En vän med lång livserfarenhet skrev till mig följande rader idag: ”Trots regn finns det möjlighet till positiva upplevelser, tyvärr läser vi alltför många negativa bilder i dagspressen.”

Visst är det så att det går knappt en dag förbi utan någon form av skandal, någon form att orättvisa, någon form av dumhet som vi med lätthet kan kommentera och vara irriterade över. Ofta kan det negativa få så stort utrymme att vi nästan fångas av det i vårt tänkande i vårt humör och det påverkar självklart vårt eget varande. Det är som det förväntas av oss att vi skall ta upp något som är negativt, något som inte fungerar, något som har sårat oss.

Igår när jag körde bil såg jag en liten ekorrunge som snabbt korsade vägen. Det gjorde mig glad. Glädjen kan landa på vår altan i form av en fågel eller en vän som ringer och meddelar att han har blivit far.

Ger vi livet utrymme så kan vi upptäcka en oändlighet av händelser som kan ge oss glädje bara vi öppnar upp våra sinnen.

I samband med en KBT- kurs fick vi i uppgift att anteckna en händelse/sak per dag som gjort oss glada. Pröva på den läxan så skall du se att nya perspektiv öppnar sig mitt i allt det som händer. Det som händer är inte alltid bara positivt men inte heller bara negativt.

Här nedan följer några foton som förhoppningsvis förmedlar glädje.  


En blomma - tänk vad mångfacetterad en växt kan vara.


Färgen och formen - vilken bil - jag äger den inte!


Svan med unge utan olja...


Kärleken tillhör alla åldrar


Och glädjen strålar fram...

Samtliga foton:Iván Czitrom

För exakt två veckor sedan var jag tillsammans med min fru och hennes en bit över 80-åriga föräldrar och såg Life of Bellman i Ulriksdals Slottsträdgård. Det var en överraskande upplevelse att höra Bellmans sånger i rocktappning. Det var ca 2.5 timmar som gick väldigt fort. Skratten och den goda stämningen finns fortfarande kvar i minnet. Historien är inte särskilt trogen 1700-talets händelser men vad gör det när vi istället på ett humoristiskt sätt med stänk av allvar blir påminda om vår egen tid och har lusten att sjunga med!

Jag kan inte låta bli att jag älskar teatern som är en viktig del i en fungerande demokrati. Att lära sig att spela teater är ett sätt att lära sig uttrycka känslor, bearbeta känslor och förmedla ett budskap som kan hålla våra livsfrågor aktuella, levande!

I ekonomiskt svåra tider kommer ofta satsning på kultur i kläm. Samtidigt är det uppenbart att kulturen är en livsnödvändig del i människans liv och därmed borde det vara en självklarhet att prioritera!

I Västmanland, där jag bor, tycker jag det är viktigt att Teatern Västmanland kan få vara kvar som en självständig fungerande teater.

Jag tycker även att det är viktigt att amatörteatrarna får den stöd de behöver för att kunna utveckla sin verksamhet bland alla åldrar.

Nu när jag håller på att sväva ut en del så kan jag inte låta bli att lyfta fram Lotta och Per Granberg som driver Ögir ett riktigt levande musikaliskt kulturcentrum i Köping. Visserligen har jag själv inte lyckats få tiden att passa ihop med flera besök där men jag tycker att paret bedriver en verksamhet som är värd all uppmärksamhet och självklart besök!

Nu tar jag mig friheten att berätta att Life of Bellman spelas till och med den 15 augusti.

ÖGIR i Köping har Dag Vag på besök imorgon lördag medan den 7 augusti är det Mats Ronanders tur. Jag själv planerar att försöka vara med någon av dagarna 19-22 augusti då Visfestivalen Kompledigt pågår.

Släpp loss kulturen och låt den leva!

