma bort, fast det är med all säkerhet, den viktigaste dagen i ens liv.

 

När bilen töms på bensin stannar den. När kroppen töms på energi då håller vi ändå igång den. Fast risken är uppenbar att när kroppens energi går på lågvarv då orkar vi inte riktigt . Och så undrar vi varför det kan vara svårt för kroppen att slappna av exempelvis när vi skall till att sova.

 

I den relativt hårda rytm som finns i dagens samhälle är det livsnödvändigt med återhämtning.

 

Ibland lyckas jag rätt så bra med det. Men inte varje dag. Vari består min återhämtning? Jag tar femton minuters tupplur direkt när jag kommer hem från jobbet. Senare på kvällen tillsammans med min hustru tittar vi på en bra film.

 

Till återhämtningen hör fungerande relationer. I mitt liv är följande relationer viktiga och som alltid ger extra energi. Relationen till min fru, våra barn och barnbarn, några nära vänner och självklart min tro på Gud. En tro som jag ser som en naturlig, integrerad del av mitt liv.

 

Om jag nu skall ge någon form av tips i början av 2011 så skulle det vara följande:

Ta vara på livet, som en ny dag med nya möjligheter

 

Låt inte motgången, svårigheten få sista eller näst sista ordet.

 

Hitta varje dag stunder av återhämtning.

 

Vårda dina relationer så långt det beror på dig själv.

 

Öppna ögonen så att du även kan se möjligheterna och glädjen i livet. De finns alltid närmare än du någonsin tror!

 

Tappa inte modet!

 

Ge inte upp hoppet!

 

Det jag har skrivit här är bara en liten, mikroskopisk del av verkligheten. Du själv har den bästa fortsättningen!

 

Jag önskar dig en god fortsättning på det nya året som har börjat idag!