För några år sedan var jag med min fru i Grekland på semester. Vackra öar, härligt väder, mycket gammal historia och kultur. Men det jag kommer ihåg allra bäst var när vi handlade i en liten affär. Jag har inget minne av vad vi handlade.

När jag skulle betala räckte jag fram mitt kort som snabbt togs av ett ca 6-årigt barn. Hans pappa som ägde affären log mot oss. Pojken tog kortet och drog det i kortmaskinen. Sen lämnade han vänligt tillbaka kortet. Pappan övervakade självklart vad och hur sonen gjorde och berömde självklart honom för bra utfört arbete.

Jag är övertygad att den pojken växer upp till en självständig person som alldeles utmärkt kommer att ta hand om sig själv.

Jag kommer samtidigt ihåg en lektion jag hade i en högstadieklass på 80-talet. Jag berättade om min barndom då jag tillsammans med mormor var och köpte en levande kyckling på en matmarknad i Budapest. På den tiden hade vi inte frys eller kyl. Vi köpte såväl kyckling som fisk levande. När det var dags gjorde mormor i ordning den och jag fick vara med och se och lära hur hon gjorde.

Flera av eleverna på denna lektion hade aldrig själva sett en levande kyckling. De hade bara sett den i kylen eller i frysen. Några har sett levande kycklingar på Kolmården.

Igår skrev jag några tankar om årets julklapp och avslutade det med att vi skall ge bort en kram istället för en surfplatta.

Jag vill idag tillägga följande. Den bästa gåvan vi kan ge våra barn och barnbarn är vår egen vuxna närvaro. Vår goda vilja att lära ut det vi kan, det vi en gång har lärt oss! Våra berättelser om livet, om det som en gång varit, om det som är och det som ligger framför. Våra lekar, vår glädje och hopp. Våra erfarenheter av svårigheter, motgång och medgång.

Livets skola är det eviga lärandet! Om något så är det en verklig gåva! Och du är den bästa läraren!