Idag gläder jag mig med Carolina Klüft.

I och med att hon inte klarade den svenska uppsatta kvalgränsen men ändå fick åka till friidrotts EM i Barcelona blev hon nedskriven och kraftigt ifrågasatt. Carolina Klüft har haft en lång skadeperiod. Efter lång rehab och stark målmedvetenhet, har hon kommit tillbaka på tävlingsbanorna. Att hitta  tillbaka till rätt hoppteknik tar sin tid. Landslagskaptenen Stefan Olsson, även han starkt kritiserad på grund av att han gav Carolina Klüft wildcard, hade all anledning att jubla idag då Carolina med årsbästa på 6,62 tog sig till final i längdhopp.

Jag skall inte spekulera vad som utöver den målmedvetna träningen fick Carolina Klüft att hoppa årsbästa idag.

 Men en sak är säker finns det tillräckligt med uppmuntran och stöd runt omkring så växer människan mer än man kan tro!

Det är ofta bristen på stöd och uppmuntran som gör att vi tappar tron på oss själva och vår egen förmåga att räcka till. Det är inte så sällan som vi mera är beredda på att kritisera och lyfta fram bristerna än berömma och lyfta fram den inneboende styrkan och möjligheten att övervinna motgångar.

Jag förväntar inte att Carolina Klüft skall få medalj i Barcelona men jag är övertygad om att hon kommer att fortsätta att göra sitt bästa och ge allt hon kan och för mig räcker det gott!