I gårdagens Expressen kunde vi på nytt läsa om Prins Carl Philips flickvän Sofia Hellqvist. Helt uppriktigt är jag totalt ointresserad av vem Sofia Hellqvist har som pojkvän. Jag känner inte henne och även om jag skulle känna henne skulle jag inte lägga mig i vilken pojkvän hon har ännu mindre vad hon har arbetat med tidigare.

Men nu är det så att Sofia Hellqvist är tillsammans med Prins Carl Philip och då är hon genast en offentlig person som alla, ända in på skinnet, skall veta allt om.

Slitz, ett månads- magazin för män, som jag själv aldrig har läst och inte heller kommer att läsa, har nu tagit fram tidigare opublicerade 4-5 år gamla utvikningsbilder på Sofia Hellqvist som för några år sedan arbetade som modell. 

Enligt artikeln i Expressen motiverar Slitz chefsredaktör publiceringen med att Sofia Hellqvist är nu en offentlig person och att hon har fått betalt för bilderna.

Slutsatsen jag drar är att om jag medverkar i något som jag senare i livet inte längre vill hålla på med då skall det förfölja mig resten av mitt liv även om jag för längesedan har lämnat det. Detta tycker jag är urdumt!

I min värld handlar livet mycket om acceptans. Det som har hänt det har hänt och det kan inte göras ogjort.  Men jag måste själv få välja att avsluta det som har varit för det är jag som äger rätten till mitt eget liv, inte media, inte någon annan! Även offentliga personer har rätt till privatliv, har rätt att göra saker som man ångrar och inte längre vill kännas vid. Den respekten anser jag att varje människa är förtjänt av, att för varje dag ha rätten att börja om!