Jag älskar fotboll och har alltid gjort det. Minns min uppväxt stora ungerska fotbollsspelare som Puskás, Kocsis, Hidegkuti, Sándor (Csikar) men även fotbollsspelare som Pelle, Eusebio. Jag kommer ihåg hur vi spelade så kallad knapp fotboll med varandra, levde oss in i matcherna och längtade efter att få gå på en match.

När jag väl fick gå på en match var stämningen hög. Vi hejade på våra lag, var lite skämtsamt elaka med ord till varandra. Men när matchen var över var vi bästa vänner igen.

Att en match skulle avbrytas på grund av någon från åskådarläktaren skulle ge sig in på plan, kasta in föremål som skulle kunna skada någon, känner jag inte till. Möjligt att det förekom men det är inget jag vet om.

Idag avbröts matchen mellan Malmö FF och Djurgården bara efter 10 minuter på grund av att domaren inte kunde garantera säkerheten på planen efter att ett antal knallskott har kastats in. Detta var tredje gången denna säsong som en match avbröts.

Jag brukar inte ha svårt att förstå när människor uttrycker sina känslor och tankar. Men denna gång är jag totalt oförstående. Hur kommer det sig att man åker på en fotbollsmatch, betalar dyrt för att gå in på matcharenan, inte för att se matchen, känna spänningen, leva med spänningen, heja på sitt lag, utan helt enkelt bara för att förstöra!

Vem har lust att gå på en match och riskera sin egen hälsa? Vem har lust att betala inträde och sen riskera att gå hem innan matchen blir färdigspelad på grund av den blir avbruten? Vem har lust att ta med sig sina barn eller barnbarn på en match där risken är förhöjd att inte fotbollen utan läktarvåldet hamnar i centrum?

Klubbarna, polisen, Svenska fotbollsförbundet verkar stå maktlösa inför dessa problem. Det kanske är dags att städa ordentligt på arenorna och inte släppa in några som uppenbart har alkohol eller andra droger i kroppen.

Låt fotbollen bli en sport som skapar glädje och sammanhållning. Låt oss få uppleva vår frustration och glädje utan att kränka, skada eller beröva glädjen från andra. Låt fotbollsspelarna, domarna, övriga funktioner utöva sitt arbete utan risk för att någon kommer till fysisk eller psykisk skada! Låt fotbollen bli en fest för hela familjen utan risk för att hamna i bråk eller bevittna bråk!

Ni som vill avreagera er ilska, fixa ett väl madrasserat rum att skrika i och en boxningsboll att slå på! Så länge ni inte kan acceptera att det andra laget tar initiativet, leder, är bättre och vinner, stanna då hemma och se det hela på er egen TV. Skulle ni då få för er att kasta knallskott eller gå lös på er egen TV så skadar ni bara er själva och ingen annan. Men även det tycker jag är sorgligt!

Jag tillhör dem som inte har glömt bort Ragnar Jändel – arbetardiktaren från Blekinge. Det finns särskilt en dikt som jag gärna återvänder till. Den dikten är: ”Kallelse”. Läs den gärna i lugn och ro.

Jag var född till predikare, till att bära facklor för mänskligheten,

jag hade hört det djupaste eländets gråt, jag hade det brinnande gossehjärtat,

den enda eld som brann i den förtvivlat karga bygden,

hjärtat, som hungrade efter stora dåd och gärningar,

drakdödarens, martyrens.

När mor grät i förtvivlan, när far satt ensam vid brännvinsflaskan och grät,

när bönderna låg fulla efter vägarna,

när den gudfruktige fjärdingsmannen utmätte kon för skuld –

då kände jag det så underbart:

detta skall du hjälpa,

denna värld skall du omskapa.

Jag sprang som galen genom den brinnande ljungen

och om natten, när jag höll på att somna,

kom Jesus, frälsaren, mörk och skön,

och fäste en vild törnrosblomma på bröstet

på min trasiga skjorta.

Vi lever i dag i en värld där alltfler människor blir fattiga, där alltfler människor hamnar utanför samhällens trygghetssystem. Under min semester har jag mött fler hemlösa, flera som försöker försörja sig genom tiggeri än tidigare.

Missnöjda röster hörs lite här och där. De som inte känner till att jag själv är fritidspolitiker, har inte så svårt att svärta ner politiker. I de sammanhangen kan jag vara väldig tydlig med att jag själv är fritidspolitiker och att jag helt och hållet tror på demokratin!

Det jag längtar efter idag är en politisk förnyelse genom att flera människor än tidigare väljer att ansluta sig till de demokratiska politiska partierna för att engagera sig i politikens utformning!

