Idag på förmiddagen skadades 32 personer i centrala Istanbul i ett bomdåd som kan ha varit en självmordsattack. Av de skadade var 15 personer poliser som troligen kan ha varit föremål för attacken.

I Göteborg har bombvarningar och försäkringar om att det inte är någon fara för allmänheten avlöst varandra. Uppenbart är effekten av attentatshot att det är något färre personer än normalt som rör sig ute.

Malmö är sen tidigare en stad fylld av rädsla.

Frågan är berättigad med vilken rätt människor utkräver hämnd på andra människor för oförätter de själva eller deras folkgrupp har blivit utsatta för genom detta göra livet fyllt med rädsla och smärta för människor som överhuvudtaget inte är inblandade i vare sig personliga eller icke personliga konflikter.

Jag har alltid haft respekt för människor som kämpat och kämpar för människors rättigheter och som inte accepterar våld och förtryck.

Men jag har ingen respekt för människor, organisationer som på olika sätt förmår enskilda människor att genomföra självmordsattacker. Självmordsattacker ökar inte förståelsen för en grupps kamp den ökar inte förståelsen för längtan efter självständighet och frihet. Självmordsattacker skapar mitt i sitt syfte av rädsla, avståndstagande.

Jag har inte heller respekt för människor som i anonymitetens tecken framför sina hot, håller sig gömda med sina innersta åsikter men slår till skoningslöst mot dem de har något emot!

Jag är fortfarande trots mina bruna ögon så blåögd att jag tror på dialog och samtal, att jag tror att motsättningar kan lösas vid förhandlingsbordet bara det finns den minsta lilla vilja att uppnå en överenskommelse.  

Att plåga och skada någon krävs inget mod till det är nämligen något av det lättaste som finns.

Samtidigt behöver vi alla tänka genom vad det är som gör att ett sådant hat kan växa fram i samhället och göra allt vad vi kan för att göra samhället så tillgängligt som möjligt för alla, att hatet kan läka och försoningen vinna.

För egen del kommer jag aldrig att ge upp hoppet om ett samhälle där människor kan finna sin livschans och försoningen görs möjlig innan hatet växer till hopplöshetens handling.