För en vecka sedan köpte min fru en i mitt tycke häftig lång schal till mig. Jag blev snabbt förälskad i schalen som i kylan fick mig att inse att det är jätteskönt att ha något värmande runt halsen. Det är som om den nya halsduken gav värme för hela kroppen.

Som laktosintolerant brukar jag utrusta mig med en liten förpackning Lactrase. Dessa tabletter innehåller enzymer som gör det möjligt för mig att äta mjölkbaserad mat. Med tanke på att det fortfarande kan vara svårt att få tag på laktosfri mat i restauranger så är laktasenzymtabletterna en nödvändighet att ha med.

I fredags hände det som fick mig att bli minst sagt en aning irriterad. Min halsduk som förvarades i gardroben samt min nyinköpta förpackning Lactrase som förvarades i min rockficka, var helt borta.

I mitt stilla sinne kan jag förstå att halsduken var attraktiv men Lactraseförpackningen! Vem har glädje av den när man inte är laktossintolerant eller kan det vara så att den som tog den var laktosintolerant? Knappast!

Nu kan man ju tycka att det är ingenting att bry sig om dessa försvunna saker och det är inte i första hand värdet jag sörjer utan det är själva känslan av att inte ens få ha små saker i fred och särskilt inte något sådant som den som har tagit det inte har den minsta användning för.

 Men det är klart när handen slank ner i fickan så kanske det hela kändes väldigt intressant. Nästa gång skall jag utrusta mina fickor med råttfällor. Fast troligen får jag inte ha dem i fickorna för om någon rotar i mina fickor och får sina fingrar klämda där då blir jag säker skadeståndsskyldig.

Så, vad har jag att välja mellan. Tomma fickor, bara tomma fickor!