Idag är det lätt att på nätet hitta varje partis ideologiska kärna, politiska riktlinje. Läs den och välj vilket parti som står dig närmast. Börja engagera dig nu så att du nästa gång när det är val kan hamna på valbar plats just i det parti som står allra närmast dig!

För egen del tycker jag att man också kan ta kontakt med de olika lokalavdelningarna och be om att få besöka ett möte, ställa sina frågor så att man lär känna det parti som man vill engagera sig i!

32 åringen som har erkänt attentat och massmord i Norge sägs vara en kristen fundamentalist. Jag har medvetet valt att inte skriva ut hans namn. Anledningen är att han ser sitt dåd som marknadsföring. Ju mer hans namn syns, ju mer det skrivs om honom desto mer verkar han vara tillfreds. Självklart skall hans namn nämnas och hans gärningar beskrivas. Men jag väljer att förbigå hans namn med tystnad men sätta ljus på hans vidriga gärningar.

Jag har i många år och ännu mera nu varit och är fullständigt trött på alla personer som i olika sammanhang i kristendomens eller annan religions namn har gjort och gör destruktiva handlingar. För mig framstår dessa personer som rädda, fega individer som gärna skrämmer andra och som inte tolerar andra människor tankar, känslor och uppfattningar.

Jesu budskap är tydlig: ”Ni skall älska varandra” och det är kristendomens innersta väsen. Kärleken planerar inte att ta livet av någon, döda någon. Kärleken skadar inte, den är inte hämndlysten, den är uthållig och tålmodig! Kärleken njuter inte av andras lidanden.

Jag förmodar att 32–åringens stora brist inte bara är brist på empati och kärlek till sina medmänniskor utan även brist på kärlek till sig själv. Att sen tro sig rättfäridga sina handlingar genom att skriva en 1500 sidor lång så kallat manifest, är inget annat än att hjärntvätta sig själv, lura sig själv!

För egen del fortsätter jag att tro på den utgivande kärleken, en kärlek som älskar omotiverat som ger hopp om framtiden och som även kan hjälpa mig att varje dag tydligt och klart säga ifrån och gå i kamp mot all form av fanatism och ondska!

Vi fortsätter att ha våra ljus tända!

Varje gång någon form av terrordåd händer känner jag mig alldeles tom. Fast det är inte helt sant för i tomheten finns sorgsenheten och ilskan!

Det som just nu på morgonen är känt från Norge är att det är minst 80 personer som blev dödade på sommarlägret på Utöya och 7 personer i attentatet i Oslo där 90 personer är skadade. Jag är rädd att när denna blogg har lästs så har antalet omkomna ytterligare har ökat.

 Allt detta skall ha utförts av en man på 32 år som tillhör en högerextremistisk grupp.

Jag har väldigt svårt att tro att en person ensam har planerat och organiserat en sådan här förödelse utan att någon/några andra har känt till det och på sitt sätt stött detta. Finns det flera bakom dessa dåd hoppas jag innerligt att de kryper fram ur sitt fega gömställe och bidrar till att förklara vad det är som ligger bakom en sådan enorm ofattbar ondska!

Jag har under årens lopp lärt mig att frågor inte alltid blir besvarade. Det lilla ordet varför blir ofta omgivet av antaganden och spekulationer som är svåra att bevisa, inte så sällan på grund av att den/de som vet svaret  inte är villiga att ge hela svaret!

Det som gäller nu är att vi helt och hållet visar vår solidaritet med det norska folket. Ta kontakt och sänd så många hälsningar du kan till människor du känner i Norge. Gör det som du känner är dig allra närmast för att uttrycka din sorg och din kärlek till de drabbades anhöriga.

Samtidigt med detta är det som jag ser det viktiga, att vi står upp mot all form av extremism och inte längre nonchalerar det som tillfälligt uppkomna strömningar.

När ilskan omsätts i kärlek då blir den konstruktiv utan att skada någon. Våld har aldrig löst något och kommer aldrig att lösa något. Kärleken till livet kan ge oss modet att i ett tidigt stadium se vart människors tankar, ord och handlingar kan föra dem så att vi, genom att bry oss om mera, kan medverka till förändring av det som annars kan utvecklats till att bli destruktivt.

Just nu är min sorg och ilska, tårar. Här på hotellet där vi är på semester är nu ständigt två ljus tända. Jag får påminna mig själv om en rad i en dikt jag skrev för länge sedan.

Även i det mörkaste mörkret kan du tända ett ljus och hitta vägen ut.

Nu gäller det mer än någonsin att aldrig ge upp tron på att kärleken trots allt är starkare än hatet, att det goda trots allt är starkare än det onda. Jag vill tro att vi inte är en utan miljarder av människor fler än alla extremister tillsammans! Glöm inte bort det!

