Det är alltid roligt att få kommentarer till det jag skriver, även om jag inte alltid förstår vad som exakt åsyftas. Gällande bloggen igår fick jag följande kommentar: ”? Vad varmt tack? Du lever ju inte och vill inte leva i en demokrati.” Jag har alltid varit noga med och kommer att även i framtiden vara noga med att inte lägga åsikter, tyckande i andra människors mun.

Jag kan försäkra att har man som jag, varit uppvuxen i ett enpartistyre, som den i det då kommunistiska Ungern, då längtar man efter att leva i en demokrati. För i en demokrati får man säga och tycka vad man vill, vilket man inte får göra i sammanhang där bara en sann åsikt råder!

Med tanke på det som hände i Storkyrkan idag, inför riksdagens högtidliga öppnande, undrar jag något försynt, om man skulle få säga och tycka vad man vill i ett samhälle som styrs av Sverigedemokrater.

Vad hände där? Mitt under predikan av biskop Eva Brunne, reste sig de delvis folkdräktsklädda Sverigedemokraterna och i protest lämnade de kyrkan. Anledningen var följande avsnitt i biskopens predikan:

”I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp. Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.”

Jag kan försäkra att den här typen av predikan har hållits i många kyrkor, jag har säkert själv hållit predikningar i samma riktning. Innehållet är ett rent evangelium i Jesu anda!

Biskopen vågade säga det som evangelierna förmedlar om alla människors lika värde. Istället för att vara tyst talade kyrkan. Istället för att gömma sig bakom vackra ord stod kyrkan upp i kampen för människovärdet!

Sverigedemokraterna som säger sig värna om Sverige och svenskheten reste sig i protest och gick som några av dem uttryckte det, ”kränkta” ut ur en kyrka som är en stark symbol för den värdegrund som Sverige är byggd på.