I dag vill jag först tacka och berömma Linus Törnblad. Ännu en av många experter nedskriven friidrottare som trots skada gjorde en enorm bra prestation genom att komma på fjärde plats i höjdhopp i EM i Barcelona. Många har ansett att hans största problem är att han inte klarar av pressande situationer. Vad gör han? Han blir under tävlingen skadad men istället för att kliva av fortsätter han tävla och hoppar 2.29!
När han återhämtat sig från sin skada tror jag att han kommer att bli riktigt, riktigt bra för han vet att han klarar av motgångar! Tack Linus!

Dagens blogg vill jag avsluta med två bilder. De inbjuder till meditation och återhämtning.

I skogen kan vi finna lugn och ro en återhämtning för kropp och själ!

Ta vara på naturen. Låt live leva!

Aftonbladet återger idag en amerikansk undersökning som fastslår att social isolering, ensamhet är dubbelt så farligt som fetma och kan öka risken att dö i förtid med 50 procent. Det konstateras också att Sverige har flest ensamhushåll i Europa ett konstaterande som resulterar i rubriken ”Svenskar ensammast i Europa.”      Det finns många uttryck gällande ensamhet, som ”ensam är stark”, ”ensam är svag”. Hur det förhåller sig med det är det högst individuellt. Det finns människor som frivilligt väljer ensamhet och mår mycket bra av det. Jag tror att vi alla kan må bra av korta stunder av ensamhet då våra tankar får vara i fred och vi kan känna lugn och ro utan några krav.

I vår tid kan vi människor hamna i lång ensamhet helt ofrivilligt. Ensamhet kan uppstå mitt i en grupp, i en familj, i en gemenskap. Helt enkelt för att vi kan känna att vi inte accepteras på grund av läggning, funktionshinder, politisk eller religiös övertygelse. Detta är ett av vår tids största problem, verbalt menar vi att alla är lika värda men när det kommer till praktisk handling så är det oftast lättare att utesluta än innesluta människor som man själv inte direkt tycker passar in.

Det moderna samhället medverkar mitt i sina många sociala nätverk till ensamhet. Visst är jag positiv till sociala nätverk som jag faktiskt tror kan vara gemenskapsskapande. Men det finns uppenbara risker med sociala nätverk. Vi kan på ett ögonblick gratulera våra vänner på Facebook, sända en hälsning utan att behöva ringa eller rent spontant promenera eller åka hem till varandra. Vi riskerar med våra korta rader att ersätta ögonkontakten, närheten som skapar samhörighet , med ytlighet som saknar fördjupning.

Jag hittade denna dikt av Carl Jonas Love Almqvist, ur Songes, 1849 – några rader till uppmuntran mitt i känslan av ensamhet!

Du går icke ensam

”Om bland tusen stjärnor

någon enda ser på dig,

tro på den stjärnas mening,

tro hennes ögas glans.

Du går icke ensam.

Stjärnan har tusen vänner;

alla på dig de skåda,

skåda för hennes skull.

Lycklig du är och säll.

Himlen dig har i kväll.”

Idag gläder jag mig med Carolina Klüft.

I och med att hon inte klarade den svenska uppsatta kvalgränsen men ändå fick åka till friidrotts EM i Barcelona blev hon nedskriven och kraftigt ifrågasatt. Carolina Klüft har haft en lång skadeperiod. Efter lång rehab och stark målmedvetenhet, har hon kommit tillbaka på tävlingsbanorna. Att hitta  tillbaka till rätt hoppteknik tar sin tid. Landslagskaptenen Stefan Olsson, även han starkt kritiserad på grund av att han gav Carolina Klüft wildcard, hade all anledning att jubla idag då Carolina med årsbästa på 6,62 tog sig till final i längdhopp.

Jag skall inte spekulera vad som utöver den målmedvetna träningen fick Carolina Klüft att hoppa årsbästa idag.

 Men en sak är säker finns det tillräckligt med uppmuntran och stöd runt omkring så växer människan mer än man kan tro!

Det är ofta bristen på stöd och uppmuntran som gör att vi tappar tron på oss själva och vår egen förmåga att räcka till. Det är inte så sällan som vi mera är beredda på att kritisera och lyfta fram bristerna än berömma och lyfta fram den inneboende styrkan och möjligheten att övervinna motgångar.