Igår kväll förlorade Damernas fotbollslag mot det japanska laget. Ett tag tyckte jag mig höra Sven Jerrings röst: ”Japaner, Japaner, överallt Japaner”. ” Japaner, japaner, från sig vilt slående japaner… japaner som hoppar, japaner som fläker sig, japaner som gör allt för att rädda segern åt Nippon.”  Den gången gällde det Berlin OS och herrarnas match mot Japan som Japan vann med 3:2.

På den tiden var nog knappast damfotbollen påtänkt. Jag skall ärligt säga att jag som älskar fotboll har inte varit så särskilt förtjust i damfotboll. Årets VM i damfotboll har enligt min mening bjudit på bra fotboll och min inställning har ändrat sig från ointresserad till högst intresserad. Det enda som jag hittills har ifrågasatt är standarden på domarna. Nu är ju domare alltid lätta att kritisera. Men vad skall man säga om en domare som inte blåser straff när en spelare till och med håller i bollen i flera sekunder innan hon släpper den?!

Efter gårdagens förlust fick damlandslaget särskilt målvakten Hedvig Lindahl och tränaren Tomas Dennerby utstå mycket hård kritik. Det är självklart att man får utdela kritik. Men tänk efter ett lag består av 11 personer på plan och de är inte ensamma där utan har 11 motståndare. Just denna dag var Japan ett bättre lag.

De som nu kritiserar Hedvig Lindahl och tycker att hon skall ersättas av en annan målvakt i bronsmatchen de glömmer bort att hennes räddningar, i tidigare matcher, högst bidragit till att Sverige mot all förmodan faktiskt har kommit ända till semifinal och nu kommer att spela om bronset!

Tränaren Tomas Dennerby har för några dagar sedan höjts närmast till skyarna för att nu sågas vid fotknölarna. Det måste väl i all sin dar finnas någon balans hos dem som så väl vet hur fotboll skall spelas, hur taktik skall läggas upp. Ställ er själva på plan i en VM match så får vi se hur det går, hur många minuter benen bär.

För egen del tycker jag att årets upplaga av Damlandslaget i fotboll har gjort jättebra ifrån sig och jag är av någon anledning övertygad om att de kommer ta hem bronset till Sverige och jag hoppas att Hedvig Lindahl trots allt får fortsatt förtroende i målet! Skulle de inte ta hem bronset så tycker jag ändå att de skall hyllas för en väl genomförd VM-turnering!

I Söndags var Sverigedemokraterna det sista partiet att visa upp sig på Almedalen. Sverigedemokraterna vill nu profilera sig inom kriminalpolitiken. Att Sverigedemokraterna sen tidigare är för hårdare straff är allmänt känt.

Samtidigt med att Jimmy Åkesson (SD) talade och lanserade sin nya fråga gick ett par personer omkring och fotograferade en del av åhörarna. Aftonbladet uppger att syftet med fotograferingen är att de fotograferade personerna skall läggas ut på nätet så att de kan identifieras. Det är knappast förvånande att de som blev fotograferade mot sin vilja upplevde detta som obehaglig.

På Facebook startades igår en grupp vars syfte är att folk skall ”hjälpa” SD med att skicka en bild på sig själv till Jimmie Åkesson så att SD får veta hur många som inte tycker som dem. När jag själv läste inbjudan igår kväll var det ca 400 personer som skulle göra detta. Nu i skrivandets stund närmar sig gruppen 2 000 personer. Rent spontant tyckte jag att det var ett bra initiativ.

Men när jag nu har tänkt efter har jag blivit tveksam. För vad är det SD gör genom att fotografera personer som de sen lägger ut på nätet? Jo, de upprättar ett register. Är ett sådan register laglig? Nej! För att upprätta ett sådant register måste man ha tillstånd från Datainspektionen. Men om exempelvis jag skall vara med i ett sådant register och mitt kort skall publiceras på nätet, då måste jag själv godkänna det! Annars blir det självklart olagligt!

I och med att jag överhuvudtaget inte vill medverka till någon registrering så väljer jag att inte skicka mitt kort till Jimmie Åkesson. Om nu Jimmie Åkesson vill ha en bild på mig så går det snabbt få fram det genom att skriva in mitt namn på Google. Men jag tänker inte själv sända in det så att de sen kan hävda att jag har gett min tillåtelse till att jag skall finnas med i deras register!

Om det nu finns något register upprättad hos SD, så lär jag i så fall som invandrare och folkpartist redan vara med utan att gett min tillåtelse till det.

I och med att SD nu vill profilera sig inom kriminalpolitiken utgår jag ifrån att de själva vill vara lagliga. Vill de själva vara lagliga kan de självklart inte föra någon form av registrering av vara sig åsikter eller personer som inte själva har gett sitt samtycke till det.

