Sitter i bilen på väg hem från jobbet i Västerås. Lyssnar som vanligt på P1. Klockan är några minuter över 17.00 då det plötsligt avbryts av en intervju med Sveriges Radios korrespondent Cecilia Uddén i Kairo. Nyheten som meddelas är att Mubarak har avgått som president i Egypten. I nästa ögonblick är vi tillbaka hos Cecilia Uddén som nu är ute på en balkong i Kairo och vi får höra visslingar, bilar som tutar och folk som jublar.

Jag har plötsligt befunnit mig mitt i revolutionens centrum som i radion speglades som ett otroligt glädjehav. Egypten styrs nu av militärer. Något som skulle kunna oroa vem som helst av oss, men uppenbart inte de miljontals människorna som under 18 dagar har protesterat mot Mubarak.

Mohamed El Baradei som har fått Nobels fredspris sa i radion att det var hans livs bästa dag och att han ser fram emot att arbeta tillsammans med militären för att förbereda fria och rättvisa val.

Nu gäller det att vänta och se och innerligt hoppas att den förändring som kommer skall innebära en verklig frihet för Egyptens folk i samförstånd mellan alla dem som bor och lever i Egypten!

Samtidigt funderar jag på ett möte i lördags, under min semester, med en ung Egyptisk man med kristen tro. Han hoppades att Mubarak skulle avgå men inte förrän om sex månader då fria val skulle genomföras i Egypten. Jag fick inte direkt svar på min fråga varför det skulle dröja sex månader. När vi skildes åt sa han; ”Be för Egyptens folk”. Den uppmaningen följer jag gärna.