”EN DAG AV NÅD”

Det kan inte hjälpas men jag älskar språk. Jag älskar att hitta på ord att göra det så där lite klurigt. Vi tar språket så givet att vi inte alltid förstår vilken enorm gåva vi har att förvalta och använda. Det viktiga med språk är att hitta nyckeln till den man önskar prata med så att ett samförstånd kan uppstå.

 

Jag älskar dikter mycket beroende av att diktens språk sätter igång fantasin. Jag skulle tro att övervägande delen av oss människor har vid något tillfälle uttryckt känsla, tankar i något som vi skulle vilja kalla för dikt.

 

I diktens värld är det läsarens tolkning som gör dikten till något unikt som kan upplevas olika beroende på vilken sinnesstämning vi är i när diktens ord når oss.

 

Ibland kan det kännas som att vi inte förstår det skrivna ordet, det berör oss inte, det får oss inte att associera vidare. Vi låter dikten vara. Men en annan dag, i en annan sinnesstämning så lever plötsligt diktens ord upp och vi blir berörda, vi känner och upplever att ordens mening träffar oss.

 

Idag letade jag efter en bok i min bokhylla och då plötslig såg jag ryggen på en sliten bok. Nils Bolander En dag av nåd.

 

Nils Bolander föddes 1902 i Västerås och blev biskop i Svenska kyrkan i Lunds stift 1958. Nils Bolander var även poet. Hans dikter har sitt ursprung från det verkliga livet. Diktsamlingen En dag av nåd är utgiven 1960 omkring ett år efter hans död och innehåller dikter skrivna på 1950-talet. Som ett slags förord på insidan av boken går att läsa bland annat följande: ”Vid urvalet har hänsyn tagits till den Blanderska diktens särart; spontaniteten, förkunnarivern, den naturliga värmen och dikternas pendling mellan mörk förtvivlan och jublande trosvisshet som är så utmärkande för lutherskt fromhetsliv.

 

I dikten En dag av nåd som är skriven under Nils Bolandes sjukdomstid innehåller just pendlingen mellan mörk förtvivlan och jublande trossvisshet. 

 

Orden i dikten är inte längre särskilt moderna men känslan den förmedlar kan vi alla ta till oss. Det finns ett ord i dikten, ”svalvingebråd,” som jag inte har lyckats hitta någon synonym till. Här hemma har vi vår fundering.  Är det någon som kan förklara ordet, tar jag gärna emot det.

 

Jag har vänner som kämpar med sjukdom och denna dikt tycker jag passar in i kampen och hoppet.
Själv tar jag gärna till mig diktens sista mening.

 

EN DAG AV NÅD

 

Liksom en glödlampas sköra tråd

brinner bländande

innan den brister,

låt mig få leva en dag av nåd

värmande, tändande

 

Läxan Du lärde mig stava på

skall jag minnas,

så länge jag lever:

även i sjukrummets gråaste grå lät Du Dig finnas.

 

Nere på botten av plågans brunn

var Du mig nära

i dina löften,

räckte min torra, försmäktande mun

vatten att tära.

 

Ännu en arbetsdag, svalvingebråd,

brinnande, bländade

lät Du mig smaka.

Låt mig få leva den dagen av nåd,

värmande, tändande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0