Skriv gärna till Jimmy Åkesson (Sd), utryck gärna dina åsikter men ge inte honom tillåtelse att föra register.

Idag var det Håkan Juholts (s) tur att äntra talarstolen i Almedalen. Håkan Juholt är en duktig talare. Han har förmågan att fånga åhörare. Men frågan är hur länge? Vad är det han säger?

För egen del upplever jag Håkan Juholt som en försäljare vars retorik och inledande charm jag skulle bli imponerad av men aldrig köpa något av! Helt enkelt för att retorik och charm är en sak medan verkligheten som får mig att lita på den som talar och lovar, någonting helt annat.

I och med att jag inte är en potentiell (s) väljare så spelar min åsikt troligen inte någon större roll i detta sammanhang. Men om även potentiella (s)-väljare delar min känsla, uppfattning då får Håkan Juholt och därmed socialdemokratin stora problem.

Jag kan inte låta bli att undra hur det kan vara möjligt att de flesta invandrare plötsligt mer eller mindre försvunnit från ledande (s)-poster sen Håkan Juholt  blivit vald som socialdemokraternas ledare. Tillfälligheter, kanske. Målmedvetet, det hoppas jag verkligen inte. Men verkligt, tydligen! Jag som inte röstar på (s) saknar Mona Sahlin. Inte lika rolig talare som Håkan Juholt men jag visste vad hon stod för!

Det avgörande i allt vad vi säger är vad det blir av det vi säger. Att det vi säger verkligen stämmer överens med verkligheten!

Vad Håkan Juholt målmedveten jobbar för är att bli statsminister. Det är självklart varje partiledares mål att göra så bra ifrån sig så att väljarna ger en förtroende att styra landet och då gärna i majoritet och inte i minoritet.

Det är nu några år kval till nästa val om inte höstens ageranden i riskdagen tvingar fram ett nytt val. Oavsett när valet infaller vet jag hur jag skall rösta så Jan Björklund (fp) kan vara lugn!

Politikerveckan i Almedal får stor uppmärksamhet denna vecka. Media rapporterar om båda det ena och det andra som sker i Almedalen. Politiker gör sina uttalanden och utspel.

Almedalsveckan anses vara Sveriges största politiska mötesplats. Det som 1968 började med att Olof Palme talade från ett lastbilsflak i Almedalen har utvecklats närmast till en sommarindustri.

Kravet på de ledande politikerna är stort. De skall helst leverera nya idéer och lösningar på de mest aktuella samhällsproblemen. Har man inget nytt att komma med då har man stannat i utvecklingen. Är opinionssiffrorna för låga då skall ledaren bytas ut. Det påminner mig om Halmstads Bollklubb som ligger sist i årets allsvenska och som nu valt att göra sig av med sin spanska tränare. En tränare som har haft jobbet ett halvår i ett lag där ekonomin inte längre är så stabil som den var för några år sedan.

Det är klart att det är tränarens fel att inte laget presterar bättre på plan. Precis som det skall vara skolans fel när ungdomar inte har lärt sig vett och etikett.

Nu tror jag förstås själv inte riktigt på det här. Visst kan det finnas tränare som inte är lämpliga för sitt uppdrag, precis som det finns politiker, lärare, pastorer, ingenjörer – välj vilken yrkesgrupp du vill.

Men i allmänhet är det de enskilda spelarna i ett lag som gör laget och dess prestation eller brist på prestation liksom det trots allt är föräldrarnas ansvar att lära sina barn vett och etikett.

Politikens problem skapas när besluten fattas i slutna rum utan direkt kommunikation med väljarna. I det medlemstänkande som finns är det väldigt lätt att glömma bort att det finns många väljare som inte är medlemmar och troligen aldrig kommer att bli medlemmar men vars liv, åsikt och tyckande är viktiga för utformningen av politiken.

Tillbaka till politikerveckan i Almedal. Jag är inte där men skulle mycket väl kunna tänka mig att vara där. Av det jag hittills hört rapporteras från Almedalen tycker jag att det är Västerpartiet som står för det mest intressanta.

Där har revolutionen tagit sin början genom att det nu finns två utmanare till Lars Ohly som ledare för Västerpartiet. Det mest intressanta är att Lars Ohly anser sig inte vara klar med sitt uppdrag och tänker än så länge sitta kvar.

I jämförelse med valet av partiledare hos socialdemokraterna är processen helt annorlunda genom att två personer helt öppet och frivilligt har talat om att de kandiderar som ledare för Vänsterpartiet. Det skall bli intressant att följa vart det tar vägen!

Sen undrar jag vart Miljöpartiet kommer att hamna i höstens budgetarbete.  En kvalificerad gissning kan vara att de hamnar där de får mest att säga till om. Det är ju trots allt det som verkar vara Miljöpartiets signum.