Idag har jag tänkt kommentera katastrofen i Ungern samt Nobels Fredspris.

Jag kan samtidigt inte låta bli att ge några synpunkter till följande kommentar som bifogades min blogg: ”Ge Somaliska barn möjlighet att återförenas med sina barn” Så idag blir det tre tankar i en och samma blogg.

För det första om de Somaliska barnens föräldrar:

Kommentaren lyder som följer: ”Vad är det för föräldrar som flyr och lämnar kvar sina barn?
Jag skulle offra allt, tom mitt eget liv för att mina barn skulle komma i säkerhet innan jag tänker på mig själv. Existerar inte talesättet kvinnor och barn först i Somalia?”

I och med att jag själv och min lillebror blev kvarlämnade i Ungern av vår far så har jag självklart många gånger funderat på varför han inte tog med oss direkt på sin flykt. När jag blev vuxen började jag förstå.  Jag är inte helt säker men jag tror att vår far gick till fots till Österrike en vandring på många långa mil från Budapest.  Han var aktiv i fackföreningen, skulle han inte flytt riskerade han att bli hängd från en telefonstolpe. Det enda han hade med sig på sin flykt var, sin frisörväska och en liten ryggsäck. Hur han skulle ha kunnat få med sig två små barn vet jag faktiskt inte.

Vi måste bli medvetna om att det inte alltid är rationella handlingar som styr en flyktsituation. Jag kan försäkra att det gör ont att lämna dem man älskar, men när man gör det, så gör man det för att ge en framtid i frihet för dem man älskar, för barnen, för hela familjen!

I dessa sammanhang är det absolut inte frågan om egoism!

För det andra katastrofen i Ungern:

En gruvdamm som kollapsade i Ungern har lett till att giftigt rödslam flutit ut i vattendrag. Hittills är det sju personer som har omkommit och 150 personer som har skadats. Fortfarande söker man efter en person som är försvunnen och som kan ha omkommit. Bland annat har allt liv i en flod dött. Området på ca 40 kvadratkilometer där katastrofen inträffat, i huvudsak jordbruksmark, är troligen för en lång tid framöver omöjligt att bo och leva i.  

Jag kan inte låta bli att konstatera att i den moderna tid vi lever i borde en sådan här katastrof, hur mycket det än regnar, inte inträffa om de som är ägare till företaget gör allt det som krävs för att undvika en sådan här totalt förödande katastrof.

Och det tredje Liu Xiaobo:

Jag kan bara säga att jag äntligen är riktigt glad över årets Nobels Fredspristagare som blev den kinesiske litteraturprofessorn och människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Han får priset på grund av en ”lång och icke-våldsam kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina.” Detta är självklart ingen populär pristagare bland de Kinesiska ledarna. Liu Xiaobo avtjänar sen december 2009 ett 11-årigt fängelsestraff på grund av att han var en av författarna till upprättandet av ett demokratimanifest som var riktad till den Kinesiska ledningen. Dagens Nyheter uppger att den kinesiska regeringen har varnat Nobelkommittén för att dela ut priset till honom.

Medan jag gläder mig åt att Liu Xiaobo får Nobels Fredspris finns det andra som kritiserar det och tycker att någon annan borde ha fått det. Så är det och så kommer det att förbli. Vi har olika uppfattningar utifrån olika utgångspunkter och det är väl bra att vi får ha det i frihet!