De senaste dagarna har mina tankar liksom många andras varit hos människorna i Malmö.  Jag har vid några tillfällen varit i Malmö och tycker att det är en mycket trevlig stad, nära kontinenten. Det är en stad som jag utan tvekan skulle kunna bo i.

Jag minns särskilt ett tillfälle när jag tillsammans med hundratals scouter var i Malmö och konung Carl XVI Gustaf medverkade och sångaren Jan Johansen sjöng sin låt: Se på mig.

Se på mig kan vara det som den hittills anonyma skytten i Malmö önskar. Även om personen i frågan enligt polisen är en försiktig gärningsman som är mån om att komma undan så ser jag det ändå som självklart att det är uppmärksamhet som personen i frågan söker efter. För den som på måfå skjuter människor med invandrarbakgrund har något som personen eller personerna i fråga vill förmedla.  Jag har väldigt svårt att se att det budskap vederbörande vill förmedla kan stavas på annat sett än hat.  Men varför hata någon man inte känner?  I överhuvudtaget, varför hata?

Malmö är idag en stad fylld med rädsla och sorg.  Jag delar rädslan och sorgen och hoppas att gärningsmannen med det snaraste kan gripas.

Samtidigt så är allt detta som händer i Malmö en stark signal om att vi som lever i Sverige behöver lyssna på varandra och tillsammans fortsätta skapa ett samhälle där klyftorna försvinner och ingen skall behöva vara rädd!