Jag berättade för ett tag sedan att jag har fått ett ”Gnällfri värld band” Jag kan avslöja att trots min oftast optimistiska, positiva inställning så har jag ännu inte lyckats förtjäna att bära bandet. Det är lätt att vara kritisk istället för att vara uppmuntrande. Den enda tröst jag har är att när jag gnäller gör jag det oftast när jag är ensam i bilen. Att gnälla i tanken tycker jag är närmast detsamma som att gnälla ljudligt och då syftar jag på den sinnestämning som följer med gnällandet. Men om man nu skall gnälla så tror jag ändå det är bättre att gnälla ljudlöst så att man inte sårar någon med sitt gnäll.

Det ordet som ligger närmast är klaga. Att klaga kan uppfattas som gnäll fast det behöver sannerligen inte vara det i alla fall inte om klagan bygger på sakliga grunder. Att klaga utan sakliga grunder blir minst sagt onyanserat gnälligt.

Inte så sällan klagar vi och gnäller när vi uppfattar att någon har gjort något fel. Jag vet inte om du har råkat träffa på människor vars favoritsysselsättning är att leta fel hos båda den ena och andra. Ibland undrar jag om det inte är så skvaller uppstår. Vi hittar fel, har lite småroligt åt det och för det vidare. Fast inte är vi så elaka att vi tycker att det är roligt när någon gör något fel?

För egen del gör jag nog fel lite då och då. Jag har kommit fram till att göra fel är bland det absolut lättaste att göra. Jag har ibland funderat på om det inte är just genom att göra fel som jag lär mig bäst.

Nu menar jag förstås inte att vi skall göra fel för att lära oss något utan vad jag menar är att när vi nu ändå gör fel lite då och då, då kan vi också lära oss något av det. För om vi förnekar våra fel då upprepar vi dem och då har vi inte lärt oss något och då är det så lätt att skylla på någon annan och bli sådär lagom gnällig.