GLAD PÅSK!

Denna helg är för många av oss en återhämtningshelg. Vintern har varit lång, solen har ofta lyst med sin frånvaro. Jag kan inte minnas när påsken har infallit så sent som i år, bara en vecka innan valborg då våren med glädje sjungs in även om det regnar och blåser.

 

Nu har värmen landat! Jag vet inte om du har tänkt på hur vi människor väldigt ofta försöker hitta förklaringar på allt det som händer runt omkring oss.

 

Jag vet inte hur många nummer kvällstidningarna hittills i år har ägnat åt att tala om hur pass varm våren och sommaren kommer att bli. För egen del tänker jag, det blir ju som det blir. Jag kan ju knappast påverka vädret. Nu protesterar säkert miljövännerna och hänvisar till hur alla utsläpp, vår livsstil påverkar klimatet. Jag är väl medveten om det och självklart tycker jag att kunskap är nödvändig och att vi mer eller mindre aldrig kan få nog av det.

 

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att vi inte kan och kommer inte heller att kunna förklara allt och därmed komma fram till olika slutsatser om hur saker och ting förhåller sig i denna universum som vi får gästa.

 

Denna helg är för miljontals kristna den absolut viktigaste helgen. Förra årets påskvecka tillbringade vi i Spanien. Det var en enorm upplevelse att se hur människorna i tusentals följde med i processionerna för att minnas och uppleva det som hände med Jesus Kristus för drygt 2000 år sedan och som är grunden i den kristna tron.

 

Själv är jag uppvuxen som ateist utan någon tro på Gud. Jag minns hur jag som tonåring tyckte att alla de som trodde på Gud var fullständigt okunniga människor. Sen i oktober, det året jag fyllde 19 år, är jag en av dessa miljontals ”okunniga” människor och jag är väldigt tacksam för det! Berättelserna om Jesu liv, hans död och uppståndelse är något jag har tagit till mig.

 

Förstår jag allt i det, kan jag förklara allt i det? Det enda svar jag kan ge är att jag tror! Men hur kan jag tro om jag inte förstår och inte kan förklara allt? Men det är just det som är trons innersta väsen, en övertygelse om det vi inte ser! Tro och vetande går för mig ofta hand i hand med varandra, men det finns tillfällen då tron faktiskt finns långt före vetandet! Fråga bara de stora vetenskapsmännen innan deras teorier har blivit bevisade och erkända!

I Psalmboken finns följande tonsatta text av Christina Lövestam som är en enkel trosbekännelse, jag lätt kan förstå:

 

Jag tror på en Gud, som är helig och varm,

som ger kamp glöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

 

Jag får denna helg återhämta mig genom att vistas så mycket jag kan i den värmande solen.

 

Jag får denna helg återhämta mig i min tro på en levande Gud, att kärleken och det goda trots allt är starkare än all ondska.

 

Jag önskar alla mina läsare en glad och av Gud välsignad Påsk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0