Jag förväntar inte att Carolina Klüft skall få medalj i Barcelona men jag är övertygad om att hon kommer att fortsätta att göra sitt bästa och ge allt hon kan och för mig räcker det gott!

I samband med vår semester i Budapest gick vi längs floden Donau då vi plötsligt fick se skor i olika storlekar längst stranden. I närheten satt några ungdomar och sjöng. I min okunnighet frågade jag vad det hela handlar om. Ungdomarna berättade, att uppställningen av skorna som är ett konstverk, var till minne av de människor, judar, romer, homosexuella, politiska motståndare, som under 1944-45 uppställda i rad, sköts ihjäl av pilkorsarna och vars döda kroppar hamnade i Donau.

Jag kan helt enkelt inte glömma dessa skor som är ett vittnesbörd om de oskyldigas lidande men också en påminnelse om människors oförmåga att acceptera och respektera andra. För mig blir skorna inte enbart en påminnelse om det som hände 1944-45 utan också en påminnelse om de orättfärdiga handlingar som har förekommit efter det och fortfarande fortgår på olika håll i världen.

Skorna talar till mig om att utan rädsla värna om demokratin, värna om alla människor lika värde och inte i tystnad se på när någon mobbas, när någon kränks, när någon förtrycks! Vad säger skorna till dig?

I gårdagens Expressen kunde vi på nytt läsa om Prins Carl Philips flickvän Sofia Hellqvist. Helt uppriktigt är jag totalt ointresserad av vem Sofia Hellqvist har som pojkvän. Jag känner inte henne och även om jag skulle känna henne skulle jag inte lägga mig i vilken pojkvän hon har ännu mindre vad hon har arbetat med tidigare.

Men nu är det så att Sofia Hellqvist är tillsammans med Prins Carl Philip och då är hon genast en offentlig person som alla, ända in på skinnet, skall veta allt om.

Slitz, ett månads- magazin för män, som jag själv aldrig har läst och inte heller kommer att läsa, har nu tagit fram tidigare opublicerade 4-5 år gamla utvikningsbilder på Sofia Hellqvist som för några år sedan arbetade som modell. 

Enligt artikeln i Expressen motiverar Slitz chefsredaktör publiceringen med att Sofia Hellqvist är nu en offentlig person och att hon har fått betalt för bilderna.

Slutsatsen jag drar är att om jag medverkar i något som jag senare i livet inte längre vill hålla på med då skall det förfölja mig resten av mitt liv även om jag för längesedan har lämnat det. Detta tycker jag är urdumt!

I min värld handlar livet mycket om acceptans. Det som har hänt det har hänt och det kan inte göras ogjort.  Men jag måste själv få välja att avsluta det som har varit för det är jag som äger rätten till mitt eget liv, inte media, inte någon annan! Även offentliga personer har rätt till privatliv, har rätt att göra saker som man ångrar och inte längre vill kännas vid. Den respekten anser jag att varje människa är förtjänt av, att för varje dag ha rätten att börja om!

För drygt ett år sedan i samband med en konferens bestämde jag mig för att börja blogga. Jag skrev en blogg och sen blev det inget mer. Jag skulle kunna ha många ursäkter för varför det hela stannade upp men jag väljer bara att konstatera att det helt enkelt inte blev av!

Nu är jag på gång igen. Vad är det för något som säger att denna gång kommer jag att fortsätta att skriva varje dag. Ingenting annat än att jag helt enkelt har bestämt att göra det.

Vad skall jag blogga om? Det kommer att blir allt möjligt som just för dagen/stunden känns aktuell för mig.
Det kommer säkert dyka upp hinder på vägen för att kunna förverkliga en blogg per dag men hindren är ju till att övervinnas - så länge det beror på mig!

Så har du lust är du välkommen att följa min blogg på ivanczitrom.blogg.se